Självklart ska man aldrig utgå från att alla talar sanning hela tiden. Källkritik och allmän skepticism är nyttigt. Men hur jag än vrider och vänder på det här så ser jag ingen som helst anledning att tro att Jespers historia inte är sann från början till slut. Som Marcus Fridholm uttrycker det:
Vi får anta att historien är genuin, för allt tyder på det — till och med det faktum att poliserna ifråga anmält Jesper Nilsson för brott mot PUL, och att de lägger på luren i örat på frågvisa journalister ligger i linje med berättelsen.
Jag har dessutom själv sett och varit med om minst sagt konstiga ingripanden från poliser, och till och med varit med när juridikstuderande plockat upp Sveriges Rikes Lag och pekat ut paragraferna där det står att polisen absolut inte får bete sig som de just gjort, och fått svaret “det där tror jag inte på” tillbaks.
Det är inte utan att man börjar fundera i samma banor som en av kommentarerna till Planka.nu:s artikel:
Hur många ruttna äpplen innan man inser att hela jävla fruktkorgen måste kasseras?
Nu menar jag naturligtvis inte att polisväsendet ska avskaffas. Tyvärr händer det en massa hemskheter som måste stävjas på något sätt, och tills någon klurat ut hur det ska gå till utan poliser så måste vi nog dras med det statliga våldsmonopolet. Men att man faktiskt börjar känna på det viset är ett problem i sig, ur ett samhälleligt perspektiv.
Statliga myndigheter måste ha allmänhetens förtroende om de ska ha något existensberättigande – det är ju trots allt oss de finns till för – och förtroende måste man förtjäna. Det verkar inte gå så bra just nu, för vare sig dessa två poliser eller för deras chef.
Det började med att han blev väckt av fyra poliser som kom in och tog hans datorer. Misstänkt för vad? Ja, spridande av kultur. Som om det vore något omoraliskt. Medan han fortfarande är nyvaken, och utan att han ens får ta på sig kläder, så sätter sig fyra poliser med honom i ett förhör direkt i hans hem. Fyra aggressiva poliser mot en yrvaken människa i morgonrock. Utan försvarare.
Anna Troberg, vice partiledare i Piratpartiet, kommenterar:
Som en av de där upphovsrättsinnehavarna som man säger sig skydda, så kan jag bara säga att jag skäms. Jag vill på inga villkor att något sådant här sker i mitt namn. Aldrig någonsin.
Rubriken är klippt från Lisa Magnussons debattartikel “Talibanlag hotar Internet“. Där beskriver hon hur Internet kan komma att se ut i framtiden. Läs den. Läget är allvarligt. Tillräckligt allvarligt för att hon ska yttra orden:
Varför brinner det inte bilar utanför Rosenbad?
Tillräckligt allvarligt, med andra ord, för att jag ska uppdatera min Facebook-status med en mening skriven i all-caps (BARA STORA BOKSTÄVER). Den som känner mig vet hur jävla allvarligt läget är innan jag begår ett sådant flagrant brott mot netiketten.
Avstängning från nätet är en barock bestraffningsmodell alldeles oavsett, föreställ er tanken att politiker skulle kräva att en person som döms för ett i sammanhanget mycket litet brott inte ska få skriva i tidningar, inte få prata med journalister, inte få använda telefon. Att dessutom kunna göra det helt utan rättslig prövning skakar om demokratins grundvalar.
Våra medborgerliga rättigheter slaktas som vore de grässtrån för vinden. Det kommer inte att ta lång tid innan justitieministern aviserar ytterligare lagskärpningar. Inom två månader kommer ett lagförslag om att våra mobiltelefoner ska göras till statliga spårsändare. Skivlobbyn har redan krävt att få självständig extrajuridisk tillgång till övervakningsdatat.
Kreativitet, kultur, företagande, utveckling, teknik, forskning, samhällsdebatt och hela vår demokrati drar nytta av ett fritt och öppet internet. De dynamiska effekterna är fantastiska!
“Där står de inte bara mot tekniken. De måste också kämpa ner miljontals människors kärlek till den revolution som internet innebär. Domen i dag är bara bränsle för elden i våra hjärtan. Det är en strid de aldrig kan vinna.”
Själv är jag en konservativ medelålders man som aldrig någonsin har “fildelat”. (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu för avsikt att gå med i piratpartiet, rösta på dem i EU-valet och ge dem ett penningbidrag till deras valkampanj.
…
Till sist en fråga: Är det någon på listan (utom riksdagsmän och andra i uppenbar lojalitetskonflikt) som _inte_ har för avsikt att rösta på piratpartiet i EU-valet? Och i så fall: Varför i helvete inte?
Internet har skapat en värld där de stora skivbolagen inte behövs. Alla som vill kan själva till en rimlig kostnad marknadsföra och sälja sina produkter på nätet. Nu har denna industri lyckats genom dumma politiker få vansinniga lagar till sin hjälp att styra konsumtionen. Tacka fan för att det blir uppror, tacka fan för att folk rusar till Piratpartiet.
Lyssna nu riktigt noga, Björnponken. Du talar inte för mig. Du talar inte heller för någon i den uppsjö av kreatörer som har omfamnat internet och ser det som en möjlighet och inte ett hot.
Jag är väl mellangammal som förstår båda två. Men igår bestämde jag mig för att det ändå handlar om framtiden. Vilket samhälle mina barn ska leva i. Ska de lyssna på musik från upphovsmän som söker sina lyssnare själva eller på samma gamla skåpmat från de stora bolagen. Ska de titta på teve som produceras av någon som inte kan låta bli att berätta en historia eller av ett stort amerikanskt bolag som vill tjäna mer pengar. Vilka böcker ska de läsa. Hur fria ska de vara att lära sig saker och hitta information de själva söker.
Om jag kan vill jag ge dem ett fritt internet och därför har jag gått med i Piratpartiet!
Så om man ska fundera på vad man skickar för signaler internationellt så bör man flytta fokus från Hollywood, dollarvädrande affärsjurister och sönderlobbade EU-politiker, och istället fråga sig hur detta upplevs på världens alla universitet och forskningsinstitut.
För på många håll lär den internationella analysen istället vara att Sverige nu gravt sumpat sin chans att ta täten mot framtiden och bli ett upplyst föregångsland som inte räds blicka en ny verklighet an. Pinsamt Sverige!
…
Ja, vad säger man? Nästa Google lär ju inte komma från Sverige de närmaste åren. Det har Stockholms tingsrätt sett till.
Idag, den 17 April 2009 har jag, Thomas Selig, XXXXXX-XXXX, spelat in två musikstycken som utsändes av Sveriges Radios kanal P3. Dessa musikstycken är upphovsrättsligt skyddade. Jag har därefter kopierat upptagningen och spridit till en vän. Detta torde förvisso inte vara olagligt, men enligt nyaste rättspraxis krävs ju inga huvudbrott för att dömas för medverkansansvar.
Jag anmäler därför Sveriges Radio AB, Organisationsnummer 556413-3232, för medhjälp till upphovsrättsintrång och utgår ifrån att följande personer inom Sveriges Radios direktion kommer att dömas till fängelsestraff för deras agerande i likhet med personerna bakom The Pirate Bay:
We either need global regulation and action or else the music and film industry needs to change its business model to adapt to this new reality.
As we’ll show tonight, big artists believe the latter is the case and the Minister for Communications, Technology and Broadcasting, Lord Carter, echoed these views.
Daniel Breitholtz – Intervjuad i Expressen av Behrang Behdjou
Jämför med Google
De dömda i målet är inte ensamma om att ha reflekterat över att sökmotorer som Google tillhandahåller exakt samma information om finns på The Pirate Bays hemsida. Även Daniel Breitholtz tar upp problematiken: ”Detta borde rimligtvis betyda att personerna bakom Google (!) och Yahoo (osv) nu kan vänta sig att åtalas också, samt att fällas för samma brott. De har ju gjort EXAKT samma sak. Medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.” Risken att Google råkar ut för en stämning bedömer Breitholtz dock som liten: ”Nånting säger mig att ingen kommer ge sig på Google. I så fall köper väl Google Sverige och bygger om hela vårt avlånga land till ett serverrum…”
De som förespråkar reglering av nätet utifrån är de som saknar tillit till nätanvändaren och tror att människans otyglade lustar bara skapar elände. De som idag kallas “pirater” är de som förfäktar nätets arkitektur som den är idag: till synes anarkistisk och baserad på självreglering. Deras inställning till nätet baseras snarare på tillit till nätanvändaren och en stark tvekan inför att tygla massorna.
Det vore synd om den förra gruppens misstro mot människan återigen skulle få övertaget. Det har hänt alltför många gånger tidigare i historien.
- Jag trodde inte att det skulle bli fängelse och mångmiljonbelopp, säger hon. Jansson tycker det är för tidigt att uttala sig om vilka konsekvenser domen får. – Jag såg att Roger Wallis (professor vid KTH) sagt att det kan leda till stämningar mot bredbandsoperatörer. Vart är vi då på väg och vad händer med internet, frågar hon.
Fredrik Söderling (DN) – Pirate Bay-straffet hårt
Fildelningen upphör förstås inte med Pirate Bay-domen. Varken i tingsrätten, hovrätten eller i Högsta domstolen. Författaren Paulo Coelho påpekar att människan i alla tider har delat med sig av information. Något av en naturlig drift, omöjlig att stoppa. Så är det nog, i längden blir det svårt att begränsa internet till en betal-tv-kanal.
Privatpolislagen Ipred1 röstades i onsdags igenom av riksdagen. Någon dag tidigare pratade jag med en kompis om exakt vad lagen innebär, och han trodde mig knappt. Och då är han ändå en rätt insatt person överlag.
Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att förklara hur illa ställt det är i den svenska riksdagen, för den som inte riktigt förstått det ännu. Rick Falkvinge förklarar i sitt senaste nyhetsbrev vad det är riksdagen sagt ja till:
Till att börja med får Lobbyn – och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn – göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.
Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.
Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat “kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom detabonnemang som har använts.
Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.
Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.
Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån “industrins intresse att det inte upprepas” — i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.
I “vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet “rättssäkerhet” existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.
Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. “Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.
Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.
Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.
Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.
Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.
Piratpartiet har nu fler medlemmar än Vänsterpartiet, och ställer upp i EU-parlamentsvalet 7 juni 2009.
Så här strax innan sovdags orkar jag inte skriva något om TPB-rättegången, mer än att jag rekommenderar live.piratpartiet.se för den som vill hitta precis allt om den. Och så det som förorsakar rubriken då. Monique Wadstedt, juridiskt ombud för upphovsrättslobbyn, säger följande:
“Oavsett lagstiftningen så är det inte tillåtet att tjäna pengar på andras upphovsrättsskyddade verk utan att betala för sig.”
Hur menar hon nu, “oavsett lagstiftning”? Är det verkligen sådant som jurister ska säga?
Om du inte tror på citat i textform så kommer videolippet här:
(Nu blev det här inlägget näst intill en karbonkopia av projos, där jag hittade det här. Det känns ju inte särskilt nyskapande, men å andra sidan så vet jag att jag har en och annan kompis som läser min blogg som skulle gått miste om det här guldkornet om jag inte tagit upp det, så håll till godo.)
Så här i IPRED-tider får vi inte glömma bort alla andra hot mot våra demokratiska fri- och rättigheter…
“Describing a judgment that is likely to rein in the scope of the UK DNA database, where at present the DNA of those arrested by the police is kept permanently (even if the people concerned are never convicted, or even charged), the BBC reports that the European Court of Human Rights has ruled that keeping such people’s DNA in the database ‘could not be regarded as necessary in a democratic society.’”
Om det inte är okej för polisen att föra register över folk som misstänkts för brott men friats – hur i helskotta har våra svenska politiker tänkt sig att det ska vara ok för polisen att föra register över folk vars enda misstag var att bli födda?
“Kan inte ses som nödvändigt i ett demokratiskt samhälle” säger Europadomstolen.
“Fullständigt ovärdigt ett demokratiskt samhälle” säger jag.
Inlägg (RSS)