Dynamic Man

Privatpolislagen Ipred1 röstades i onsdags igenom av riksdagen. Någon dag tidigare pratade jag med en kompis om exakt vad lagen innebär, och han trodde mig knappt. Och då är han ändå en rätt insatt person överlag.

Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att förklara hur illa ställt det är i den svenska riksdagen, för den som inte riktigt förstått det ännu. Rick Falkvinge förklarar i sitt senaste nyhetsbrev vad det är riksdagen sagt ja till:

Till att börja med får Lobbyn – och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn – göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.

Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.

Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat “kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom det abonnemang som har använts.

Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.

Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.

Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån “industrins intresse att det inte upprepas” — i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.

I “vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet “rättssäkerhet” existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.

Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. “Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.

Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.

Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.

Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.

Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.

Piratpartiet har nu fler medlemmar än Vänsterpartiet, och ställer upp i EU-parlamentsvalet 7 juni 2009.

Oscar Swartz skriver om Ifpi-bossen John Kennedys vittnesmål i TPB-rättegången, och sätter fingret på det verkliga “problemet” med fildelningen.

…men här är ännu en sådan artikel:

- Karrieren vår ble skapt takket være fildeling

Det finns så vansinnigt mycket jag har tänkt skriva om och kring TPB-rättegången, men av olika personliga skäl finns varken tiden eller orken riktigt just nu. Men några korta reflektioner ska jag väl klara av åtminstone…

Mobbningen

Kritikerbloggen är kritisk till TPB-anhängarnas metoder:

Och kanske därför folk sitter i rättsalen och flinar åt en man som försöker göra sitt jobb. Undrar hur många som skulle tycka att det var underhållande att bli mobbad på sin egen arbetsplats.

Och där måste jag hålla med lite grann faktiskt. Det är ju synd om Roswall. Visst gillar jag en nördig rättegångs-dance-remix lika mycket som alla andra, men kom igen… Spela roll om han uttalar “seeder” som “cider” – hur stor fonetisk skillnad är det egentligen liksom?

Däremot tycker jag att det finns goda skäl att kritisera honom sakligt. Skillnaden mellan bits och bytes, till exempel, är kanske inte något som tant Märta på Alnön behöver känna till – men som IT-åklagare så bör man kanske ha lite koll på grundläggande IT-kunskap? Och om man har haft tre år på sig att förbereda ett åtal så är det väl ändå lite märkligt att man känner sig nödgad att avskriva en av åtalspunkterna redan efter första dagen? Efter att ha blivit upplyst av försvaret om simpla tekniska detaljer dessutom.

Konstruktivitet

Kritikerbloggen fortsätter prata om piraterna:

Hur länge dröjer de tills de tröttnat på att repetera samma gamla argument. Det känns som att debatten blir allt sämre. Mest på grund av den unga åldern på de som debatterar.

Där håller jag inte alls med. Visst är nivån på debatten lägre än önskat ibland, men det beror ju lite på var man letar också. Jag kanske läser andra texter än kritikerbloggen?

Hittills tycker jag det är snarare tvärtom, majoriteten av de artiklar som jag hittat i både svenska och utländska media (både “gammelmedia” och “nymedia”) lutar åt att försöka föra en konstruktiv debatt om hur man ska kunna gå vidare mot framtiden med öppna armar, utan att avskaffa privatlivet och bygga totalitära polisstater.

Av de artiklar som jag läst så är det mer dinosaurierna som gnäller med samma gamla icke-konstruktiva argument som förrut, utan att ens försöka ta sig framåt i diskussionen. Det är som om de inte ens försökt sätta sig in i alla argument som framförts de senaste åren! (Björn Ulvaeus svär en hel massa i sin newsmill-text för övrigt. I lågstadiet fick jag lära mig att det var så man betedde sig när man inte hade några argument kvar.)

Det finns många piratsympatisörer som skulle må bra av att växa upp lite grann, men på lobbyns sida så verkar ju inte ens de vuxna klara av att föra en konstruktiv debatt. Det är synd.

För övrigt så handlar det inte bara om fildelning. Immaterialrätten dödar människor som inte får de mediciner de behöver trots att resurserna finns. Människor dör för att jordbruksföretag patenterar grödor som tar över fattiga bönders åkermark, och sedan hindrar bönderna från att utnyttja skörden.

Just fildelningsfrågan är kopplad till andra viktiga principfrågor också. Som till exempel vart gränsen egentligen går för vad som kan anses vara medhjälp till upphovsrättsbrott? Har jag just gjort mig skyldig till det för att jag länkade till den där fokusartikeln, som innehåller ett screenshot av en Facebookkonversation som innehåller en URL till en torrent på The Pirate Bay? Har Fokus gjort sig skyldiga? Vilket ansvar har Facebook, där URLen fanns som länk?

Det handlar om synen på kommunikation, och med tanke på att just kommunikation är grunden till all mänsklig utveckling och civilisation så är det inte en fråga som man kan vifta bort hur som helst.

Ska Internet vara en flervägskanal, där alla pratar med alla? Eller ska den mest effektiva kommunikationsteknologi mänskligheten uppfunnit reduceras till en pay-per-view-TV-kanal – fast med ett jättestort utbud?

King Kong

Om cidern har chans att bli ett (en? grammatikhjälp någon!) svenskt meme med en svag bismak av mobbning, så har King Kong chansen att bli ett internationellt meme med en positiv framtoning!

Eller så kan man ju så klart kombinera de båda…

Kors i taket!

Man vet att piratrörelsen har vind i seglen när till och med Realtid publicerar artiklar som är näst intill positiva…

Nicklas Lundblad skriver på Svenska Dagbladet en väldigt läsvärd text med rubriken “Slaget om fildelningen är bara början“.

Jag rekommenderar den starkt till alla, men särskilt till de som tror att piratrörelsens idéer bara handlar om att få fildela gratis.

(Och då syftar jag på både anhängare och motståndare.)

Läste en notis hos SVTs Mittnytt om en videouthyrare i Sundsvall som hoppas att The Pirate Bay fälls i den pågående rättegången:

- Jag hoppas att dom sätter stopp för det här för nedladdningen har inneburit rena katastrofen för oss. Om ingen betalar för film hur ska vi då överleva?

Eftersom jag gillar Videoteket i Sundsvall (fast det heter väl Hemmakväll numera? Bakläxa, Mittnytt!) så tänker jag försöka svara på frågan så pedagogiskt det bara någonsin går:

Det ska ni inte. Inte som filmuthyrare åtminstone.

Jag lider med er, men faktum är att det är mer eller mindre irrelevant för er hur det går i den här rättegången. Om så all fildelning skulle upphöra imorgon så är er affärsmodell ändå förlegad. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk föredrar att göra sig besväret att ta sig ut i regn och rusk en fredag kväll och ta bussen/bilen/cykeln hela vägen till er bara för att tvingas trängas och köa för att få tag på en film, när det är så enkelt att ladda ner en film direkt till datorn.

För ni tror väl inte på allvar att fildelningen är det enda sättet att få film på Internet? Redan idag finns det fullständigt lagliga filmtjänster, och de lär inte bli färre. Tvärtom. Internet är ett överlägset sätt att transportera information, och de plastskivor ni använder er av är totalt meningslösa i uthyrningssammanhang. (Annat är det vid försäljning, där vill jag påstå att plastskivan inte är helt ointressant, men det är ett ämne för en annan text.)

Även om folk betalar för film så kommer er affärsmodell att gå under. Den är ungefär lika intressant att bevara som de där företagen som körde ut is innan det fanns elektriska kylskåp. Inom några år kommer ingen ha någon användning för er längre.

Inte som filmuthyrare.

Min rekommendation till er är att fortsätta på den inslagna banan. Fortsätt satsa mer på kringförsäljningen: godis, filmaffischer, t-shirts, specialutgåvor för samlare… “Endast fantasin sätter gränserna” som det brukar heta.

Med eller utan fildelning så är det er enda chans. Fysisk uthyrning av film är ett döende koncept och det kommer ingen rättegång i världen att kunna ändra på.

Läs om konstgjord andning hos Josh:

Jag har noterat några skivreklamer som går om och om igen i tv-rutan. Det är Enrique Iglesias samlingsskiva. Gammalt skit i ny förpackning. Det är Magnus Carlssons samlingsskiva. Gammalt skit i ny förpackning, som de dessutom har mage att kalla för musikskatt. Jag vet inte om jag ska skratta eller kräkas. Och så är det musiken från Bonde söker fru! Vilket också är gammalt skit i ny förpackning, men ärligt talat; musiken från Bonde söker fru!? Men det är fildelning som kommer att bli musikindustrins undergång va? Joråserrusåatte…

[...]

Det går att konkurrera med gratis. Det går att sälja buteljerat vatten i ett land som har fantastiskt kranvatten, det går att driva restauranger trots att recepten på typ all mat går att hitta gratis på nätet, och det går förresten att sälja kokböcker trots samma konkurrens, det går att sälja svamp och blåbär trots att det är gratis att hämta i skogen, och så vidare. Det går! Fjolårets mest sålda mp3-album var tydligen Nine Inch Nails Ghost I-IV, som är släppt under CC-licens och fritt att sprida. Varför betalar folk för något som de kan hämta hem gratis, och dessutom lagligt? Man kan ju tänka sig att folk köper fysiska exemplar för att de vill ha fysiska exemplar (jag vill gärna ha det till exempel, det är samlaren i mig), men i NiN-fallet handlar det om digitala filer. Så varför? Antagligen för att fansen vill betala. De vill att deras favoriter ska få betalt. De röstar med plånboken.

Gör det. Läs alltså.

♦ Aftonbladet är tjuvar, men det är ok.

♦ Beatrice Ask leker låtsasleken.

♦ Filmproducenter har tagit fildelningsdebatten från Internet till byxfickan.

♦ Nästa steg i kampen mot piratkopieringen: Beslagta symaskiner och stäng av elen.

♦ Till sist: Jan Guillou har föga oväntat fått rejält med mothugg i bloggosfären. Jag tänkte skriva något om hans Aftonbladet-chat här, och bemöta hans uttalanden ett och ett, men jag låter bli. Det finns tre anledningar till det:

1. Han är så pinsam. Inte det att hans argument är pinsamma (vilket de i och för sig är) men hans argumentationsteknik är superduperpinsam. Hade han varit min pappa när jag gick i skolan så hade jag rymt hemifrån, flytt från stan och levt resten av mitt liv under antaget namn.

Fråga från tidningsankan: I japan har internet blivit mer och mer anonymt pga av de de hårda fildelningslagarna. Detta gör det omöjligt att kontrollera även grov brottsligthet som ex barnporrbrott. Hur ställer du dig till det?

Jan: Jag är emot barnporr.

[...]

Fråga från Jeppe: Begåvat svar Jan, “jag är emot barnporr”, är det avsiktligt du missar poänger?

Jan: Självklart! Jag är emot poänger också.

Sällan har väl debattnivån varit så genomuselt dunderlåg.

2. Jag är mitt i en flytt och har egentligen inte tid att slänga ihop ens det här inlägget.

3. Andra har redan skrivit om det. Särskilt Thomas Tvivlarens inlägg tycker jag är läsvärt, då det bemöter ett av de få argument som hade någon som helst substans. Anna Troberg ger kortare kommentarer på ett sätt som påminner om hur jag hade gjort om jag hade haft tid, så läs henne och tänk på mig. :)

Jan, det är sannerligen inte bara ungdomar som fildelar. Det är drygt 2 miljoner svenskar som gör det. Det juridiska problemet är att vi har en lag som är föråldrad och det pedagogiska problemet är att det tycks vara fullkomligt omöjligt för dig att slå in väl belagda fakta i huvudet.

– Anna Troberg

En kort notis på Slashdot fångade min uppmärksamhet:

Wired has an interview with Matt Mason, author of The Pirate’s Dilemma: How Youth Culture Is Reinventing Capitalism, which discusses how businesses could make money off of piracy, rather than attacking people in a futile attempt to suppress it.

Kanske något läsvärt? Var på väg till Bokus för att se om den fanns där, men tror jag tar och laddar ner den först och kollar om den är värd pengarna. Helt lagligt naturligtvis, från den officiella hemsidan.