Jag har skrivit en text som används i en mindre “Alla Hjärtans Dag”-kampanj för Piratpartiet. Vi har skickat vykort till ledarskribenter ute i landet och förhoppningsvis kommer åtminstone några bloggare att länka till kampanjsidan. Helst inte bara just över Alla Hjärtans Dag heller, kärlek är ju faktiskt alltid aktuellt…

Kärlek. Själva ordet andas privatliv, något intimt och personligt som man inte delar med sig av till vem som helst. Romantiska middagar på tu man hand, fåniga sms som skickas i smyg på fikarasten, kärleksbrev som får dig att rodna… Man behöver inte syssla med särskilt hemliga saker för att kunna känna att man gärna behåller en del saker på det privata planet.

Alla behöver ett privatliv. Det finns en anledning till att vi har persienner i fönstren, lås på badrumsdörren och lösenord till vår epost. Faktum är att rätten till privatlivet anses vara så viktig att den finns fastslagen inte bara i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna¹ utan även i svensk grundlag².

Det är allvarligt när rätten till privatliv hotas. I Tyskland har man redan implementerat EU:s datalagringsdirektiv, med resultatet att mer än hälften av invånarna drar sig för att kontakta personer och institutioner som kan ses som känsliga – relationsrådgivare, psykologer och drogavvänjningskliniker till exempel.³ När rätten till privat kommunikation försvinner så innebär det med andra ord ett verkligt hot mot människors liv och hälsa.

Det är inte bara individer som hotas. Hela vårt demokratiska samhälle löper allvarlig risk när dess invånare – alla vi vanliga människor – inte längre kan kommunicera privat. Demokratin bygger på att människor kan engagera sig utan att riskera politisk förföljelse. Det är därför vi har lagar om brevhemlighet⁴, valhemlighet⁵ och källskydd⁶ i Sverige.

Våra styrande politiker struntar i detta. FRA-lagen ger staten möjlighet att läsa vår privata kommunikation.⁷ Brevhemligheten är därmed bruten och medborgarnas försäkring mot politisk förföljelse är borta. Vi är nu utelämnade till myndigheternas välvilja; myndigheter som består av vanliga människor, som kan göra misstag eller till och med vara rent av illvilliga ibland. Det finns inga garantier att svenska myndigheter alltid kommer vara snälla och demokratiska.

Det handlar inte bara om FRA-lagen. Under sin tid som justitieminister drev Thomas Bodström (S) igenom det ovannämnda datalagringsdirektivet i EU. När det nu ska införas i Sverige är alliansen så rädda för en ny integritetsdebatt att de skjuter på att implementera det i Sverige tills efter valet.⁸ För debatt kommer det att bli. Direktivet kräver att alla våra elektroniska kommunikationer ska loggas av operatörerna med både tid, plats och personuppgifter för sändare och mottagare. Uppgifter som tidigare ansetts som känsliga och därför varit förbjudna att lagras ska nu enligt lag finnas lätt tillgängliga för staten.

Våra mobiltelefoner blir i praktiken statliga spårsändare. Som en elektronisk fotboja på var och en av oss, då mobiltelefonen inte direkt är valfri längre. Den som avstår sin mobiltelefon idag utestänger sig själv från det moderna samhället och betraktas som en kuf, eller ännu värre: att avstå mobiltelefonen har nämligen redan börjat betraktas som misstänkt, som att bara kriminella skulle ha anledning att vilja undgå ständig och total statlig övervakning.

Självklart ska kriminalitet bekämpas. Polisen ska kunna avlyssna personer som är misstänkta för grova brott, och Säpo ska kunna hålla koll på personer som anses vara ett hot mot rikets säkerhet. Men det är varken nödvändigt eller önskvärt att börja behandla hela svenska folket som brottslingar för det. Vi ska inte ha obligatoriska kroppsvisiteringar på kvartersbutiken för att komma till rätta med snatterierna, och vi ska inte ha total massövervakning av hela befolkningen för att ett fåtal individer är kriminella.

Demokratins fundament håller på att raseras. Ingen tror att Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin har för avsikt att avskaffa den allmänna rösträtten, eller att hindra folk från att sprida sina politiska åsikter. Men de grundläggande mänskliga rättigheter som är tänkta att garantera det obehindrade demokratiska samtalet är under attack från både höger- och vänsterblocket.

Piratpartiet får ibland kritik för att vara för fokuserade. Vi borde ta ställning i fler frågor än vad vi gör, sägs det. Men vi tycker inte att det är en prioritet att diskutera vem som ska klippa gräsmattan när huset står i lågor.

Glad alla hjärtans dag! is a post from: Dynamic Man

Jag håller på att ta ikapp lite som jag inte hunnit med i RSS-läsaren. Igen. Här tipsar jag om några godbitar...

• I Utah, USA har det nyligen beslutats att kvinnor som vill göra abort ska få se fostrets hjärtslag innan behandlingen utförs, och detta redan när fostret är tre veckor gammalt. Problemet är bara att ett så nytt foster inte har något hjärta än. “Det finns argument för båda sidorna” säger en förespråkare, i ren trots mot faktisk vetenskap. Lustigt hur det kan fungera ibland, det där med lagstiftning.

• Internet har blivit nominerat till Nobels Fredspris med motiveringen att det främjar dialog, debatt och demokrati. Undrar just hur en fredsprisnominerad i mänsklig form skulle reagera på att konstant övervakas av en statlig myndighet?

• Emma visar en video som handlar om varför remixkulturen spelar roll. Stundtals under den 8 minuter långa videon så får jag nästan en liten klump i halsen för att det är så vackert, samspelet mellan människor som aldrig träffat varandra. Ja, jag vet att jag är fånigt blödig ibland. Deal with it.

• Torrentfreak skriver om filmen Ink, som blev en hit på BitTorrent-nätverken och vars skapare fick se både populariteten och försäljningen stiga som följd. De enda som är förvånade är Hollywood-bolagen…

• Emma, igen, skriver om artister som “konkurrerar med gratis“. Skönt att någon orkar sammanställa lite konkreta exempel istället för den där – förvisso sanna – klyschan om ramlösa kontra kranvatten.

• Emma, än en gång, förklarar att hon är lite småtrött på att bli respektlöst behandlad av antipiratlobbyn. “Word!” är min kommentar. Bland annat tycker hon att: 

Det är varken vulgärt eller onyanserat att vilja slåss för brevhemlighet, privatliv och rättssäkerhet. Det är ju för tusan fundamentala delar av en fungerande demokrati.

Och med det avslutar jag dagens allmänbildningssatsning. Men jag lär hamna efter i läsaren fler gånger… :)

Lästips is a post from: Dynamic Man

Det här är ett snabbinlägg. Jag råkade läsa ett av Rick Falkvinges nyhetsbrev från slutet av oktober där han bland annat citerar George Orwells 1984, och kände mig tvungen att dela med mig:

There was of course no way of knowing whether you were being watched at any given moment. How often, or on what system, the FRA plugged in on any individual carrier was guesswork. It was even conceivable that they watched everybody all the time. But at any rate they could plug in to your communications whenever they wanted to. You had to live — did live, from habit that became instinct — in the assumption that every article read, every mail sent, every date agreed to was monitored by the Government.

Han har som synes bytt ut ett av orden mot “FRA”. Att det passar in så bra är läskigt på riktigt. Han fortsätter med att påpeka:

Citatet kommer från boken 1984. Vi har ofta använt den som skräckexempel och påpekat att den faktiskt är avsedd att vara en skräckvision av framtiden, och inte en instruktionsbok.

(Den som vill läsa hela boken kan göra det här, från Australien, där upphovsrätten på boken löpt ut. Ger förresten inte just det upphov till en hel del funderingar i sig självt?)

Understrykningen är min. För att bokstavligt talat understryka allvaret i situationen.

Falkvinge fortsätter sedan med att säga:

Piratpartiet behövs i riksdagen.

No shit…

George Orwell måste rotera som en liten propeller i sin grav is a post from: Dynamic Man

Upprop: Telia – ta FRA-lagen till domstol. is a post from: Dynamic Man

Från xkcd.

En vana man kanske borde lägga sig till med om utvecklingen fortsätter i samma riktning is a post from: Dynamic Man

En kvinna i Helsingborg övervakades av sin ex-make, han kan ha följt vartenda steg hon tagit genom ett spionprogram på hennes mobiltelefon.

Aftonbladet verkar göra en stor grej av det, men själv förstår jag inte vad problemet är? Om hon har rent mjöl i påsen så har hon ju inget att oroa sig för…

Jag förstår inte vad problemet är? is a post from: Dynamic Man

Det pratas inte lika mycket om FRA-lagen idag som det gjordes för ett tag sedan. Särskilt gammelmedia verkar ha köpt tanken på att det senaste förslaget löser alla problemen på ett acceptabelt sätt, och när de traditionella massmedierna resignerar så följer det stora flertalet av vanliga dödliga tätt efter. För många är det ju fortfarande den enda informationskanalen, eller åtminstone den enda som upplevs trovärdig. (Mest på grund av gammal vana i och för sig, gammelmedia känns liksom familjärt och man vill ju inte gärna tro att man gått runt och litat på opålitliga journalister i en massa år.)

Jag tror att orsakerna till gammelmedias misstag – för det är ett misstag att dödförklara en fråga av sådan vikt när den är i allra högsta grad levande – beror på flera saker. Två av dem tycker jag är lite extra intressanta.

1) För stort fokus på FRA.

Rent språkligt har frågan hela tiden handlat om FRA – alltså Försvarets Radioanstalt, myndigheten – och huruvida det var ok eller inte för dessa att avlyssna oss alla. Det har hela tiden pratats om “FRA-lagen”, och FRA har kritiserats som myndighet från alla möjliga synvinklar. Kritiken har nog ofta varit välförtjänt, men det gjorde det också möjligt för avlyssningsförespråkarna att finta bort stora delar av motståndet genom att (åtminstone på papperet) minska FRAs roll.

“Om FRA är dåligt så måste det ju göra FRA-lagen mindre dålig om man minskar deras inflytande” är den skenbart logiska slutsatsen som verkar ha fått fäste i journalisternas – och därmed svenssons – sinnen. Men grundproblemet har hela tiden varit att en statlig organisation kommer att ha möjlighet att övervaka allt vi gör – inte att det skulle vara just FRA som administrerade systemet. Det verkliga problemet kvarstår med andra ord.

Jag håller till fullo med om det Christian Engström skriver:

Vad som egentligen skulle behövas är en bred och öppen debatt om hur mycket staten egentligen ska få övervaka medborgare som inte alls är misstänkta för brott. Då kunde vi diskutera FRA-lagen och trafikdatalagringen och alla andra storebrorslagar i ett sammanhang, istället för att som nu tvingas springa runt och släcka bränder än här, än där.

2) För stort fokus på makten.

En positiv sak som FRA-debatten fört med sig – alldeles oavsett utfall i övrigt – är att medborgarjournalistiken i form av bloggande har blivit ordentligt erkänt. På sina håll har bloggosfären till och med utsetts till “den fjärde statsmakten”.

Det är så klart mycket positivt att den kunskap och det engagemang som finns utanför den politiska sfärens centrum lyfts fram. Men ändå fokuseras det så mycket på toppen av hierarkin att när de sex “rebellerna” i folkpartiet förklarar sig nöjda så är det slutet på debatten. Problemet anses löst, oavsett vad alla andra tycker. Medborgarnas kunskap och åsikter reduceras plötsligt till noll och intet, och det är bara de som sitter nära maktens centrum som har betydelse.

De sex folkpartisterna blev för gammelmedia motståndets ansikte, och när de gav vika så brydde man sig inte längre om att kontrollera saker med dem som faktiskt var motståndet från första början.

Det är inte lika intressant att skriva om vanligt folk som det är att skriva om de som är högre i hierarkin. Därför omintetgör “den tredje statsmakten” stora delar av det demokratiska arbete som “den fjärde statsmakten” utfört. Antagligen inte av illvilja, utan för att de helt enkelt inte förstår bättre.

Betyg till gammelmedia: IG

FRA-frågan: Det levande liket is a post from: Dynamic Man

FRA-lagen v2.0 debatteras ju ganska flitigt just nu, även om det inte märks särskilt mycket i de gamla envägskommunikationsmedierna ännu. En kort sammanfattning för de som inte har tid/ork/lust att sätta sig in i detalj står surgubben för. Ni andra kan fortsätta läsa…

Det där med vad “trafikstråk” egentligen är för något verkar klarna mer och mer. Conjoiner har mailat riksdagens Ja-sägare och fått lite olika svar. Leif Nixon frågade Ingvar Åkesson rakt ut:

Vad han svarade? “Ja, det där är nånting som politikerna hittat på, så jag vet inte riktigt. Jag tror att de menar de här trafikströmmarna.” sa han (ungefär) och pekade på utdataströmmarna från en samverkanspunkt [...]

Och det låter ju väldigt betryggande. Inte.

Fler frågor skriver Opassande om, men den här gången i form av ett läxförhör för riksdagspolitikerna.

Till sist så vill jag på ett övertydligt sätt visa varför jag fortfarande är långt ifrån nöjd med det nya förslaget. Diagrammet nedan är kopierat från StoppaFRALagen.nu.

tvåkommanollan is a post from: Dynamic Man

Tänkte bara beordra er att läsa några andra bloggares senaste inlägg i FRA-debatten, innan jag stupar i säng.

Christian Engström: Vad vet riksdagsmännen om FRA? (läs!)

Henrik Alexandersson: FRA: Det politiska spelet

Henrik Alexandersson: FRA: Nu måste vi öka. Igen.

Oscar Swartz: FRA – Tillbaka till gå!

Förresten, appropå något helt annat, du har väl inte missat att The Pirate Bay har blivit utsatta för upphovsrättsintrång?

FRA: Hålla trycket uppe var det ja… is a post from: Dynamic Man

Svensson skriver idag om de svenska koncentrationslägren som fanns under andra världskriget. Där samlade svenska staten ihop folk som kunde tänkas göra motstånd mot nazisterna. Han avslutar med orden:

Mycket av denna registrering var olaglig, men på senare år har man intiftat lagar som förändrat detta. Det mesta skulle idag ha varit lagligt. Lägren kan alltså ses som en del i en lång svensk tradition av övervakning och kontroll. En tradition i vilken FRA-lagen är ytterligare en bit. En fortsättning på en obehaglig och förmodligen helt onödig extrem övervakning av det svenska folket.

Sverige – lilla DDR.

Det största lägret låg för övrigt i Storsien, den som gillar baktaktsmusik känner kanske igen namnet.

Sverige – Lilla DDR is a post from: Dynamic Man