Dynamic Man

Carl Johan Rehbinder visar skillnaden mellan Piratpartiet och Sverigedemokraterna:

1. Fredrik Lindström skriver på Aftonbladet om kopiors värde.

Han tar bland annat upp det faktum att ingen “kreatör” jobbar i ett vakum, vi är alla beroende av arvet från våra föregångare för att kunna skapa:

Metallica har dessutom inte skapat sin musik själva.

De står, liksom alla andra i deras genre, i ett enormt beroendeförhållande till en lång musikalisk tradition av blues, rock, hårdrock och metall – utan den vore de inte ett smack.

De stora intäkterna i den traditionen har ingen rätt att roffa åt sig, precis som andra traditioner jämte språk och kultur aldrig kan vara annat än allmän egendom.

2. Det spanska EU-ordförandeskapet förklarar krig mot verkligheten.

Spanjorerna vill ge Internet “förmågan att glömma”. Falkvinge kommenterar träffsäkert:

Nätet är infrastruktur. Nätet är inte mer än det som dess invånare, alltså människorna på nätet, kommunicerar mellan varandra.

Översatt från byråkratiska betyder Spaniens utspel alltså antingen “människor ska kunna tvingas att glömma” eller att “vi ska kunna hindra människor från att utbyta vissa tankar och idéer”.

Det är förmodligen det mest skrämmande utspelet hittills, och helt oförenligt med Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

3. Anna Troberg skriver om varför en röst på Piratpartiet är mindre bortkastad för henne än en röst på något av riksdagspartierna.

Traditionella partier försöker att täcka in allt i sina program. Problemet är att de sedan väljer att fokusera på vissa saker och glatt förhandlar bort andra aspekter. Det handlade alltså inte om vad jag personligen var beredd att offra. Det valet togs åt mig, lång ovanför mitt huvud. I värsta fall innebar det att man förhandlade bort mina hjärtefrågor till förmån för de frågor jag inte alls sympatiserade med. I min värld är det ett lotteri med en alldeles för hög insats och jag ville inte vara med och spela det spelet.

Det ska inte handla om att jag som sympatisör ska sitta och hålla tummarna för att min röst ska göra det jag ville att den skulle göra och inte det helt motsatta. Jag vill veta var min röst hamnar.Jag anser att jag har en rätt att veta det.

Piratpartiets lösning på detta problem är att inte bre sig för tunt. Vi fokuserar på några huvudfrågor och kör stenhårt på dem. Det betyder att man aldrig köper grisen i säcken. Man vet vad man får. Hela vår existens bygger på det. Sjabblar vi, så kommer vi inte att få, och förtjänar inte heller, folk som röstar på oss igen.

4. Sammy Nordström förklarar lite kortfattat vad som är skillnaden mellan Sverigedemokraterna och Piratpartiet.

Till exempel:

När det gäller Sverigedemokraterna kan vi konstatera att de är Piratpartiets ideologiska motsats. Där de vill ha enkelriktning och enfald vill vi ha variation och mångfald. Vad de vill konservera vill vi utveckla. Medans de bygger murar försöker vi riva dem. Där de ser hot ser vi möjligheter. Men framförallt, vi ser ett uppenbart samband mellan isolation och stagnation.

Rent sakfrågepolitiskt ställer vi oss undrande till deras ambitioner att inrätta jourhavande dygnetrunt-domstolar, arbetsläger för straffångar och återgå till hur Sverige såg ut under andra världskriget rent allmänt. De står nämligen för väldigt mycket mer än bara begränsad invandring, något som ofta kommer i skymundan i media.

5. Henrik Alexandersson skriver om att minst en socialdemokrat i riksdagen vill förbjuda anonyma kontantkort till mobiltelefoner.

Falkvinge (igen) kommenterar:

Som Hax skriver: anonymitet är inte ett brott. Tvärtom är det en förutsättning för en fungerande demokrati.

6. Storbritannien planerar totalitär övervakning av Internet.

I den föreslagna Digital Economy Bill finns bland annat att läsa:

“Ministern kan när som helst genom ett beslut kräva att en ISP inför tekniska begränsningar [inklusive stänga av abbonemanget] baserat på
(a) en utvärdering av OFCOM eller
(b) vilket skäl som helst.”

(Fast originaltexten är på engelska så klart.)

Smaka på den ni – ministern kan ge order om mycket allvarliga ingrepp av vilket skäl som helst.

Den som är bekant med begrepp som “rättssäkerhet” och “demokratisk process” bör få andnöd vid blotta tanken…

Det blev en sen kväll igår, men efter många om och men så lyckades jag vakna till liv och hasa mig ner på stan för att bli intervjuad av diverse lokalmedier.

Dels blev det en artikel i Sundsvalls Tidning och dels ett inslag i SVTs Mittnytt. I texten som beskriver filmen så är jag felciterad, trots att de sannolikt har tittat på filmen för att hämta citaten någonstans ifrån. Märkligt. Här är den iaf:

Redan i natt publicerade förresten ST en annan kort artikel med bild från vår lokala valvaka i Sundsvall. Den bilden är för övrigt uppslagen stor över hela förstasidan på pappersutgåvan idag, med tillhörande rubrik:

“Piratpartiet den stora vinnaren”

Härligt. Men vi ska inte glömma bort att det bara är en delseger, ett steg på vägen. Det är snarare så att det är nu som det verkliga arbetet börjar.

Nu bygger vi partiet och räddar världen, hugg i allihopa!

Har varken tid eller ork att skriva så mycket på sistone, som eventuella trogna läsare antagligen märkt, men helt inaktiv är jag inte. Jag jobbar som sjutton inför EU-valet nu, om jag får säga det själv, och försöker dessutom hinna med ett och annat åtagande inom bland annat korpfotboll, togaparty-arrangerande, samt (sedan igår) filmskapande.

För en stund sedan skrev en kompis till mig och frågade vad jag gjorde. Jag svarade att jag mailade ut piratpropaganda till några hundra medlemmar i Sundsvalls kommun. Hon svarade med ett något ironiskt “Det låter jättekul. Verkligen.”

Och nej, visst, jättekul är det kanske inte alla gånger. Man kan visserligen ha mycket roligt när man engagerar sig politiskt – man lär känna en massa bra människor och har intressanta diskussioner och känner att man gör något vettigt med sitt liv bland annat – men ibland är det bra tungt att sitta och harva sig igenom allt man måste göra (om man är typen som tar på sig mycket).

Men – och det här är viktigt – det är ändå fasen så mycket roligare än alternativet, att stå där om 20 år framför sina barn och skämmas ögonen ur sig när de frågar “Pappa, vart var du när de avskaffade demokratin i Sverige?”

Förtidsröstningen började i onsdags. Rösta pirat.

För de av er som missat Johan Bakkes slagdänga…

Johan Bakke – Bryssel som mål (med flaggan i topp) (3:06)

Johans originalpost, med ackorden och allt, finns på hans blogg.

Så här såg det ut på Piratpartiets hemsida i morse:

Sett till antalet medlemmar så är Piratpartiet nu större än Kristdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ett annat sätt att se det är att Piratpartiet fått fler medlemmar de senaste dygnen än Miljöpartiet har totalt. Eller varför inte ägna en tanke åt det faktum att om man lägger ihop två riksdagspartiers medlemantal, V och MP, så har Piratpartiet ungefär 25% fler medlemmar ändå. Servrarna glöder. De mest optimistiska jämför det med Summer of Love 1967.

Jag satt på Max i Sundsvall en sväng igår med några pirater som skulle på Ung Pirats distriktskongress i Umeå. Medan vi satt där var det folk som dök på oss och ville bli medlemmar, både familjemödrar och medelålders motorcyklister.

Dagen TPB-domen föll fick jag flera telefonsamtal och sms från personer som ville bli medlemmar i Piratpartiet, som frågade mig “vad kan vi göra?”. Min facebook-newsfeed fylldes under kvällen av statusuppdateringar i stil med “Pirat 7 Juni!” och “Nu finns det bara ett alternativ i EU-valet: Piratpartiet”. I några fall från personer som mig veterligen inte varit särskilt intresserade av politik tidigare, i andra fall av folk som läser statsvetenskap på universitet.

“Summer of love” eller inte, någonting är det som händer just nu. Folk är förbannade. I vissa fall för att de helt enkelt känner att deras sätt att leva är under attack, i andra fall för att de inser att den pågående framväxten av en korporativistisk polisstat (ordboksdefinitionen av fascism, för övrigt) måste hejdas innan det är för sent – historien lär oss att sådana aldrig leder till något bra.

Jag pratade häromdagen med en bekant som är medlem i Folkpartiet. Det var när vi just hade passerat hans parti sett till medlemsantal. Han höll inte alls med om att vi nu var större än dem – och han har visserligen en liten poäng. Just Folkpartiet är ju det enda av riksdagspartierna där man inte har möjligheten att bli medlem med “ett klick på hemsidan”, om man ska tro på Rick Falkvinges undersökning.

Dessutom har Folkpartiet, liksom de flesta av riksdagspartierna såvitt jag vet, en medlemsavgift som man måste betala. Det är naturligtvis så att det blir en liten extra tröskel att ta sig över, och jag håller därför med om att man egentligen inte kan jämföra medlemssiffrorna med en 1:1-ratio, eftersom förutsättningarna för medlemskap skiljer sig. Å andra sidan så kan man enligt samma logik inte heller jämföra riktigt 1 till 1 mellan de etablerade riksdagspartierna heller.

Däremot håller jag verkligen inte med om att “Piratpartiets medlemsantal väger lika lätt som en läsarundersökning på aftonbladet”. Att bli medlem i ett politiskt parti är ett klart större steg att ta än att klicka i en anonym Ja- eller Nej-knapp. Dels rent psykologiskt, men även för att man är tvungen att uppge vissa personuppgifter för medlemsregistrets skull.

Det är ändå strax under 25000 människor (and counting…) som gjort ett aktivt val att ta ställning för Piratpartiet. Det går inte att vifta bort hur som helst.

För övrigt är det väl bara bra om tröskeln för att engagera sig politiskt blir lägre? Särskilt i tider när de etablerade partierna tappar medlemmar i en rasande takt, och det ständigt klagas på att det är så svårt att få ungdomar att engagera sig.

I riksdagsvalet 2006 hade Piratpartiet 9156 medlemmar och fick 34918 röster. Med allt som hänt på sistone så är det fullt tänkbart att de proportionerna kommer att ruckas till vår fördel, och med det större medlemsantalet som bas så innebär det en reell chans för oss att komma in i europaparlamentet.

Vi behövs där- så rösta pirat 7 Juni!

Den ljusnande framtid är vår.

Antikristen visar oss delstatsresultaten i det amerikanska valet fördelat på IQ.

Kommentarer överflödiga.

Att politiker, rent generellt, är stora hycklare är kanske ingen nyhet. Att de tycks vara ännu värre i skenhelighetens hemland USA är kanske inte heller chockerande. Men riktigt hur brutalt skamlöst öppet det är där borta, det är jag inte säker på om alla här i gamla svedala riktigt förstått.

Hos Opassande hittade jag passande nog (höhö) ett talande youtubeklipp från Jon Stewarts “The Daily Show” – en av få amerikanska talkshows jag känner till som är värd att se. Tyvärr har youtube redan hunnit radera klippet på begäran av TV-bolaget, så jag kan inte visa det för er.

Närå, skojade bara. Internet är ju som det är, och det finns redan upplagt igen av en annan användare. Om det här klippet också blir raderat så lär det fortsätta på det viset… Jag försöker embedda ett av de uppladdade klippen här, så får vi se hur länge det finns kvar.

Annars så finns det ju naturligtvis att ladda ner på The Pirate Bay också…