Dynamic Man

Nicklas Lundblad skriver på Svenska Dagbladet en väldigt läsvärd text med rubriken “Slaget om fildelningen är bara början“.

Jag rekommenderar den starkt till alla, men särskilt till de som tror att piratrörelsens idéer bara handlar om att få fildela gratis.

(Och då syftar jag på både anhängare och motståndare.)

♦ Hittar hos Opassande en länk till det kanske bästa jag läst idag. Kjell Häglund på filmnyheterna.se skriver en krönika med titeln “Tvångssterilisering av filmintresset“, med anledning av en annons från en mängd småbiografer som fått för sig att privatpolislagen är en bra idé. Hela artikeln är så läsvärd att det bara skriker om det, särskilt för den som fått för sig att filmindustrin förlorar pengar på piratkopiering. Ett utdrag:

När en av de ansvariga, Lars Gillegård på Våra Gårdar, här på Filmnyheterna.se i tisdags försökte motivera aktionen var han plågsamt självmotsägande. Det är ju egentligen helt omöjligt att hävda att man drabbats av just negativa fildelningenseffekter när i själva verket biobesöken inte gått ner alls sedan 1997, trots långt färre antal biostolar i dag, och trots att konkurrensen från hemmabiofenomenet och andra underhållningsgenrer exploderat de senaste åren.

Men inte nog med det. Numera är ju ämnet så genomforskat att man börjat tala om en vetenskaplig konsensus när det gäller sambanden mellan fildelning och biobesök och annan filmkonsumtion – nämligen att omfånget av fildelning står i direkt proportion till omfånget av kultursektor och omsättning, i positiva tal. De flitigaste fildelarna går mest på bio och köper mest dvd-filmer. Energin i filmindustrin har blivit fullständigt självalstrande.

En typisk sådan effekt syns tydligt i den färska SOM-undersökningen, som inte bara visar att svenskarna går på bio lika mycket i dag som för 15 år sedan, utan också att siffrorna peakade under ”Sagan om ringen”-åren – tack vare de tre filmer som är världens överlägset mest fildelade.

All upptänklig statistik och alla tillgängliga studier talar alltså skarpt emot annonsbudskapet, både ur fildelnings- och biobesöksperspektiv. Det vore faktiskt riktigare att konstatera att biograferna är beroende av fildelningen, i så måtto att de rider på global filmtrend vars marknadsföring till stor del bygger på fildelning.

Läs hela artikeln. Det är en order!

♦ Webhackande ondgör sig över den argumentationsteknik som privatpolislagens förespråkare använder. (Om det nu kan kallas argumentationsteknik att hålla för öronen och skrika “lalalalala BINGO!”)

♦ Henrik Alexandersson oroar sig över utvecklingen inom EU, som verkar gå mot mindre fri rörlighet. Det var väl inte så det lät inför EU-omröstningen vill jag minnas? PNR är den nya förkortningen vi lär bli tvungna att lägga på minnet.

♦ Elin Grelsson heter en bloggare som jag länkar alldeles för sällan. Nu har hon i alla fall skrivit (ännu) en bloggpost som fick mig att skratta högt.

Idag har jag hittat min hittills största favorit av de antifeministiska författarna, nämligen K.A. Wieth-Knudsen; en liten förbittad dansk som i sin bok Feminismen från 1924 gör upp med den feministiska teoribildning som då kommit att få alltmer inflytande.

Det handlar alltså om en skogstokig gubbe som … eller äh, “en liten förbittrad dansk” är ungefär så bra formulering som det kan bli. Han verkar hur som helst ha rätt dålig koll på vetenskaplig metodik och dylikt:

Han har också en liten statistik över hur många moraliska kvinnor som kan tänkas finnas:
“Det finns många heroiska och ädla kvinnonaturer. Med ”många” menar jag emellertid statistiskt uttryckt 1 på 10 000, motsvarande heroiska och geniala män, alltså i Danmark bara omkring 150 st. sådana kvinnor. Jag har dock bara träffat ett enda exemplar av dessa teoretiska 150 kvinnor.”
Återigen kan lite källkritik vara på sin plats här.

[...]

Och precis som jag skrattar högt åt Wieth-Knudsens argumentationer för kvinnors bristande intellekt, känsloliv och moral, lär man om 90 år himla med ögonen åt Heliga familjen-debatten, regeringsbråk över frågan kring könsneutrala äktenskap och använda Pär Ströms bok som exemplifierande referenslitteratur gällande mindre lyckad antifeministisk kritik.

Humor på högsta nivå alltså. Varför gavs all genuint bra facklitteratur ut före 1930? ;)

♦ En mall för den typ av utpressningsbrev som kommer bli aktuella om privatpolislagen blir verklighet har läckt ut från Antipiratbyråns danska motsvarighet. Rick och Emma passade på att spara dokumentet, ifall skammen skulle bli för mycket och brevet skulle försvinna från webplatsen. Tur var väl det, för nu har de ersatt dokumentet med ett propagandabrev istället.

♦ Jag skrev ju nyligen att upphovsrätt inte är samma sak som äganderätt. Rick Falkvinge menar till och med att upphovsrätt står i motsats till äganderätt.

♦ Rick skriver också om att “stofilpartierna” inte förstår nätet. De etablerade partierna vill gärna använda Internet som kommunikationsmedel, men verkar ha missat att flervägskommunikation är normen här. Istället för dialog och öppenhet så tänker man överlag satsa på reklamfilmer på Youtube, verkar det som. Lycka till. Själv tror jag att den effektivaste nätstrategin vore att på ett respektfullt sätt delta i nätsamvaron, inte att försöka styra den med ett uppifrån-perspektiv.

♦ Ännu mera Rick: Centerpartiet har hamnat i en återvändsgränd. Roligt.

♦ Till sist: Christian Engström skriver om Piratpartiets alternativ till privatpolislagen. Han passar samtidigt på att visa hur mycket kulturbranscherna egentligen lider av fildelningen, med hjälp av statistik från en rapport framtagen av forskare vid Lunds universitet.

Fortsätter idag med att berätta lite kort om fler intressanta grejer jag hittat i min RSS-läsare.

♦ Free the Mind berättar om Aled Edwards, en framstående kanadensisk strukturbiolog och forskningsledare för forskningskonsortiet Structural Genomics Consortium, som nu kritiserar Sveriges regering för att vilja satsa mer på medicinpatent. Han anser att sådana hindrar forskningen och utvecklandet av nya mediciner, och menar att det finns en risk att världen kan gå miste om viktiga botemedel mot åkommor som Alzheimers, HIV, Schizofreni och Malaria:

– If we don’t do anything significant to change the process of developing a new medicine we are going to look at a very bleak future.

♦ Johanna Nylander skriver om fildelning, appropå Mark Klambergs fråga om huruvida det är möjligt att skydda upphovsrätten utan att stifta en mängd integritetskränkande lagar. Hon menar att frågan är irrelevant, att fildelningen är här för att stanna oavsett vilket, och att det är något som alla måste lära sig förhålla sig till:

Den intressanta diskussionen ligger inte i upphovsrättens vara eller inte vara, den ligger i hur skapare av immateriell kultur kan hävda sig i en digital värld. För att göra det krävs det att vi erkänner att kopiering inte går att stoppa. Däremot går det utmärkt att förhålla sig till det.

♦ Valfritt har gått med i Sveriges första virtuella demonstrationståg. Jag med, ifall någon undrar.

♦ Marcus Fridholm skriver om ogenomtänkta lagförslag.

♦ Webhackande skriver om det märkliga i att grundläggande demokratiska fri- och rättigheter avskaffas till förmån för vissa pengastinna lobbyorganisationer samtidigt som andra – betydligt grövre – brott inte prioriteras på samma sätt alls.

Ändå är det ingen som stiftar speciella lagar som gör det möjligt för de som vill bekämpa trafficking att kringgå rättssäkerheten för att komma åt de ansvariga. Ingen låter anti-trafficking-aktivisterna starta egna poliskårer. De som vill bekämpa trafficking har nämligen inga pengar, och rättvisa handlar om pengar. Den som har pengar kan köpa sig rätt, och de som är offer i de här sammanhangen har ingenting. De kan inte köpa sig en egen liten lag som hjälper dem, vilket uppenbarligen den förmögna skiv- och filmbranschen kan.

Det anmärkningsvärda, kanske jag ska påpeka för övertydlighetens skull, är alltså att lagar verkar kunna köpas för pengar. Ingenting skulle bli bättre om rättssäkerheten skulle avskaffas i ännu fler fall. “Två fel gör inte ett rätt”, och så vidare.

♦ Enligt min humla har kommit på att “Piratjägarlagen”, om den blir verklighet, öppnar upp en avgrund av möjligheter till bedrägerier av bluffakturamodellen.

♦ TorrentFreak berättar om ett par i Storbritannien som fått ett utpressningsbrev från upphovsrättslobbyns advokater, men som slapp undan genom att påpeka att vem som helst kunde ha använt deras trådlösa nätverk. Det här är högst relevant i Sverige om IPRED1 (“Piratjägarlagen”) implementeras som regeringen planerar. En IP-adress är inte tillräckligt bevis för att kunna binda Internetuppkopplingens innehavare till en upp- eller nedladdning. (Det är inte skärmdumpar heller, för den delen.)

I det aktuella fallet så var det ett något äldre par (54 och 66 år gamla) som anklagades för att ha tankat ner ett bilracingspel. Själva hävdade de att de aldrig spelat ett datorspel någonsin i hela sina liv – alls. Vad jag undrar över är hur det går för andra oskyldiga, där oskulden kanske inte ter sig lika uppenbar. Vad händer till exempel när en oskyldig 22-åring anklagas för samma sak?

Där måste jag avbryta på grund av sömnbehov igen. Fortsättning följer...

Jag ligger efter i mitt bloggläsande ända sedan jag åkte och demonstrerade i Stockholm. Jag har plöjt igenom jag-vet-inte-hur-många-hundra inlägg sedan jag kom hem, och det dyker ju så klart upp nya hela tiden. Men nu när jag åtminstone börjar närma mig att vara ikapp, så tänkte jag ta tillfället i akt och berätta för mina läsare om några av de saker jag tycker är intressanta.

Akten om min pappa

Beneath A Steel Sky skriver ett personligt inlägg om hur hela hans pappas liv reducerats till siffror i ett forskningsprojekt kallat “Metropolit”, och om sina känslor inför det:

När jag började skriva detta inlägg trodde jag att slutklämmen skulle bli lite tacksamt prickskjutande mot metoder som samkörning av register, fulenkäter till icke ont anande 12-åringar och misslyckade slentrianutlåtanden om livsplaner från Värnpliktsverket. Ikväll sitter jag här och känner att detta är överflödigt och nästan lite oviktigt.

Vad jag upplever som långt mycket mer störande är kylan som uppgifterna framträder i.

Inlägget hittade jag genom Opassande, Johanna Sjödin och Enligt Min Humla. Och säkert några fler som jag inte hunnit plöja igenom ännu.

Bilden är tagen från nätet

Brokep pekar på ännu ett inkompetenstecken hos gammelmedia. Det börjar bli tröttsamt att påpeka enkla fakta, men vi måste tydligen fortsätta med det ett tag till. Copyriot kommenterar också.

Okritiskt gullande med FRA-Ingvar

JörgenL har läst en intervju med Ingvar Åkesson, publicerad i Sydsvanskan, och försöker bemöta den. Även här börjar man bli trött på att behöva påpeka samma argument om och om igen, men tills de börjar lysna och förstå…

Pioneer’s Live Bittorrent Streaming Device

Torrentfreak skriver om en ny apparat som ska hjälpa TV-bolagen att streama TV-program med hjälp av Bittorrentprotokollet. Det skulle innebära mycket lägre kostnader jämfört med icke-P2P-baserade lösningar, och det skulle vara ett steg framåt för hela informationssamhället om fler stora aktörer började inse de praktiska fördelarna med distributionsmodeller baserade på P2P-teknologi.

Ett mycket värre alternativ vore om upphovsrättslobbyn fortsätter driva internetleverantörer (och andra leverantörer av infrastruktur) till att sänka hastigheten för Bittorrentöverföringar, och kanske till och med till att blockera protokollet helt. Det vore fruktansvärt ineffektivt och skulle i förlängningen ligga hela samhället till last om vi inte kunde utnyttja teknologiska framsteg bara för att vissa betonghäckar vägrar anpassa sina affärsmodeller till moderna tider.

(Slyck skriver förresten om en relaterad nyhet också, EA Games ska börja distribuera datorspel med hjälp av Bittorrentprotokollet.)

RIAA: Lobbyists or Law Enforcers?

Torrentfreak frågar sig om upphovsrättslobbyn verkligen ska vara både offer och åklagare. Det finns ju väldigt goda skäl till att det inte är så det brukar fungera i civiliserade samhällen, ändå verkar just upphovsrättsfrågorna vara ett undantag från den regeln. Det är riktigt dåligt – inte bara för fildelare utan för hela idén om rättssäkerhet – om det tillåts fortsätta på det viset.

Antipiratbyrån, för att ta ett välkänt svenskt exempel, får gärna lobba bäst de vill. Men för att utreda brott har vi en polismyndighet. För att väcka åtal har vi åklagare. Och för att avgöra skuld har vi domstolar. Skillnaden mellan rättsväsendet och upphovsrättslobbyn är att rättsväsendet är opartiskt (får man hoppas).

Vi skulle aldrig tillåta IOGT-NTO att utreda fall av misstänkt spritsmuggling, eller hur?