Dynamic Man

Jag har skrivit en text som används i en mindre “Alla Hjärtans Dag”-kampanj för Piratpartiet. Vi har skickat vykort till ledarskribenter ute i landet och förhoppningsvis kommer åtminstone några bloggare att länka till kampanjsidan. Helst inte bara just över Alla Hjärtans Dag heller, kärlek är ju faktiskt alltid aktuellt…

Kärlek. Själva ordet andas privatliv, något intimt och personligt som man inte delar med sig av till vem som helst. Romantiska middagar på tu man hand, fåniga sms som skickas i smyg på fikarasten, kärleksbrev som får dig att rodna… Man behöver inte syssla med särskilt hemliga saker för att kunna känna att man gärna behåller en del saker på det privata planet.

Alla behöver ett privatliv. Det finns en anledning till att vi har persienner i fönstren, lås på badrumsdörren och lösenord till vår epost. Faktum är att rätten till privatlivet anses vara så viktig att den finns fastslagen inte bara i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna¹ utan även i svensk grundlag².

Det är allvarligt när rätten till privatliv hotas. I Tyskland har man redan implementerat EU:s datalagringsdirektiv, med resultatet att mer än hälften av invånarna drar sig för att kontakta personer och institutioner som kan ses som känsliga – relationsrådgivare, psykologer och drogavvänjningskliniker till exempel.³ När rätten till privat kommunikation försvinner så innebär det med andra ord ett verkligt hot mot människors liv och hälsa.

Det är inte bara individer som hotas. Hela vårt demokratiska samhälle löper allvarlig risk när dess invånare – alla vi vanliga människor – inte längre kan kommunicera privat. Demokratin bygger på att människor kan engagera sig utan att riskera politisk förföljelse. Det är därför vi har lagar om brevhemlighet⁴, valhemlighet⁵ och källskydd⁶ i Sverige.

Våra styrande politiker struntar i detta. FRA-lagen ger staten möjlighet att läsa vår privata kommunikation.⁷ Brevhemligheten är därmed bruten och medborgarnas försäkring mot politisk förföljelse är borta. Vi är nu utelämnade till myndigheternas välvilja; myndigheter som består av vanliga människor, som kan göra misstag eller till och med vara rent av illvilliga ibland. Det finns inga garantier att svenska myndigheter alltid kommer vara snälla och demokratiska.

Det handlar inte bara om FRA-lagen. Under sin tid som justitieminister drev Thomas Bodström (S) igenom det ovannämnda datalagringsdirektivet i EU. När det nu ska införas i Sverige är alliansen så rädda för en ny integritetsdebatt att de skjuter på att implementera det i Sverige tills efter valet.⁸ För debatt kommer det att bli. Direktivet kräver att alla våra elektroniska kommunikationer ska loggas av operatörerna med både tid, plats och personuppgifter för sändare och mottagare. Uppgifter som tidigare ansetts som känsliga och därför varit förbjudna att lagras ska nu enligt lag finnas lätt tillgängliga för staten.

Våra mobiltelefoner blir i praktiken statliga spårsändare. Som en elektronisk fotboja på var och en av oss, då mobiltelefonen inte direkt är valfri längre. Den som avstår sin mobiltelefon idag utestänger sig själv från det moderna samhället och betraktas som en kuf, eller ännu värre: att avstå mobiltelefonen har nämligen redan börjat betraktas som misstänkt, som att bara kriminella skulle ha anledning att vilja undgå ständig och total statlig övervakning.

Självklart ska kriminalitet bekämpas. Polisen ska kunna avlyssna personer som är misstänkta för grova brott, och Säpo ska kunna hålla koll på personer som anses vara ett hot mot rikets säkerhet. Men det är varken nödvändigt eller önskvärt att börja behandla hela svenska folket som brottslingar för det. Vi ska inte ha obligatoriska kroppsvisiteringar på kvartersbutiken för att komma till rätta med snatterierna, och vi ska inte ha total massövervakning av hela befolkningen för att ett fåtal individer är kriminella.

Demokratins fundament håller på att raseras. Ingen tror att Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin har för avsikt att avskaffa den allmänna rösträtten, eller att hindra folk från att sprida sina politiska åsikter. Men de grundläggande mänskliga rättigheter som är tänkta att garantera det obehindrade demokratiska samtalet är under attack från både höger- och vänsterblocket.

Piratpartiet får ibland kritik för att vara för fokuserade. Vi borde ta ställning i fler frågor än vad vi gör, sägs det. Men vi tycker inte att det är en prioritet att diskutera vem som ska klippa gräsmattan när huset står i lågor.

Angående Umeå-historien som jag skrivit om de senaste dagarna kommenterar Rick Falkvinge polisens rätt(?) att beslagta datorer utan bevis eller ens brottsmisstanke:

Att beslagta någons privata dator är ett långt större ingrepp i privatsfären än att öppna någons privata post. Ändå betraktas det bara som att konfiskera en skiftnyckel.

Han citerar Caspian:

Det får en att fundera: om de kan ta datorer tillhörande en politiker medan han utför ideellt arbete, helt utan brottsmisstanke – finns det någonting de inte kan göra?

Oscar Swartz skriver också på samma tema, i samband med Carl Bildts hjärnsläpp på SvD Brännpunkt:

På kort tid har man gjort två helt omotiverade tillslag mot piratpartistiska riksdagskandidater och plockat med sig en mängd datorer. Utan relevanta brottsmisstankar alls.

Jag ogillar konspirationsteorier – om man inte ser dem som ren underhållning så klart – men ibland måste man ändå erkänna att man förstår hur de uppstår…

Mikael Nordfeldth, som jag skrev om igår, har nu blivit anmäld för dataintrång. Han skriver själv:

Men okej. Det som IT-kontoret har hakat upp sig på var att jag inte hade ett skrivet avtal har jag fått veta. Det är väl inte undra på dock, när jag aldrig blivit ombedd att skriva under något sådant. Särskilt när jag i projektbeskrivningen för Livestation Hamnmagasinet, dvs vad föreningen hethane gjorde i kontoret, skrev att det skulle sändas livevideo över internet till UmeTV. Kopplar man därefter in en kabel i väggen på sitt kontor, vilket ger omedelbar internetanslutning, så förutsätter man att det är tänkt att det ska fungera så.

Som jag sa igår, hela historien verkar jättekonstig.

Henrik Alexandersson kommenterar händelsen så här:

I det större perspektivet bör man frågta sig om det är så lämpligt att den styrande politiska klassens väpnade gren – på lösa boliner – går in och beslagtar datorer hos en riksdagskandidat för ett uppstickarparti.

Mikael själv påpekar dock:

Jag vill förövrigt påpeka att jag inte stöder konspirationsteorierna om att detta skulle vara med anledning av att jag är medlem i Piratpartiet. Jag förstår att man kan tänka sig det, samt att många pirater gärna läser in mer i medlemskapet (fuck the etablissemang-retoriken etc.) än bara principerna. Men gör man det och tror att man blir utsatt för sådant här pga partitillhörighet är man dum i huvudet.

…vilket jag håller med om fullständigt.

Även den som har så lågt förtroende för våra styrande politiker att den tror så illa om dem måste inse att det här vore ett fruktansvärt märkligt och rent ut sagt jättekorkat sätt att få tag på någonting av värde från en meningsmotståndare.

Däremot kan jag väl hålla med om att det verkar jävligt osnyggt. Från alla  möjliga synvinklar.

Polisen raidade mitt kontor på Hamnmagasinet imorse. Ingen har kontaktat mig. Anledningen? Umeå kommuns IT-kontor polisanmälde “pga mycket trafik mot ett IP-nummer” (krypterad VPN-tunnel).

Mikael Nordfeldths Facebookstatus tidigare idag. Han skriver mer utförligt om händelsen på sin blogg under rubriken Polisen raidade mitt kontor.

Några snabba reflektioner:

• På vilket sätt är mycket trafik ett skäl att göra en polisanmälan?
• På vilket sätt är en anmälan om mycket trafik viktig nog för polisen att göra en utryckning?
• Ska polisen verkligen få beslagta datorer så godtyckligt? En dator innehåller ofta väldigt privat information.

Hela händelsen känns ytterst skev, från början till slut. Jag skulle nu kunna raljera lite över det där med rättssäkerhet, privatliv, den annalkande polisstaten och så vidare. Men jag har ont i huvudet och känner mig mest bara uppgiven och trött, så jag tror jag går och sover istället. Vi får se hur historien utvecklas den närmaste tiden.

Jag citerar Anna Troberg som avslutning:

Vad ska man säga? Att ta någons laptop är lägre än Glocalnet.

Word.