Privatpolislagen Ipred1 röstades i onsdags igenom av riksdagen. Någon dag tidigare pratade jag med en kompis om exakt vad lagen innebär, och han trodde mig knappt. Och då är han ändå en rätt insatt person överlag.

Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att förklara hur illa ställt det är i den svenska riksdagen, för den som inte riktigt förstått det ännu. Rick Falkvinge förklarar i sitt senaste nyhetsbrev vad det är riksdagen sagt ja till:

Till att börja med får Lobbyn – och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn – göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.

Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.

Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat “kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom det abonnemang som har använts.

Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.

Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.

Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån “industrins intresse att det inte upprepas” — i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.

I “vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet “rättssäkerhet” existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.

Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. “Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.

Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.

Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.

Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.

Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.

Piratpartiet har nu fler medlemmar än Vänsterpartiet, och ställer upp i EU-parlamentsvalet 7 juni 2009.

Ännu ett steg närmare dystopin is a post from: Dynamic Man

Marcin skriver om en Pizzeria som blivit stämd av Stim:

Problemet är bara att det på Pizzeria Lazio inte finns någon radio (eller annat hjälpmedel med vilket man kan få in radiosändningar). Ägaren bestred därför kravet, men enda resultatet av detta var att Stim nu stämt honom vid Stockholms Tingsrätt (Stim har sitt huvudkontor i huvudstaden), för att avgöra skuldfrågan.

Man får hoppas att pizzabagaren varit förutseende nog att lägga undan en hyfsad slant till en bra advokat. Annars kan det nog bli svårt att bevisa att han har “rent mjöl i påsen”.

Uppdatering: Falkvinge skriver lite längre om samma sak.

En liten, liten föraning om hur IPRED kommer fungera is a post from: Dynamic Man

Jag beställde mig en internetuppkoppling häromdagen, så jag ska slippa surfa på min grannes trådlösa hela tiden. (Oroa er inte, jag har naturligtvis frågat om lov först…)

Min blivande internetoperatör heter så klart Bahnhof, eftersom de är den enda internetoperatören jag sett hittills som klart och tydligt står upp för sina kunders integritet.

Först motsatte de sig FRA-lagen och hävdade att de tänker flytta runt sin utrustning för att undvika FRA:s samverkanspunkter, och nu tar de tydligt ställning mot IPRED1.

Dessutom är det de som ligger bakom integritetsmärkningen för bredbandsleverantörer.

Att de dessutom är billiga, jag kommer betala 194 kr/mån för mina 8Mbit, är bara en bonus.

Bahnhof is a post from: Dynamic Man

Jag har kanske en miljard olästa poster i min RSS-läsare, och ungefär lika många flyttkartonger kvar att packa upp, men eftersom jag vet att jag har en och annan läsare som inte följer Rick Falkvinges blogg så vill jag ändå rekommendera hans inlägg Privatpolislagen IPRED: Kafka var en optimist.

Om du inte förstått vad problemet med IPRED-förslaget är innan du läst den bloggposten, så kommer du förstå det efteråt. Och det är inte ens långt eller krångligt. Bara läs det.

(I ärlighetens namn så insåg jag just att jag ljög lite nyss. För det finns fler aspekter av det där helvetet till lagförslag som är allvarligt problematiska. Men läs Falkvinges text ändå. Om inte annat så får meningen “Kafka var en optimist som får det att spritta i hela kroppen av glädje, rättssäkerhet och värme.”)

Rick Falkvinge: “Kafka var en optimist” is a post from: Dynamic Man

♦ Aftonbladet är tjuvar, men det är ok.

♦ Beatrice Ask leker låtsasleken.

♦ Filmproducenter har tagit fildelningsdebatten från Internet till byxfickan.

♦ Nästa steg i kampen mot piratkopieringen: Beslagta symaskiner och stäng av elen.

♦ Till sist: Jan Guillou har föga oväntat fått rejält med mothugg i bloggosfären. Jag tänkte skriva något om hans Aftonbladet-chat här, och bemöta hans uttalanden ett och ett, men jag låter bli. Det finns tre anledningar till det:

1. Han är så pinsam. Inte det att hans argument är pinsamma (vilket de i och för sig är) men hans argumentationsteknik är superduperpinsam. Hade han varit min pappa när jag gick i skolan så hade jag rymt hemifrån, flytt från stan och levt resten av mitt liv under antaget namn.

Fråga från tidningsankan: I japan har internet blivit mer och mer anonymt pga av de de hårda fildelningslagarna. Detta gör det omöjligt att kontrollera även grov brottsligthet som ex barnporrbrott. Hur ställer du dig till det?

Jan: Jag är emot barnporr.

[...]

Fråga från Jeppe: Begåvat svar Jan, “jag är emot barnporr”, är det avsiktligt du missar poänger?

Jan: Självklart! Jag är emot poänger också.

Sällan har väl debattnivån varit så genomuselt dunderlåg.

2. Jag är mitt i en flytt och har egentligen inte tid att slänga ihop ens det här inlägget.

3. Andra har redan skrivit om det. Särskilt Thomas Tvivlarens inlägg tycker jag är läsvärt, då det bemöter ett av de få argument som hade någon som helst substans. Anna Troberg ger kortare kommentarer på ett sätt som påminner om hur jag hade gjort om jag hade haft tid, så läs henne och tänk på mig. :)

Jan, det är sannerligen inte bara ungdomar som fildelar. Det är drygt 2 miljoner svenskar som gör det. Det juridiska problemet är att vi har en lag som är föråldrad och det pedagogiska problemet är att det tycks vara fullkomligt omöjligt för dig att slå in väl belagda fakta i huvudet.

– Anna Troberg

Snabba men läsvärda nedslag i debatten is a post from: Dynamic Man

Så här i IPRED1-tider så kanske det är läge att påminna om den bild som min lärobok i samhällskunskap på gymnasiet inledde “Lag och ordning”-kapitlet med:

Apropå det där med rättssäkerhet is a post from: Dynamic Man

På gymnasiet fanns det en kurs som hette Datorkunskap. Den gick ut på att man skulle lära sig att man kunde högerklicka på saker för att få fram fler alternativ, och att om man vänsterklickade på ord som såg annorlunda ut än de andra orden så kom man någon annanstans.

Ingen jag kände eller pratade med förstod någonsin vilken typ av elever den här kursen riktade sig till. Men nu vet jag.

Observera att det här inlägget inte på något sätt är avsett som “näthat”, utan mest bara som ett konstaterande av fakta.

“Jungle Joe” ger sig in i fildelningsdebatten igen is a post from: Dynamic Man

♦ Peter Sunde beskriver hur IPRED-lagen hade sett ut om den inte varit begränsad till Internet, och lovar samtidigt att The pirate Bay kommer att kämpa emot med allt de har. Att använda information från TPB för att sätta dit användarna innebär nämligen ett brott mot användaravtalet, och utgör därmed dataintrång – något som är straffbart med upp till två års fängelse.

Bevismaterialet är lätt — det måste den som utför dataintrånget ge till domstolen.

Jag håller tummarna för att det fungerar i praktiken, om IPRED-härket nu genomförs som regeringen hotar.

♦ Mary fildelar inte. Men hon kunde ha gjort det. På inte mindre än 10 olika IP-adresser faktiskt, bara på en kort promenad. Inget av IP-numren var hennes.

Nu är jag inte någon fildelare av rang precis. Men om jag hade velat så hade jag alltså kunnat stå utanför på gångvägen och fildelat på 10 andra personers IP-nummer! Enligt IPRED-lagen skulle då ifpi kunna skicka skadeståndsbrev hem till dessa helt oskyldiga personer. De betalar förvisso abonnemanget, men det går inte att säga vem som använt nätet. Det kan vara vem som helst. Tänk hyreshus.

Är det rätt? Vad tycker justitieministern? Blir IPRED en bra lag?

♦ IPRED-diskussionen borde inte handla om fildelning. Josh skriver om att fokus borde flyttas tillbaka till det som är det verkligt viktiga med IPRED:

Det enda relevanta är: Ska privata intressen få polisiära befogenheter? Där måste fokus ligga. Det är den frågan och ingen annan vi ska diskutera.

♦ Marcus är inne på samma linje:

De starkaste och mest genomtänkta invändningarna mot IPRED, är att staten ger upp en del av sitt våldsmonopol. Man tillåter ett särintresse att utföra uppgifter som är av polisiär karaktär, och öppnar upp för “rättsskipning” utanför de traditionella rättssystemen.

Han förklarar också varför ett civilrättsligt förfarande är olämpligt i fildelningsammanhang:

Dras du inför rätta i ett civilmål, så har du att göra troligt att du inte är skyldig till anklagelsen. Den kärande har i sin tur att göra troligt att du är skyldig och bevisa skada. Den som bedöms som mest trovärdig utifrån omständigheter och bevisning vinner målet, och kan inte bara tillräkna sig ekonomisk ersättning, utan även att få sina rättsliga kostnader ersatta av förloraren. Hela konceptet bygger alltså på att båda parter i grund har ungefär samma möjligheter inför domstolen, rubbas den balansen rubbas också hela grunden för ett rimligt utfall. Det är ett strålande koncept mellan privatpersoner, eller mellan företag, där man är förhållandevis jämnstark.

IPRED kommer i praktiken ställa enskilda människor med normal ekonomi inför situationen att hamna i tvist mot en branschorganisation. Det är alltså inte ens en person mot ett företag, utan en person mot en organisation som företräder en hel nisch av marknaden. Det är David mot Goliat, när David glömt sin slunga hemma.

De har så klart rätt båda två. Samtidigt tror jag att det kan föra med sig något positivt att fildelningsdebatten är på tapeten igen. Till exempel har Moderata Ungdomsförbundet nu officiellt tagit ställning för icke-kommersiell fildelning, och det borde väl bara vara en tidsfråga innan de andra ungdomsförbunden följer efter?

♦ En för mig helt ny kritik av privatpolislagen framkom idag: den gagnar nätpedofilerna.

Mer lästips om IPRED1 is a post from: Dynamic Man

(Det här inlägget har, titeln till trots, ingenting att göra med min förra postning.)

♦ Mattias Bjärnemalm är förbundsordförande i Piratpartiets ungdomsförbund, Ung Pirat, och har så klart en blogg. På den skriver han förståndiga saker. I förrgår skrev han om Uppsala Nya Tidning, som också verkar ha förstått en del. Det är skönt att se att det finns människor som kan först lyssna på argument och sedan begripa det de hör:

Invändingarna måste tas på allvar. Integritet, myndighetsutövning och bevisbörda är frågor som inte bara kan sopas åt sidan. För regeringen gäller det att verkligen lyssna, och inse att det här inte är en fråga man kan lösa med några enkla formuleringar. För faktum är att IPRED vilar på i grunden felaktiga föreställningar.

♦ Madeleine Sjöstedt (fp) skriver i Aftonbladet att framtiden tillhör fildelarna. Jag misstänker att just den formuleringen är mer rubriksättarens än hennes egen i och för sig, men debattinlägget är ändå full av sund inställning:

Utgångspunkten ska inte vara hur man kan förhindra fildelning, utan hur man kan skapa en lagstiftning som både gynnar den kulturexplosion som fildelningen innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intressen. Även med ett kort historiskt perspektiv är det svårt att förstå varför det skulle vara omöjligt.

♦ Som jag skrev om häromdagen så finns det numera fler artister som uttalar sig positivt om fildelningens möjligheter än vad jag kan hålla reda på. En av dem är Jonas Almquist, vars band The Leather Nun var stora under 80-talet. Han skriver att de aldrig hade tjänat en spänn på IPRED:

Jag törs påstå att majoriteten av alla svenska band som idag turnerar i Europa och USA, gör det inte för att skivorna säljer utan för att fildelning, olaglig nedladdning och Internet-communities som MySpace och Soundclick fungerar som gigantiska marknadsföringsmotorer. Måhända förlorar vi ören i STIM-pengar, men vi vinner kronor på turnéinkomster.

♦ Rick Falkvinge, ordförande för Piratpartiet om någon missat det, uttalar sig i SvD angående det så kallade “förmildrandet” av IPRED-förslaget. Han tycker det är självklart att lagstiftning inte ska kunna gälla retroaktivt:

– Du går mot röd gubbe idag, och du vet att det är olagligt, sedan kommer det en lag om tre år som säger att alla som gått mot röd gubbe ska straffas med 100 000 kronor. Man kan inte göra så, säger han.

♦ Expressens ledarsida är inne på samma linje:

Den som laddar ner upphovsrättsskyddat material innan lagen träder i kraft ska inte omfattas av den. Det borde vara en självklarhet. Retroaktiv lagstiftning hör inte hemma i ett rättssamhälle. Det är förstås bra att justitieministern nåtts av den insikten.

Men det räcker inte. Den föreslagna lagen borde inte gälla alls.

[...]

Upphovsrätten måste värnas men inte på bekostnad av rättssäkerheten. Skivbolagen väljer helt fel väg när de försöker stävja illegal fildelning genom jaga nätanvändarna. I stället borde de utveckla attraktiva, legala fildelningstjänster. Bara så kommer upphovsrättsbrotten att kunna minska.

Det enda rimliga sättet att “mildra” lagförslaget är att skivbolagen inte ges rätt att agera privatpoliser.

♦ Niklas Wykman är ordförande i Moderata Ungdomsförbundet (skulle inte han avgå om Moderaterna inte backade i FRA-frågan förresten?) och uttalar sig i SvD:

- Det här ju en halvmessyr, och snömos i jämförelse med vad som skulle behövas. Det som är positivt är att man kan tänka sig en reträtt, men att tro att det här är tillräckligt är att grovt underskatta oss som inte tycker att den här lagen är bra.

♦ Monty Python har förstått vad som krävs för att möta framtiden:

To all the fans who’ve for some unknown reason have sat, progressively losing their eyesight, squinting at their computer screens, watching The Dead Parrot Sketch, or missing the climax of The Fish Slapping Dance all because you’re too damned cheap to buy the shiny new DVD box set, you who have gawped at grainy bootlegged Python snippets only to be left unfulfilled by the ripped-off rubbish posted on YouTube… Well loyal Python fan, strain no longer! Now you can save your eyesight and join the Monty Python YouTube Channel, where you can enjoy high quality Python lounging in your knickers. Yes, that’s right, you don’t even have to leave the comfort of your laptop to join the Flying Circus.

♦ Webhackande skriver om en juridikprofessor vid Harvard:

Professor Charles Nesson på Harvard ger sig in i fildelningsstriden genom att förklara att skivbolagens skadeståndskrav bryter mot den amerikanska konstitutionen. Jag gör ett försök att fritt översätta hans argument nedan:

Tänk er en lag som, för att avskräcka, kräver böter på 750 dollar för varje kilometer-per-timme som föraren överskrider hastighetsbegränsningen, och att böterna ökar till 150,000 per kilometer för fort om föraren visste att han eller hon körde för fort. Tänk dig att de här böterna inte offentliggörs, och att de flesta förare inte vet att de finns. Tänk dig att indrivandet av de här böterna hanteras av en privat poliskår med egenintresse, som inte kan hållas ansvarig, som kan välja sina mål efter eget gottfinnande, som kan ta emot eller avvisa mutor för att inte dra ärenden till åtal, och som stoppar alla böter i egen ficka. Tänk er att en stor andel av de här böterna aldrig bestrids, oavsett om de är korrekta eller inte, eftersom de personer som stämts har begränsade resurser och inte vet om de har en chans inför en objektiv jury.

Min översättning är inte exakt, läs gärna hans egna ord genom att följa länken ovan.

Det här är alltså en beskrivning av situationen från en person som är professor i juridik vid Harvard. Det är svårt att ha bättre renommé än så. Det här är vad skivbolagen gör i USA, och som regeringen tycker att de ska få göra här, för att hålla de 37 samt en skröplig och otidsenlig bransch vid liv. I artikeln i GP erkänner Fru Justitia, Beatrice Ask, att hon inte kan garantera att bolagen kommer att låta bli det här beteendet i Sverige. Med andra ord kan vi vara rätt säkra på att det kommer att bli så. Företrädare för skivbranschen har redan sagt att de inte tänker ge sig efter enbart de “stora fildelarna”, vad de nu menar med stora. Ask påpekar också att vi inte har så våldsamma skadeståndssummor i det här landet, eftersom vi har en annan juridisk tradition, men hon tiger om att det är just den traditionen som den här lagen vänder upp och ned på.

Artikeln om Harvard-professorn är bra. Läs den.

♦ Som avslutning: Fredrik Strage är tydligen också någon som förstått åt vilket håll vindarna blåser. Han fick just Stora Journalistpriset som “årets förnyare” tack vare sin topplista över internethistoriens bästa rockrelaterade upphovsrättsintrång.

Folk som förstått is a post from: Dynamic Man

Det rör på sig i folkhemmet. Metros läsare rasar mot gnälliga artister, de gnälliga artisterna uppmanas i landets största dagstidning att klippa sig och skaffa riktiga jobb, delar av musikbranschen förstår framtiden, och antalet artister som uttalar sig positivt om fildelningens möjligheter har blivit långt fler än vad jag kan hålla reda på.

Och som om det inte vore nog så börjar till och med gamla maoister uttala sig verklighetsförankrat:

Förespråkarna för den nu föreslagna fildelningslagen beter sig som skråsystemets försvarare mot 1846 års näringsfrihetslag. För att använda ett ryskt ordspråk bygger de dammar av is om våren. Frågan kommer därför att lösa sig själv efter en relativt kort tid oavsett vilka lagar Sverige och EU stiftar och vilka bråkiga ungdomar som paragrafenligt kommer att bötfällas och/eller fängslas av musikindustrins handgångna.

[...]

Den kulturella allemansrätten (för att använda Edenman/Palmes uttryck) är överordnad. Ty den möjliggör människoblivandet.

Den ni.

De bygger dammar av is om våren is a post from: Dynamic Man