Dynamic Man

Fortsätter idag med att berätta lite kort om fler intressanta grejer jag hittat i min RSS-läsare.

♦ Free the Mind berättar om Aled Edwards, en framstående kanadensisk strukturbiolog och forskningsledare för forskningskonsortiet Structural Genomics Consortium, som nu kritiserar Sveriges regering för att vilja satsa mer på medicinpatent. Han anser att sådana hindrar forskningen och utvecklandet av nya mediciner, och menar att det finns en risk att världen kan gå miste om viktiga botemedel mot åkommor som Alzheimers, HIV, Schizofreni och Malaria:

– If we don’t do anything significant to change the process of developing a new medicine we are going to look at a very bleak future.

♦ Johanna Nylander skriver om fildelning, appropå Mark Klambergs fråga om huruvida det är möjligt att skydda upphovsrätten utan att stifta en mängd integritetskränkande lagar. Hon menar att frågan är irrelevant, att fildelningen är här för att stanna oavsett vilket, och att det är något som alla måste lära sig förhålla sig till:

Den intressanta diskussionen ligger inte i upphovsrättens vara eller inte vara, den ligger i hur skapare av immateriell kultur kan hävda sig i en digital värld. För att göra det krävs det att vi erkänner att kopiering inte går att stoppa. Däremot går det utmärkt att förhålla sig till det.

♦ Valfritt har gått med i Sveriges första virtuella demonstrationståg. Jag med, ifall någon undrar.

♦ Marcus Fridholm skriver om ogenomtänkta lagförslag.

♦ Webhackande skriver om det märkliga i att grundläggande demokratiska fri- och rättigheter avskaffas till förmån för vissa pengastinna lobbyorganisationer samtidigt som andra – betydligt grövre – brott inte prioriteras på samma sätt alls.

Ändå är det ingen som stiftar speciella lagar som gör det möjligt för de som vill bekämpa trafficking att kringgå rättssäkerheten för att komma åt de ansvariga. Ingen låter anti-trafficking-aktivisterna starta egna poliskårer. De som vill bekämpa trafficking har nämligen inga pengar, och rättvisa handlar om pengar. Den som har pengar kan köpa sig rätt, och de som är offer i de här sammanhangen har ingenting. De kan inte köpa sig en egen liten lag som hjälper dem, vilket uppenbarligen den förmögna skiv- och filmbranschen kan.

Det anmärkningsvärda, kanske jag ska påpeka för övertydlighetens skull, är alltså att lagar verkar kunna köpas för pengar. Ingenting skulle bli bättre om rättssäkerheten skulle avskaffas i ännu fler fall. “Två fel gör inte ett rätt”, och så vidare.

♦ Enligt min humla har kommit på att “Piratjägarlagen”, om den blir verklighet, öppnar upp en avgrund av möjligheter till bedrägerier av bluffakturamodellen.

♦ TorrentFreak berättar om ett par i Storbritannien som fått ett utpressningsbrev från upphovsrättslobbyns advokater, men som slapp undan genom att påpeka att vem som helst kunde ha använt deras trådlösa nätverk. Det här är högst relevant i Sverige om IPRED1 (“Piratjägarlagen”) implementeras som regeringen planerar. En IP-adress är inte tillräckligt bevis för att kunna binda Internetuppkopplingens innehavare till en upp- eller nedladdning. (Det är inte skärmdumpar heller, för den delen.)

I det aktuella fallet så var det ett något äldre par (54 och 66 år gamla) som anklagades för att ha tankat ner ett bilracingspel. Själva hävdade de att de aldrig spelat ett datorspel någonsin i hela sina liv – alls. Vad jag undrar över är hur det går för andra oskyldiga, där oskulden kanske inte ter sig lika uppenbar. Vad händer till exempel när en oskyldig 22-åring anklagas för samma sak?

Där måste jag avbryta på grund av sömnbehov igen. Fortsättning följer...