Det sägs att uphovsrätten är till för att främja skapandet av ny kultur, så nu hoppas jag att Beatles, Elvis, och alla de andra artisterna från förr sätter igång att skapa illa kvickt.

Hax låter meddela att Financial Times kommenterar på följande vis:

Anyone acquainted with human creativity knows that most artistic work worth having springs not from the expectation of lengthy royalty streams but from the intrinsic motivation to create. Artistic production is simply something humans do: it pervades history, copyright protection or not. (…)

(…) Copyright extension is, in the main, just the well-known strategy of powerful companies: profit-grabbing through lobbying for state protection. That is bad enough. Worse is the chilling effect it can have on creativity: the industry is already on a legal crusade against the sampling of copyrighted material into new original work. This is like the Grimm brothers’ descendants suing Disney for using their fairy tales.

The cultural industries are over-protected. If cultural works were less greedily hoarded, consumers would enjoy more variety – and artists would create more freely.

Suck.

EU utökade upphovsrätten is a post from: Dynamic Man

Om du inte har läst Thomas Engströms krönika Krossa filmbolagen än, så är det dags att göra det nu. En liten teaser:

Allt filmbolagen gör, inklusive merparten av deras filmer, är alltså ägnat att driva en till vansinne. Och nu har de lyckats. Därför föreslår jag ett par pedagogiska hämndaktioner.

Läs och njut.

Det är roligt eftersom det är sant is a post from: Dynamic Man

Slashdot berättar om en ZeroPaid-artikel som handlar om Nicolas Sarkozy, Frankrikes president samt ivrig förespråkare för att stänga av fildelare från Internet, och det faktum att han brutit mot upphovsrätten.

Han är inte den enda hycklaren i bakåtsträvarnas läger. ZeroPaid skriver:

This is, by far, not the first time a proponent to the so-called anti-piracy movement has been under the gun of copyright violations. Last year, Sony BMG France was sued for software piracy and had some of their assets on a property seized by mandated bailiffs. In 2007, BASCAP, an anti-piracy organization, recieved a cease and desist letter for, again, software piracy. Finally, in 2006, the MPAA was accused of pirating the film ‘This Film is Not Yet Rated’

Den stora frågan som hycklarna borde ställa sig är så klart om det inte är bättre att anpassa lagstiftningen så den harmoniserar med verkligheten, istället för tvärtom.

Three strikes, and you’re a hypocrite is a post from: Dynamic Man

Privatpolislagen Ipred1 röstades i onsdags igenom av riksdagen. Någon dag tidigare pratade jag med en kompis om exakt vad lagen innebär, och han trodde mig knappt. Och då är han ändå en rätt insatt person överlag.

Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att förklara hur illa ställt det är i den svenska riksdagen, för den som inte riktigt förstått det ännu. Rick Falkvinge förklarar i sitt senaste nyhetsbrev vad det är riksdagen sagt ja till:

Till att börja med får Lobbyn – och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn – göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.

Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.

Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat “kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom det abonnemang som har använts.

Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.

Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.

Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån “industrins intresse att det inte upprepas” — i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.

I “vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet “rättssäkerhet” existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.

Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. “Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.

Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.

Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.

Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.

Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.

Piratpartiet har nu fler medlemmar än Vänsterpartiet, och ställer upp i EU-parlamentsvalet 7 juni 2009.

Ännu ett steg närmare dystopin is a post from: Dynamic Man

Två läsvärda ledare hos Expressen:

♦ Upphovsrätten är inte självklar

♦ Våra digitala liv är hotade

Läsvärt av Isobel Hadley-Kamptz is a post from: Dynamic Man

Så här strax innan sovdags orkar jag inte skriva något om TPB-rättegången, mer än att jag rekommenderar live.piratpartiet.se för den som vill hitta precis allt om den. Och så det som förorsakar rubriken då. Monique Wadstedt, juridiskt ombud för upphovsrättslobbyn, säger följande:

“Oavsett lagstiftningen så är det inte tillåtet att tjäna pengar på andras upphovsrättsskyddade verk utan att betala för sig.”

Hur menar hon nu, “oavsett lagstiftning”? Är det verkligen sådant som jurister ska säga?

Om du inte tror på citat i textform så kommer videolippet här:

(Nu blev det här inlägget näst intill en karbonkopia av projos, där jag hittade det här. Det känns ju inte särskilt nyskapande, men å andra sidan så vet jag att jag har en och annan kompis som läser min blogg som skulle gått miste om det här guldkornet om jag inte tagit upp det, så håll till godo.)

Dubbelve-te-eff??!!1oneone is a post from: Dynamic Man

Nicklas Lundblad skriver på Svenska Dagbladet en väldigt läsvärd text med rubriken “Slaget om fildelningen är bara början“.

Jag rekommenderar den starkt till alla, men särskilt till de som tror att piratrörelsens idéer bara handlar om att få fildela gratis.

(Och då syftar jag på både anhängare och motståndare.)

“Obligatorisk läsning” är ett något slitet begrepp, men … is a post from: Dynamic Man

After a UK government-led commission said that the current 50-year term for musical copyrights was fine, and the government last year publicly agreed that there was no need to extend the term, culture minister Andy Burnham yesterday made the logical follow-up announcement that yes, the government would now push for a 20-year extension on copyright.

Saxat från Slashdot. Följ gärna länken i citatet för att läsa artikeln på Ars Technica också.

Fakta och logik har uppenbarligen inget större värde för regeringsföreträdare i Storbritannien heller is a post from: Dynamic Man

(Det här inlägget har, titeln till trots, ingenting att göra med min förra postning.)

♦ Mattias Bjärnemalm är förbundsordförande i Piratpartiets ungdomsförbund, Ung Pirat, och har så klart en blogg. På den skriver han förståndiga saker. I förrgår skrev han om Uppsala Nya Tidning, som också verkar ha förstått en del. Det är skönt att se att det finns människor som kan först lyssna på argument och sedan begripa det de hör:

Invändingarna måste tas på allvar. Integritet, myndighetsutövning och bevisbörda är frågor som inte bara kan sopas åt sidan. För regeringen gäller det att verkligen lyssna, och inse att det här inte är en fråga man kan lösa med några enkla formuleringar. För faktum är att IPRED vilar på i grunden felaktiga föreställningar.

♦ Madeleine Sjöstedt (fp) skriver i Aftonbladet att framtiden tillhör fildelarna. Jag misstänker att just den formuleringen är mer rubriksättarens än hennes egen i och för sig, men debattinlägget är ändå full av sund inställning:

Utgångspunkten ska inte vara hur man kan förhindra fildelning, utan hur man kan skapa en lagstiftning som både gynnar den kulturexplosion som fildelningen innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intressen. Även med ett kort historiskt perspektiv är det svårt att förstå varför det skulle vara omöjligt.

♦ Som jag skrev om häromdagen så finns det numera fler artister som uttalar sig positivt om fildelningens möjligheter än vad jag kan hålla reda på. En av dem är Jonas Almquist, vars band The Leather Nun var stora under 80-talet. Han skriver att de aldrig hade tjänat en spänn på IPRED:

Jag törs påstå att majoriteten av alla svenska band som idag turnerar i Europa och USA, gör det inte för att skivorna säljer utan för att fildelning, olaglig nedladdning och Internet-communities som MySpace och Soundclick fungerar som gigantiska marknadsföringsmotorer. Måhända förlorar vi ören i STIM-pengar, men vi vinner kronor på turnéinkomster.

♦ Rick Falkvinge, ordförande för Piratpartiet om någon missat det, uttalar sig i SvD angående det så kallade “förmildrandet” av IPRED-förslaget. Han tycker det är självklart att lagstiftning inte ska kunna gälla retroaktivt:

– Du går mot röd gubbe idag, och du vet att det är olagligt, sedan kommer det en lag om tre år som säger att alla som gått mot röd gubbe ska straffas med 100 000 kronor. Man kan inte göra så, säger han.

♦ Expressens ledarsida är inne på samma linje:

Den som laddar ner upphovsrättsskyddat material innan lagen träder i kraft ska inte omfattas av den. Det borde vara en självklarhet. Retroaktiv lagstiftning hör inte hemma i ett rättssamhälle. Det är förstås bra att justitieministern nåtts av den insikten.

Men det räcker inte. Den föreslagna lagen borde inte gälla alls.

[...]

Upphovsrätten måste värnas men inte på bekostnad av rättssäkerheten. Skivbolagen väljer helt fel väg när de försöker stävja illegal fildelning genom jaga nätanvändarna. I stället borde de utveckla attraktiva, legala fildelningstjänster. Bara så kommer upphovsrättsbrotten att kunna minska.

Det enda rimliga sättet att “mildra” lagförslaget är att skivbolagen inte ges rätt att agera privatpoliser.

♦ Niklas Wykman är ordförande i Moderata Ungdomsförbundet (skulle inte han avgå om Moderaterna inte backade i FRA-frågan förresten?) och uttalar sig i SvD:

- Det här ju en halvmessyr, och snömos i jämförelse med vad som skulle behövas. Det som är positivt är att man kan tänka sig en reträtt, men att tro att det här är tillräckligt är att grovt underskatta oss som inte tycker att den här lagen är bra.

♦ Monty Python har förstått vad som krävs för att möta framtiden:

To all the fans who’ve for some unknown reason have sat, progressively losing their eyesight, squinting at their computer screens, watching The Dead Parrot Sketch, or missing the climax of The Fish Slapping Dance all because you’re too damned cheap to buy the shiny new DVD box set, you who have gawped at grainy bootlegged Python snippets only to be left unfulfilled by the ripped-off rubbish posted on YouTube… Well loyal Python fan, strain no longer! Now you can save your eyesight and join the Monty Python YouTube Channel, where you can enjoy high quality Python lounging in your knickers. Yes, that’s right, you don’t even have to leave the comfort of your laptop to join the Flying Circus.

♦ Webhackande skriver om en juridikprofessor vid Harvard:

Professor Charles Nesson på Harvard ger sig in i fildelningsstriden genom att förklara att skivbolagens skadeståndskrav bryter mot den amerikanska konstitutionen. Jag gör ett försök att fritt översätta hans argument nedan:

Tänk er en lag som, för att avskräcka, kräver böter på 750 dollar för varje kilometer-per-timme som föraren överskrider hastighetsbegränsningen, och att böterna ökar till 150,000 per kilometer för fort om föraren visste att han eller hon körde för fort. Tänk dig att de här böterna inte offentliggörs, och att de flesta förare inte vet att de finns. Tänk dig att indrivandet av de här böterna hanteras av en privat poliskår med egenintresse, som inte kan hållas ansvarig, som kan välja sina mål efter eget gottfinnande, som kan ta emot eller avvisa mutor för att inte dra ärenden till åtal, och som stoppar alla böter i egen ficka. Tänk er att en stor andel av de här böterna aldrig bestrids, oavsett om de är korrekta eller inte, eftersom de personer som stämts har begränsade resurser och inte vet om de har en chans inför en objektiv jury.

Min översättning är inte exakt, läs gärna hans egna ord genom att följa länken ovan.

Det här är alltså en beskrivning av situationen från en person som är professor i juridik vid Harvard. Det är svårt att ha bättre renommé än så. Det här är vad skivbolagen gör i USA, och som regeringen tycker att de ska få göra här, för att hålla de 37 samt en skröplig och otidsenlig bransch vid liv. I artikeln i GP erkänner Fru Justitia, Beatrice Ask, att hon inte kan garantera att bolagen kommer att låta bli det här beteendet i Sverige. Med andra ord kan vi vara rätt säkra på att det kommer att bli så. Företrädare för skivbranschen har redan sagt att de inte tänker ge sig efter enbart de “stora fildelarna”, vad de nu menar med stora. Ask påpekar också att vi inte har så våldsamma skadeståndssummor i det här landet, eftersom vi har en annan juridisk tradition, men hon tiger om att det är just den traditionen som den här lagen vänder upp och ned på.

Artikeln om Harvard-professorn är bra. Läs den.

♦ Som avslutning: Fredrik Strage är tydligen också någon som förstått åt vilket håll vindarna blåser. Han fick just Stora Journalistpriset som “årets förnyare” tack vare sin topplista över internethistoriens bästa rockrelaterade upphovsrättsintrång.

Folk som förstått is a post from: Dynamic Man

“Man ska göra rätt för sig” – har du hört den förrut kanske? En i grunden rätt sympatisk inställning som när den hårddras† kan leda till rätt jobbiga slutsatser.

Tänk dig exempelvis för en sekund att du drabbas av allvarliga psykiska problem efter en personlig tragedi av något slag. När du ska gå någonstans så känns dina steg fysiskt tunga, som om du hade vikter knutna kring benen. När telefonen ringer så kan du inte på något vis förmå dig att resa dig för att svara. Du måste äta tabletter för att kunna somna, och när du vaknar måste du äta andra tabletter för att klara av att komma ur sängen. För att överhuvudtaget överleva är du tvungen att söka ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Att argumentera för att man “ska göra rätt för sig” i ett sådant sammanhang blir mer än jobbigt, det blir direkt obehagligt.

Men nu var det ju inte riktigt så dystra vi skulle vara. Det här är ju ett inlägg om Niklas Strömstedt trots allt, och han verkar ju vara en rätt glad filur så där överlag.

Jag antar att ingen har missat det där uppropet som författats av en PR-byrå och sedan undertecknats av en bunt snudd-på-åldringar häromdagen, varav en var just nämnde Strömstedt. Redan samma dag uppdagades det, föga förvånande, att han hade illustrerat inlägg i sin blogg med bilder och youtube-klipp som han varken ägde upphovsrätten till eller hade tillstånd att publicera. Han bad tämligen omgående om ursäkt för sin inkonsekvens, men säger att han fortfarande “står för” debattartikeln. Oavsett vad yngre kollegor och oberoende forskare säger, uppenbarligen.

Och det kan ju tyckas hedervärt. Han är liksom inte någon hycklare, åtminstone inte när han blir påkommen med det. Men det här är ändå ett typiskt sådant tillfälle där “man ska göra rätt för sig”-mentaliteten inte leder till något positivt.

För vilka blir konsekvenserna för ett band när en av deras musikvideos/tv-framträdanden/konserter kan ses på Niklas Strömstedts blogg? Förloras någon inkomst? Sannolikt inte. Jag har svårt att se att någon skulle låta bli att köpa en skiva för att de kan höra låten på Niklas Strömstedts blogg, eller direkt på Youtube för den delen.

Jag antar att man i fantasin kan utgå ifrån att han skulle ha betalat royalties för inbäddningen av musikvideos på bloggen, och se det som en förlorad inkomst. Men i verkligheten, där vi som inte är medlemmar i IFPI eller Antipiratbyrån lever, så fungerar det inte på det viset. Om det är grundförutsättningen för att få dela med sig av en musikvideo så kommer ingen att göra det – vilket Niklas Strömstedt illustrerar med all önskvärd tydlighet.

Så vad förlorar bandet? Publicitet. Ta ett av de exempel som DN nämner: The Kinks. Jag tillhör pinsamt nog de där som känner igen bandnamnet men inte haft en aning om vilka de är, trots att jag hört flera av deras stora hits en hel massa gånger. (Det har antagligen att göra med att jag inte är uppväxt när de hade sin storhetstid.)

Men nu vet jag ju vilka de är, tack vare Niklas Strömstedts blogg. Om jag läser i tidningen i morgon att de ska spela i närheten av där jag bor‡ så kommer jag kunna säga till de andra i fikarummet på jobbet att “jamen ni vet, de har ju gjort den där Lola, och den där, vahetteren… men ni vet ju… öhm… You Really Got Me Going eller nåt.”

Om jag är tillräckligt rik just för tillfället så kanske jag köper en biljett, bara för att det är kul att kunna säga att man har sett kändisar. Om jag inte gör det så kanske någon annan där i fikarummet bestämmer sig för att gå och se dem för att de är genuint intresserade av att höra bandets musik.

Väl där är det sedan fullt tänkbart att man köper med sig någon souvenir; kanske en tröja, en affisch eller till och med en sådan där ålderdomlig plastbit som man kan ta hem och rippa så att den går att lyssna på i den lilla smidiga MP3-spelaren som man alltid har med sig. Jag har köpt både det ena och andra på konserter och jag kan tänka mig att göra det igen. (Även om det i vanliga fall är något mer kontemporära akter jag intresserar mig för.)

Till och med om jag inte går på någon spelning med bandet så finns fortfarande chansen att jag blir så pass intresserad att jag vill veta mer om dem. Jag kanske köper en bok om dem, en dokumentär på DVD, eller en CD-box med vältilltaget texthäfte som har massor av intressant kuriosa i sig.

Min poäng är denna:

Icke-kommersiella “brott mot upphovsrätten” som utförs av privatpersoner genom olika former av fildelning (youtube eller andra) innebär att artistens potentiella kundbas expanderar. Även om de som går från att vara potentiella kunder till att faktiskt köpa någonting av artisten blir färre till andelen räknat så finns alla möjligheter att de blir fler till antalet.

Men då kanske det är en förutsättning att man orkar uppdatera sina affärsmodeller och utnyttja ny teknik istället för att söka sig tillbaka till häst-och-droska-eran i blind panik.

“Skivbolagen vill hellre tjäna pengar på 100.000 sålda skivor än ge artisten möjlighet att få en publik på 50 miljoner, som det egentligen går att göra mer pengar på. Skivbolagen har förresten historien igenom ändå stulit från artisterna” som Ulf Ekberg från Ace of Base uttrycker det.

————————————————————————————————

†: Jo då, jag har både kollat upp stavningen och hunnit göra mitt val…

‡: Jag vet, de har inte gjort en livespelning sedan 1996 och betraktas av många som borta för gott, men de är trots allt inte formellt upplösta så det skulle kunna hända. Inte för att det spelar någon roll, de är ändå bara ett exempel och samma resonemang gäller oavsett artistnamn.

————————————————————————————————

PS: Cirkus Kiev i P3 är himla roligt ibland. Häromdagen sände de till exempel sin tolkning av Niklas Strömstedts utspel. Se youtubeklippet nedan.

Niklas Strömstedt illustrerar “man ska göra rätt för sig”-mentalitetens bristfällighet is a post from: Dynamic Man