Dynamic Man

Jag har skrivit en text som används i en mindre “Alla Hjärtans Dag”-kampanj för Piratpartiet. Vi har skickat vykort till ledarskribenter ute i landet och förhoppningsvis kommer åtminstone några bloggare att länka till kampanjsidan. Helst inte bara just över Alla Hjärtans Dag heller, kärlek är ju faktiskt alltid aktuellt…

Kärlek. Själva ordet andas privatliv, något intimt och personligt som man inte delar med sig av till vem som helst. Romantiska middagar på tu man hand, fåniga sms som skickas i smyg på fikarasten, kärleksbrev som får dig att rodna… Man behöver inte syssla med särskilt hemliga saker för att kunna känna att man gärna behåller en del saker på det privata planet.

Alla behöver ett privatliv. Det finns en anledning till att vi har persienner i fönstren, lås på badrumsdörren och lösenord till vår epost. Faktum är att rätten till privatlivet anses vara så viktig att den finns fastslagen inte bara i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna¹ utan även i svensk grundlag².

Det är allvarligt när rätten till privatliv hotas. I Tyskland har man redan implementerat EU:s datalagringsdirektiv, med resultatet att mer än hälften av invånarna drar sig för att kontakta personer och institutioner som kan ses som känsliga – relationsrådgivare, psykologer och drogavvänjningskliniker till exempel.³ När rätten till privat kommunikation försvinner så innebär det med andra ord ett verkligt hot mot människors liv och hälsa.

Det är inte bara individer som hotas. Hela vårt demokratiska samhälle löper allvarlig risk när dess invånare – alla vi vanliga människor – inte längre kan kommunicera privat. Demokratin bygger på att människor kan engagera sig utan att riskera politisk förföljelse. Det är därför vi har lagar om brevhemlighet⁴, valhemlighet⁵ och källskydd⁶ i Sverige.

Våra styrande politiker struntar i detta. FRA-lagen ger staten möjlighet att läsa vår privata kommunikation.⁷ Brevhemligheten är därmed bruten och medborgarnas försäkring mot politisk förföljelse är borta. Vi är nu utelämnade till myndigheternas välvilja; myndigheter som består av vanliga människor, som kan göra misstag eller till och med vara rent av illvilliga ibland. Det finns inga garantier att svenska myndigheter alltid kommer vara snälla och demokratiska.

Det handlar inte bara om FRA-lagen. Under sin tid som justitieminister drev Thomas Bodström (S) igenom det ovannämnda datalagringsdirektivet i EU. När det nu ska införas i Sverige är alliansen så rädda för en ny integritetsdebatt att de skjuter på att implementera det i Sverige tills efter valet.⁸ För debatt kommer det att bli. Direktivet kräver att alla våra elektroniska kommunikationer ska loggas av operatörerna med både tid, plats och personuppgifter för sändare och mottagare. Uppgifter som tidigare ansetts som känsliga och därför varit förbjudna att lagras ska nu enligt lag finnas lätt tillgängliga för staten.

Våra mobiltelefoner blir i praktiken statliga spårsändare. Som en elektronisk fotboja på var och en av oss, då mobiltelefonen inte direkt är valfri längre. Den som avstår sin mobiltelefon idag utestänger sig själv från det moderna samhället och betraktas som en kuf, eller ännu värre: att avstå mobiltelefonen har nämligen redan börjat betraktas som misstänkt, som att bara kriminella skulle ha anledning att vilja undgå ständig och total statlig övervakning.

Självklart ska kriminalitet bekämpas. Polisen ska kunna avlyssna personer som är misstänkta för grova brott, och Säpo ska kunna hålla koll på personer som anses vara ett hot mot rikets säkerhet. Men det är varken nödvändigt eller önskvärt att börja behandla hela svenska folket som brottslingar för det. Vi ska inte ha obligatoriska kroppsvisiteringar på kvartersbutiken för att komma till rätta med snatterierna, och vi ska inte ha total massövervakning av hela befolkningen för att ett fåtal individer är kriminella.

Demokratins fundament håller på att raseras. Ingen tror att Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin har för avsikt att avskaffa den allmänna rösträtten, eller att hindra folk från att sprida sina politiska åsikter. Men de grundläggande mänskliga rättigheter som är tänkta att garantera det obehindrade demokratiska samtalet är under attack från både höger- och vänsterblocket.

Piratpartiet får ibland kritik för att vara för fokuserade. Vi borde ta ställning i fler frågor än vad vi gör, sägs det. Men vi tycker inte att det är en prioritet att diskutera vem som ska klippa gräsmattan när huset står i lågor.

Den kände säkerhetsexperten Bruce Schneier skriver på CNN om Kinas Google-hackande. Kortfattat går det ut på att alla system som skapas för övervakning och kontroll – även om det är för goda syften – ökar möjligheterna till övervakning och kontroll även för helt andra syften, och av helt andra parter.

China’s hackers subverted the access system Google put in place to comply with U.S. intercept orders. Why does anyone think criminals won’t be able to use the same system to steal bank account and credit card information, use it to launch other attacks or turn it into a massive spam-sending network? Why does anyone think that only authorized law enforcement can mine collected Internet data or eavesdrop on phone and IM conversations?

I det här fallet så använde sig till exempel de kinesiska hackarna tydligen av en “bakdörr” som Google varit tvungen att bygga in i sitt system på grund av krav från den amerikanska regeringen.

In order to comply with government search warrants on user data, Google created a backdoor access system into Gmail accounts. This feature is what the Chinese hackers exploited to gain access.

Schneier påtalar andra exempel, som när över 100 mobiltelefoner tillhörande den grekiska regeringen avlyssnades av någon ännu okänd grupp eller person. I det fallet var det Ericsson som för Vodafones räkning hade byggt in den avlyssningsfunktion som missbrukades.

Han påpekar även att anonymiteten som är möjlig på Twitter har räddat många liv i Iran, och han nämner i förbigående FRA-lagen och datalagring som stora säkerhetsproblem.

The problem is that such control makes us all less safe. Whether the eavesdroppers are the good guys or the bad guys, these systems put us all at greater risk. Communications systems that have no inherent eavesdropping capabilities are more secure than systems with those capabilities built in. And it’s bad civic hygiene to build technologies that could someday be used to facilitate a police state.

Hela det där stycket är värt att läsas en gång till, men vi tar särskilt det där sista igen, i fetstil och på svenska: det är dålig samhällshygien att skapa teknologier som kan användas för att upprätthålla en polisstat.

Bruce Schneier är en av världens främsta säkerhetsexperter och hans åsikter bör tas på allvar.

(Jag har förresten citerat Schneier tidigare också, då gällde det FRA och varför data mining inte är ett effektivt vapen i kampen mot terrorism.)

Det här är ett snabbinlägg. Jag råkade läsa ett av Rick Falkvinges nyhetsbrev från slutet av oktober där han bland annat citerar George Orwells 1984, och kände mig tvungen att dela med mig:

There was of course no way of knowing whether you were being watched at any given moment. How often, or on what system, the FRA plugged in on any individual carrier was guesswork. It was even conceivable that they watched everybody all the time. But at any rate they could plug in to your communications whenever they wanted to. You had to live — did live, from habit that became instinct — in the assumption that every article read, every mail sent, every date agreed to was monitored by the Government.

Han har som synes bytt ut ett av orden mot “FRA”. Att det passar in så bra är läskigt på riktigt. Han fortsätter med att påpeka:

Citatet kommer från boken 1984. Vi har ofta använt den som skräckexempel och påpekat att den faktiskt är avsedd att vara en skräckvision av framtiden, och inte en instruktionsbok.

(Den som vill läsa hela boken kan göra det här, från Australien, där upphovsrätten på boken löpt ut. Ger förresten inte just det upphov till en hel del funderingar i sig självt?)

Understrykningen är min. För att bokstavligt talat understryka allvaret i situationen.

Falkvinge fortsätter sedan med att säga:

Piratpartiet behövs i riksdagen.

No shit…

Om du inte har läst Thomas Engströms krönika Krossa filmbolagen än, så är det dags att göra det nu. En liten teaser:

Allt filmbolagen gör, inklusive merparten av deras filmer, är alltså ägnat att driva en till vansinne. Och nu har de lyckats. Därför föreslår jag ett par pedagogiska hämndaktioner.

Läs och njut.

Jag beställde mig en internetuppkoppling häromdagen, så jag ska slippa surfa på min grannes trådlösa hela tiden. (Oroa er inte, jag har naturligtvis frågat om lov först…)

Min blivande internetoperatör heter så klart Bahnhof, eftersom de är den enda internetoperatören jag sett hittills som klart och tydligt står upp för sina kunders integritet.

Först motsatte de sig FRA-lagen och hävdade att de tänker flytta runt sin utrustning för att undvika FRA:s samverkanspunkter, och nu tar de tydligt ställning mot IPRED1.

Dessutom är det de som ligger bakom integritetsmärkningen för bredbandsleverantörer.

Att de dessutom är billiga, jag kommer betala 194 kr/mån för mina 8Mbit, är bara en bonus.

En kvinna i Helsingborg övervakades av sin ex-make, han kan ha följt vartenda steg hon tagit genom ett spionprogram på hennes mobiltelefon.

Aftonbladet verkar göra en stor grej av det, men själv förstår jag inte vad problemet är? Om hon har rent mjöl i påsen så har hon ju inget att oroa sig för…

Först lite raljerande…

Jag har inte hängt med i RSS-läsaren på ett tag nu, dels beror det på en segdragen förkylning som får hjärnan att kännas som potatismos (köpepulver, inte hemgjord) och dels beror det på att jag var tvungen att installera Windows XP igen så jag kunde prova Fallout 3 (sjukt bra spel BTW, inte perfekt men betyget 9 av 10 känns givet).

Först igår installerade jag Ubuntu igen, och det var en riktig befrielse. Windows känns på fullaste allvar så tråkigt, oflexibelt och frustrerande jobbigt att använda att jag inte kände någon lust eller inspiration till att göra någonting alls på datorn – trots att både bloggskrivande och att läsa RSS-flöden i Google Reader är webbaserat och följaktligen går att göra i vilket operativsystem som helst.

(Om jag verkar svamlig och ogrammatisk så skyller jag på den där förkylningen igen. Den gör mig tjock i huvudet.)

Hur som helst, jag tänkte att jag skulle försöka beta av de där hundratals och åter hundratals blogginläggen jag har i läsaren efter bästa förmåga. Och eftersom jag vet att en del av mina läsare inte följer många av de bloggarna jag följer, så tänkte jag skriva några korta rader här om sådant som jag tycker är intressant för allmänheten att veta. Ett slags länktipsdumpande alltså. Håll till godo.

…och så till det intressanta

♦ Anna Troberg förklarar varför film är bättre hemma, och inte på bio. En rolig bit av texten:

Så, var är film bäst år 2008? Självklart hemma i soffan. Alla som påstår något annat ljuger. Det förvånar mig faktiskt lite att filmbranschen ännu inte gått ut och försökt förbjuda projektorer och surroundsystem för hemmabruk och sköna soffor, varma täcken, trevliga husdjur och flickvänner. De är nämligen ett långt mycket större hot mot biografnäringen än vad fildelningen någonsin kommer att bli.

En mindre humoristisk, men klart intressantare bit av texten:

Den blödande filmbranschen har ökat sin dvd-försäljning från ca 10,5 miljoner till 38,5 miljoner från 2003 till 2007. Vilken annan bransch som helst skulle känna sig ganska nöjd med en sådan ökning.

Antalet biobesök ligger på ungefär samma antal som för tio år sedan, trots att priset för en biobiljett gått upp en hel del. Det är inte heller fy skam.

Antalet biografer har sjunkit ganska kraftigt, antalet biostolar har inte sjunkit lika mycket. Av det kan man anta att de stora biografpalatsen brer ut sig och konkurrerar ut de små biograferna. Något att tänka på för de små biografägare som skyller all sin olycka på fildelare.

Antalet biobesök är ungefär detsamma som för tio år sedan, medan folk tittar långt mycket mer på dvd, vilket stödjer min lilla teori om att film, trots filmbranschens urgamla slogan, faktiskt är bäst hemma.

Både hyr och köpmarknaden för dvd:er har bokstavligen exploderat de senaste tio åren.

Hon tar i princip orden ur munnen på mig, vilket är rätt praktiskt för nu kan jag bara länka till henne istället för att skriva ett eget inlägg om det.

♦ Anna Troberg igen. Den här gången vill hon understryka att 2008 ser ut att bli ett riktigt skitår.

Om vi inte agerar fort, så ser det faktiskt inte bättre ut än att vi alla kommer att se tillbaka på annus horribili 2008 och konstatera att detta var året när allt barkade åt helvete.

Vad hon syftar på är så klart sådant som FRA-lagen, Piratjägarlagen (IPRED1), och det faktum att det finns en verklig risk att EU inom en inte alltför avlägsen framtid kommer börja stänga av internettillgången för folk som ertappas med att fildela upphovsrättsskyddat material.

♦ Rumptroll skriver om att komvuxstudenter ska få det svårare. Hon är inte överförtjust. Inte jag heller.

- Det ska vara lite bättre och prioriterat för dem som ansträngde sig i skolan framför dem som inte gjorde det. Aktiviteten att höja sina gymnasiebetyg är ett enormt samhällsekonomiskt slöseri, säger Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet.

[...]

Vi skiter i om dina föräldrar dött, om du blir handikappad eller råkar ut för en livsförändring eller sorg. För du har fått din chans. Life is tough – get use to it!

[...]

från och med nu får du en god chans i livet. En chans att välja rätt. En chans att veta vad du vill. En chans att påverka ditt vuxenliv. En chans att se in i framtiden och spå vad som blir bäst för dig just då. Och den får du när du är 15 till 18 år. Sedan får du en chans att ge dina barn rätt möjligheter och förutsättningar. Så att de tar sin enda chans och använder den rätt. Sabbar du den, då räknas du som “enormt samhällsekonomiskt slöseri” och vi kan lika gärna stoppa undan dig i en källare någonstans och glömma bort dig.

Med Vänliga Hälsningar
Staten

Jag gick själv på komvux, efter att ha hamnat snett under gymnasietiden i samband med att min mamma dog. Ännu ett inlägg jag slipper skriva alltså, eftersom jag skriver under på varje ord som redan sagts.

♦ Enligt min humla kommenterar en metroblogg angående FRA-lagen, där författaren visar sig tillräckligt IQ-befriad för att gå på det smått debila “Jag har ingenting att dölja”-argumentet.

Hennes krönika innehåller i stort sett alla närsynta, egocentriska skitargument som gång på gång sågats under sommaren. Inget nytt under solen alltså. Till exempel försöker hon kamma hem en poäng på att folk gladeligen bloggar om personliga saker och pratar högt i mobiltelefon på bussen, men när staten vill övervaka oss blir vi plötsligt upprörda. Wallin har uppenbarligen helt missat att det är skillnad på att knulla och att bli våldtagen.

Till sist: Avrundning

Nu är jag trött och tänker avbryta det här. De resterande 316 olästa bloggposterna ska jag försöka beta av de kommande dagarna – det borde finnas åtminstone några som är värda att skriva en rad eller två om.

(Ska kanske nämna att det är under förutsättning att orken och schemat tillåter, så klart. Jag måste ju bland annat även börja flyttpaketera alla mina saker, mindre än tre veckor kvar till flytten nu…)

I mitt förra inlägg skrev jag om att gammelmedia verkar ha dödförklarat FRA-frågan. Men vare sig de skriver om det eller ej så har det ju hänt en del på massövervakningsfronten på sistone.

Från oppositionen i riksdagen har det lämnats in två motioner om upprivning av FRA-lagen, varav den ena tyvärr verkar otillräcklig. Man får väl utgå ifrån att V, Mp och S ska kunna samsas tillräckligt mycket för att kunna välja ut en av dem (peppar peppar, ta i trä) men den stora frågan är hur mycket ryggrad de där sex folkpartisterna kommer ha. Även om de är nöjda med de små förbättringarna de drivit igenom, är det bästa för dem ändå att rösta med oppositionen för ett upprivande av det gamla beslutet.

Att det fortfarande handlar om massavlyssning är solklart – vår privata kommunikation ska fortfarande överföras till en statlig myndighet. Det som kritiserades mest i det gamla förslaget kvarstår i det nya, och de förbättringar som utlovats ger upphov till nya frågor.

Jag tror inte att det var så de tänkte när de stod på Sergels Torg. Jag vill gärna tro att det finns någon slags ärlighet kvar inom politiken, någonstans. Jag tror helt enkelt att de blivit grundlurade.

Om de sex folkpartisterna har någon som helst heder i kroppen så fäller de alltså det gamla förslaget först, och samarbetar sedan öppet med kritikerna för att hitta en lösning som faktiskt fungerar.

Jag skulle vilja rikta en uppmaning till de sex:

Inga fler hemliga avtal på slutna partimöten – ni är inte lämpade att avgöra de här frågorna på egen hand. Vill ni bli hjältar på riktigt? Ta initiativet till att demokratisera den politiska processen – låt oss medborgare delta i samtalet på allvar. Sedan kan era maktfullkomliga partikamrater gnälla bäst de vill.

Det är nämligen så man skapar historia. Inte genom att huka sig för partipiskan och låtsas att man kan se kejsarens nya kläder.

Det pratas inte lika mycket om FRA-lagen idag som det gjordes för ett tag sedan. Särskilt gammelmedia verkar ha köpt tanken på att det senaste förslaget löser alla problemen på ett acceptabelt sätt, och när de traditionella massmedierna resignerar så följer det stora flertalet av vanliga dödliga tätt efter. För många är det ju fortfarande den enda informationskanalen, eller åtminstone den enda som upplevs trovärdig. (Mest på grund av gammal vana i och för sig, gammelmedia känns liksom familjärt och man vill ju inte gärna tro att man gått runt och litat på opålitliga journalister i en massa år.)

Jag tror att orsakerna till gammelmedias misstag – för det är ett misstag att dödförklara en fråga av sådan vikt när den är i allra högsta grad levande – beror på flera saker. Två av dem tycker jag är lite extra intressanta.

1) För stort fokus på FRA.

Rent språkligt har frågan hela tiden handlat om FRA – alltså Försvarets Radioanstalt, myndigheten – och huruvida det var ok eller inte för dessa att avlyssna oss alla. Det har hela tiden pratats om “FRA-lagen”, och FRA har kritiserats som myndighet från alla möjliga synvinklar. Kritiken har nog ofta varit välförtjänt, men det gjorde det också möjligt för avlyssningsförespråkarna att finta bort stora delar av motståndet genom att (åtminstone på papperet) minska FRAs roll.

“Om FRA är dåligt så måste det ju göra FRA-lagen mindre dålig om man minskar deras inflytande” är den skenbart logiska slutsatsen som verkar ha fått fäste i journalisternas – och därmed svenssons – sinnen. Men grundproblemet har hela tiden varit att en statlig organisation kommer att ha möjlighet att övervaka allt vi gör – inte att det skulle vara just FRA som administrerade systemet. Det verkliga problemet kvarstår med andra ord.

Jag håller till fullo med om det Christian Engström skriver:

Vad som egentligen skulle behövas är en bred och öppen debatt om hur mycket staten egentligen ska få övervaka medborgare som inte alls är misstänkta för brott. Då kunde vi diskutera FRA-lagen och trafikdatalagringen och alla andra storebrorslagar i ett sammanhang, istället för att som nu tvingas springa runt och släcka bränder än här, än där.

2) För stort fokus på makten.

En positiv sak som FRA-debatten fört med sig – alldeles oavsett utfall i övrigt – är att medborgarjournalistiken i form av bloggande har blivit ordentligt erkänt. På sina håll har bloggosfären till och med utsetts till “den fjärde statsmakten”.

Det är så klart mycket positivt att den kunskap och det engagemang som finns utanför den politiska sfärens centrum lyfts fram. Men ändå fokuseras det så mycket på toppen av hierarkin att när de sex “rebellerna” i folkpartiet förklarar sig nöjda så är det slutet på debatten. Problemet anses löst, oavsett vad alla andra tycker. Medborgarnas kunskap och åsikter reduceras plötsligt till noll och intet, och det är bara de som sitter nära maktens centrum som har betydelse.

De sex folkpartisterna blev för gammelmedia motståndets ansikte, och när de gav vika så brydde man sig inte längre om att kontrollera saker med dem som faktiskt var motståndet från första början.

Det är inte lika intressant att skriva om vanligt folk som det är att skriva om de som är högre i hierarkin. Därför omintetgör “den tredje statsmakten” stora delar av det demokratiska arbete som “den fjärde statsmakten” utfört. Antagligen inte av illvilja, utan för att de helt enkelt inte förstår bättre.

Betyg till gammelmedia: IG