Läs då Kjell Häglunds krönika “Den största storyn på länge” hos Journalisten. Han skriver om historien med poliserna i tunnelbanan, och mer specifikt om att gammelmedia slarvade bort i princip hela storyn. Bland annat skriver han:

Till och med i läsarkommentarerna till dagstidningarnas Jesper Nilsson-artikel förs en djupare diskussion än den som nyhetsjournalisterna mäktar med.

[...]

Den journalist som bara läst dagstidningarnas referat av den isolerade händelsen i tunnelbanan har missat allt. Den journalist som följer bloggare som Jesper Nilsson, däremot, kan snart börja gå till jobbet med ett pånyttfött självförtroende.

Mycket läsvärd krönika!

Mediaintresserad? is a post from: Dynamic Man

Journalist ropar varg för biografbranschens räkning is a post from: Dynamic Man

Ok, jag fattar att kommersiella mediaföretag som Aftonbladet ibland kan behöva sätta lite smaskigare rubriker än nödvändigt för att locka läsare. Och visst, det är klart att vinstintresset gör att nyhetsurvalet vrids mer åt det spektakulära och det lättsamma, snarare än åt det allvarliga och det viktiga. Så när man rapporterar från ett upplopp på ett svenskt fängelse blir jag inte alls förvånad över att de skriver om våldet – att en person skadats lindrigt och att anstaltens insatsstyrka lyckades övermanna internerna utan hjälp av poliser.

Men ska det verkligen vara så förbaskat svårt att skriva en enda liten kort rad om vad upploppet berodde på?

Vad ville de intagna egentligen? Var kanske maten för dålig? Fanns det för lite porr i biblioteket? För mycket? Blev interner utsatta för systematiska trakasserier från anstaltens personal? Eller hade de bara tråkigt och ville liva upp stämningen lite?

Den enda anledningen till att jag fortfarande läser Aftonbladet och dylika tidningar är för att jag vill hänga med i det som folk i allmänhet pratar om. Det är ju trots allt från dessa källor som stora delar av befolkningen får i princip allt vad nyheter och samhällsinformation heter.

(Det sistnämnda är för övrigt en riktigt obehaglig tanke.)

Obehagligt usel journalistik is a post from: Dynamic Man

Det pratas inte lika mycket om FRA-lagen idag som det gjordes för ett tag sedan. Särskilt gammelmedia verkar ha köpt tanken på att det senaste förslaget löser alla problemen på ett acceptabelt sätt, och när de traditionella massmedierna resignerar så följer det stora flertalet av vanliga dödliga tätt efter. För många är det ju fortfarande den enda informationskanalen, eller åtminstone den enda som upplevs trovärdig. (Mest på grund av gammal vana i och för sig, gammelmedia känns liksom familjärt och man vill ju inte gärna tro att man gått runt och litat på opålitliga journalister i en massa år.)

Jag tror att orsakerna till gammelmedias misstag – för det är ett misstag att dödförklara en fråga av sådan vikt när den är i allra högsta grad levande – beror på flera saker. Två av dem tycker jag är lite extra intressanta.

1) För stort fokus på FRA.

Rent språkligt har frågan hela tiden handlat om FRA – alltså Försvarets Radioanstalt, myndigheten – och huruvida det var ok eller inte för dessa att avlyssna oss alla. Det har hela tiden pratats om “FRA-lagen”, och FRA har kritiserats som myndighet från alla möjliga synvinklar. Kritiken har nog ofta varit välförtjänt, men det gjorde det också möjligt för avlyssningsförespråkarna att finta bort stora delar av motståndet genom att (åtminstone på papperet) minska FRAs roll.

“Om FRA är dåligt så måste det ju göra FRA-lagen mindre dålig om man minskar deras inflytande” är den skenbart logiska slutsatsen som verkar ha fått fäste i journalisternas – och därmed svenssons – sinnen. Men grundproblemet har hela tiden varit att en statlig organisation kommer att ha möjlighet att övervaka allt vi gör – inte att det skulle vara just FRA som administrerade systemet. Det verkliga problemet kvarstår med andra ord.

Jag håller till fullo med om det Christian Engström skriver:

Vad som egentligen skulle behövas är en bred och öppen debatt om hur mycket staten egentligen ska få övervaka medborgare som inte alls är misstänkta för brott. Då kunde vi diskutera FRA-lagen och trafikdatalagringen och alla andra storebrorslagar i ett sammanhang, istället för att som nu tvingas springa runt och släcka bränder än här, än där.

2) För stort fokus på makten.

En positiv sak som FRA-debatten fört med sig – alldeles oavsett utfall i övrigt – är att medborgarjournalistiken i form av bloggande har blivit ordentligt erkänt. På sina håll har bloggosfären till och med utsetts till “den fjärde statsmakten”.

Det är så klart mycket positivt att den kunskap och det engagemang som finns utanför den politiska sfärens centrum lyfts fram. Men ändå fokuseras det så mycket på toppen av hierarkin att när de sex “rebellerna” i folkpartiet förklarar sig nöjda så är det slutet på debatten. Problemet anses löst, oavsett vad alla andra tycker. Medborgarnas kunskap och åsikter reduceras plötsligt till noll och intet, och det är bara de som sitter nära maktens centrum som har betydelse.

De sex folkpartisterna blev för gammelmedia motståndets ansikte, och när de gav vika så brydde man sig inte längre om att kontrollera saker med dem som faktiskt var motståndet från första början.

Det är inte lika intressant att skriva om vanligt folk som det är att skriva om de som är högre i hierarkin. Därför omintetgör “den tredje statsmakten” stora delar av det demokratiska arbete som “den fjärde statsmakten” utfört. Antagligen inte av illvilja, utan för att de helt enkelt inte förstår bättre.

Betyg till gammelmedia: IG

FRA-frågan: Det levande liket is a post from: Dynamic Man

Jag ligger efter i mitt bloggläsande ända sedan jag åkte och demonstrerade i Stockholm. Jag har plöjt igenom jag-vet-inte-hur-många-hundra inlägg sedan jag kom hem, och det dyker ju så klart upp nya hela tiden. Men nu när jag åtminstone börjar närma mig att vara ikapp, så tänkte jag ta tillfället i akt och berätta för mina läsare om några av de saker jag tycker är intressanta.

Akten om min pappa

Beneath A Steel Sky skriver ett personligt inlägg om hur hela hans pappas liv reducerats till siffror i ett forskningsprojekt kallat “Metropolit”, och om sina känslor inför det:

När jag började skriva detta inlägg trodde jag att slutklämmen skulle bli lite tacksamt prickskjutande mot metoder som samkörning av register, fulenkäter till icke ont anande 12-åringar och misslyckade slentrianutlåtanden om livsplaner från Värnpliktsverket. Ikväll sitter jag här och känner att detta är överflödigt och nästan lite oviktigt.

Vad jag upplever som långt mycket mer störande är kylan som uppgifterna framträder i.

Inlägget hittade jag genom Opassande, Johanna Sjödin och Enligt Min Humla. Och säkert några fler som jag inte hunnit plöja igenom ännu.

Bilden är tagen från nätet

Brokep pekar på ännu ett inkompetenstecken hos gammelmedia. Det börjar bli tröttsamt att påpeka enkla fakta, men vi måste tydligen fortsätta med det ett tag till. Copyriot kommenterar också.

Okritiskt gullande med FRA-Ingvar

JörgenL har läst en intervju med Ingvar Åkesson, publicerad i Sydsvanskan, och försöker bemöta den. Även här börjar man bli trött på att behöva påpeka samma argument om och om igen, men tills de börjar lysna och förstå…

Pioneer’s Live Bittorrent Streaming Device

Torrentfreak skriver om en ny apparat som ska hjälpa TV-bolagen att streama TV-program med hjälp av Bittorrentprotokollet. Det skulle innebära mycket lägre kostnader jämfört med icke-P2P-baserade lösningar, och det skulle vara ett steg framåt för hela informationssamhället om fler stora aktörer började inse de praktiska fördelarna med distributionsmodeller baserade på P2P-teknologi.

Ett mycket värre alternativ vore om upphovsrättslobbyn fortsätter driva internetleverantörer (och andra leverantörer av infrastruktur) till att sänka hastigheten för Bittorrentöverföringar, och kanske till och med till att blockera protokollet helt. Det vore fruktansvärt ineffektivt och skulle i förlängningen ligga hela samhället till last om vi inte kunde utnyttja teknologiska framsteg bara för att vissa betonghäckar vägrar anpassa sina affärsmodeller till moderna tider.

(Slyck skriver förresten om en relaterad nyhet också, EA Games ska börja distribuera datorspel med hjälp av Bittorrentprotokollet.)

RIAA: Lobbyists or Law Enforcers?

Torrentfreak frågar sig om upphovsrättslobbyn verkligen ska vara både offer och åklagare. Det finns ju väldigt goda skäl till att det inte är så det brukar fungera i civiliserade samhällen, ändå verkar just upphovsrättsfrågorna vara ett undantag från den regeln. Det är riktigt dåligt – inte bara för fildelare utan för hela idén om rättssäkerhet – om det tillåts fortsätta på det viset.

Antipiratbyrån, för att ta ett välkänt svenskt exempel, får gärna lobba bäst de vill. Men för att utreda brott har vi en polismyndighet. För att väcka åtal har vi åklagare. Och för att avgöra skuld har vi domstolar. Skillnaden mellan rättsväsendet och upphovsrättslobbyn är att rättsväsendet är opartiskt (får man hoppas).

Vi skulle aldrig tillåta IOGT-NTO att utreda fall av misstänkt spritsmuggling, eller hur?

Blandat från RSS-läsaren is a post from: Dynamic Man

Ni som läste mitt förra blogginlägg, och bemödade er med att göra vad jag bad er, vet ju vad som hände bakom kulisserna till SVT Debatt nyligen. Nu ber programmet om ursäkt – med en kort text som redan efter den mest rudimentära analys inte kan kallas för annat än falsk, ytlig, innehållslös, bortförklarande, ynklig och patetisk. Tillåt mig förklara.

Så här ser ursäkten ut:

Debatt ber Pirate Bay om ursäkt

Gårdagens Debatt om hur obduktionsbilderna på de mördade barnen Max och Saga sprids på nätet blev både känslomässig och informativ. Men tyvärr hände det som inte får hända. En inbjuden debattör kände sig förd bakom ljuset.

Pirate Bays pressansvarige Peter Sunde hade inför programmet klart uttryckt att han inte ville debattera med barnens pappa Nicklas Jangestig, vilket vi tog hänsyn till när vi planerade programmet. Trots det blev det fel när programmet väl skulle sändas. Så här gick det till.

Vi fick kontakt med Jangestig, som befann sig utomlands, på torsdag eftermiddag och beslutade att han på telefon skulle få berätta om sin reaktion. Därefter skulle den principiella frågan om etik på nätet debatteras i studion. Detta fick Sunde information om. I den debatten skulle Jangestig inte delta, möjligen få kommentera efteråt.

Under direktsändningen brast redaktionen i kommunikation och lyckades inte separera telefonintervjun med Jangestig från debatten om nätetik.

Det beklagar vi och ber om ursäkt för.

Offentlighetsprincipen och etiken på nätet är en viktig samhällsfråga som varken Pirate Bay eller andra aktörer på nätet kan väja för. Den debatten måste föras och då måste samtliga berörda få komma till tals.

Janne Josefsson, programledare
Katarina Sahlin, redaktör
Lena Laurén, projektledare
SVT Debatt

Några saker tycker jag är av extra vikt att notera när man försöker studera språket lite närmare:

1. “En inbjuden debattör kände sig förd bakom ljuset”

Man tar inte på sig något ansvar. Peter Sunde blev inte förd bakom ljuset, han bara upplevde det så. Ingen på SVT Debatt har gjort något fel.

2. “Pirate Bays pressansvarige Peter Sunde hade inför programmet klart uttryckt att han inte ville debattera med barnens pappa Nicklas Jangestig”

Genom att strunta i att ange Peter Sundes anledning utmålar man honom som en okänslig person som inte vill ta ansvar – eftersom det är default-tolkningen i ögonen på folk som fått all sin information från pinsamma kolumner i skvallerpressen.

3. “Under direktsändningen brast redaktionen i kommunikation och lyckades inte separera telefonintervjun med Jangestig från debatten om nätetik.”

Det här ter sig som ren lögn. Mest för att om det skulle vara sant så tyder det på gravt bristande kompetens hos programledningen, vilket man ju inte gärna vill tro när det handlar om en av de mest inflytelserika samhällspåverkarna i svensk media.

4. “Det beklagar vi och ber om ursäkt för.”

En mycket kort och uttryckslös ursäkt som verkligen skriker “härtill är vi nödd och tvungna”. Man får inte på något sätt intrycket av att de menar det, särskilt inte när man sätter de åtta små orden i relation till resten av textens pinsamma bortförklaringar och illa dolda personangrepp.

5. “Offentlighetsprincipen och etiken på nätet är en viktig samhällsfråga som varken Pirate Bay eller andra aktörer på nätet kan väja för.”

Här påstår man, utan att ens försöka dölja det, att The Pirate Bay försöker “väja för samhällsfrågan” om offentlighetsprincipen och etiken på nätet. Vilket ju är ren, skär och förbannad lögn – det är uppenbart för alla som bemödat sig att läsa på det allra minsta i frågan.

Även de som undertecknar den så kallade “ursäkten” torde inse detta, då Peter Sundes uttalade anledning till att inte vilja möta pappan i TV var just att det skulle bli omöjligt att föra en rationell debatt om etiken på nätet i ett sådant sammanhang.

6. “Den debatten måste föras och då måste samtliga berörda få komma till tals.”

Här tar programledningen i praktiken tillbaka den fåniga lilla ursäkt de försökte sig på några rader ovanför, och skriker högt mellan raderna: “Vi ångrar ingenting, fattar ni det?!”

Summering:

SVT Debatt har sänkt sig till tabloidnivå. Det är riktigt pinsamt att se. De ansvariga borde skämmas – mycket och länge – och föredragsvis söka sig till nya karriärer. Gärna hos parkförvaltningen, eller någon annanstans där man inte sysslar så mycket med att påverka människors tankar och åsikter.

Vad frågan egentligen borde handlat om, redan från första början, är ju vad känsligt material gör i ett offentligt dokument. The Pirate Bay är infrastruktur, ett slags sökmotor. De har inte publicerat någonting mer än vad Google gör. Ingen ber Google radera stötande bilder från sin databas, precis som ingen ber Posten om att börja ta etiskt ansvar för vad deras användare skickar i brev och paket. Helt enkelt för att det vore skitkorkat att göra det. (Ett påstående som jag gärna utvecklar vidare någon gång när det hinns med…)

SVT Debatt försöker sig på ett patetiskt spel för gallerierna is a post from: Dynamic Man

Rick Falkvinge skriver idag ett kort och koncist blogginlägg där han förklarar att alla måste läsa Peter Sundes senaste bloggpost “Sverige, väx upp!“, vilket handlar om hela den här historien kring förundersökningsprotokollet som någon delat med sig av via The Pirate Bay.

Sedan det förra inlägget jag skrev om den här affären så har jag hunnit läsa och fundera en del kring det, och hade jag bara haft tid så hade jag nog skrivit ett eller ett par ytterligare inlägg också. Kanske finns det tid och ork till det någon annan dag, men tills vidare får det räcka med att jag instämmer till fullo med Falkvinge – läs Sundes inlägg.

En del kanske kan tycka det ser lite långt ut, men det är en viktig text att läsa om man överhuvudtaget vill bli tagen på allvar när man uttrycker en åsikt om detta eller andra liknande fall i framtiden.

Två andra viktiga texter i sammanhanget är Rick Falkvinges “Arbogaundersokningen, bilder och TPB” och Blogge Bloggelitos “Fakta kring TPB och arbogaprotokollet“. Det finns fler, men de här tre är de viktigaste jag sett hittills. Läs dem.

Obligatorisk läsning, var det någon som sa… is a post from: Dynamic Man

Via Johanna Sjödin blev jag påmind om en händelse som i mina ögon är smått skandalartad. Aftonbladet vägrade publicera en text om vestibulit med motiveringen att den 17-åriga författarinnan var för ung, och skrev till henne att:

[...] det kan få konsekvenser för dig som inte går att förutse. Återkom gärna till oss om ett par år.

Det är ju rent pinsamt att en skvallerblaska som Aftonbladet har mage att censurera människor som har viktiga saker att säga. För viktigt är det. Från texten:

Tusentals kvinnor varje år drabbas av en sjukdom som förstör deras liv. Man har misstankar om att tvål, p-piller och svampmedel kan vara bidragande orsaker.
Vad gör man åt det?
Rätt svar är ingenting, man gör ingenting alls.
Man ger ingen information under sexualundervisningen i skolan, man ger ingen information på ungdomsmottagningarna när tjejer skaffar p-piller. Det finns många barnmorskor och gynekologer som inte ens känner till sjukdomen, och därför felbehandlar med svampmedel och salvor som förstör slemhinnorna ännu mer. Det finns ingen ursäkt för denna ignorans, för denna dåliga vård så många får i samband med vestibulit.

Att skylla på hennes ålder är bara löjligt. Det är knappast en chock för någon modern och upplyst människa att det finns många som har sex innan de fyllt 18 år. Och att berätta om sin sjukdom inför svenska folket borde i sammanhanget ses mer som civilkurage än som något slags odefinierbart risktagande.

Internet glömmer förvisso inte i första taget. Men för det första så är “konsekvenser som inte går att förutse” knappast en risk som är reserverad för 17-åringar, och för det andra så kanske det börjar bli dags att vänja sig vid att vi alla i framtiden kommer att ha en och annan pinsamhet i det offentliga.

Sabina, det är så hon heter, har nu fått sin text publicerad i ETC. Läs den gärna. Tyvärr lär den tidningen inte ha samma genomslag som Aftonbladet, men det är alltid något.

Den välvillige censorn is a post from: Dynamic Man