Det blev en sen kväll igår, men efter många om och men så lyckades jag vakna till liv och hasa mig ner på stan för att bli intervjuad av diverse lokalmedier.
Dels blev det en artikel i Sundsvalls Tidning och dels ett inslag i SVTs Mittnytt. I texten som beskriver filmen så är jag felciterad, trots att de sannolikt har tittat på filmen för att hämta citaten någonstans ifrån. Märkligt. Här är den iaf:
Redan i natt publicerade förresten ST en annan kort artikel med bild från vår lokala valvaka i Sundsvall. Den bilden är för övrigt uppslagen stor över hela förstasidan på pappersutgåvan idag, med tillhörande rubrik:
“Piratpartiet den stora vinnaren”
Härligt. Men vi ska inte glömma bort att det bara är en delseger, ett steg på vägen. Det är snarare så att det är nu som det verkliga arbetet börjar.
Nu bygger vi partiet och räddar världen, hugg i allihopa!
Det sägs att uphovsrätten är till för att främja skapandet av ny kultur, så nu hoppas jag att Beatles, Elvis, och alla de andra artisterna från förr sätter igång att skapa illa kvickt.
Anyone acquainted with human creativity knows that most artistic work worth having springs not from the expectation of lengthy royalty streams but from the intrinsic motivation to create. Artistic production is simply something humans do: it pervades history, copyright protection or not. (…)
(…) Copyright extension is, in the main, just the well-known strategy of powerful companies: profit-grabbing through lobbying for state protection. That is bad enough. Worse is the chilling effect it can have on creativity: the industry is already on a legal crusade against the sampling of copyrighted material into new original work. This is like the Grimm brothers’ descendants suing Disney for using their fairy tales.
The cultural industries are over-protected. If cultural works were less greedily hoarded, consumers would enjoy more variety – and artists would create more freely.
Sett till antalet medlemmar så är Piratpartiet nu större än Kristdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ett annat sätt att se det är att Piratpartiet fått fler medlemmar de senaste dygnen än Miljöpartiet har totalt. Eller varför inte ägna en tanke åt det faktum att om man lägger ihop två riksdagspartiers medlemantal, V och MP, så har Piratpartiet ungefär 25% fler medlemmar ändå. Servrarna glöder. De mest optimistiska jämför det med Summer of Love 1967.
Jag satt på Max i Sundsvall en sväng igår med några pirater som skulle på Ung Pirats distriktskongress i Umeå. Medan vi satt där var det folk som dök på oss och ville bli medlemmar, både familjemödrar och medelålders motorcyklister.
Dagen TPB-domen föll fick jag flera telefonsamtal och sms från personer som ville bli medlemmar i Piratpartiet, som frågade mig “vad kan vi göra?”. Min facebook-newsfeed fylldes under kvällen av statusuppdateringar i stil med “Pirat 7 Juni!” och “Nu finns det bara ett alternativ i EU-valet: Piratpartiet”. I några fall från personer som mig veterligen inte varit särskilt intresserade av politik tidigare, i andra fall av folk som läser statsvetenskap på universitet.
“Summer of love” eller inte, någonting är det som händer just nu. Folk är förbannade. I vissa fall för att de helt enkelt känner att deras sätt att leva är under attack, i andra fall för att de inser att den pågående framväxten av en korporativistisk polisstat (ordboksdefinitionen av fascism, för övrigt) måste hejdas innan det är för sent – historien lär oss att sådana aldrig leder till något bra.
Jag pratade häromdagen med en bekant som är medlem i Folkpartiet. Det var när vi just hade passerat hans parti sett till medlemsantal. Han höll inte alls med om att vi nu var större än dem – och han har visserligen en liten poäng. Just Folkpartiet är ju det enda av riksdagspartierna där man inte har möjligheten att bli medlem med “ett klick på hemsidan”, om man ska tro på Rick Falkvinges undersökning.
Dessutom har Folkpartiet, liksom de flesta av riksdagspartierna såvitt jag vet, en medlemsavgift som man måste betala. Det är naturligtvis så att det blir en liten extra tröskel att ta sig över, och jag håller därför med om att man egentligen inte kan jämföra medlemssiffrorna med en 1:1-ratio, eftersom förutsättningarna för medlemskap skiljer sig. Å andra sidan så kan man enligt samma logik inte heller jämföra riktigt 1 till 1 mellan de etablerade riksdagspartierna heller.
Däremot håller jag verkligen inte med om att “Piratpartiets medlemsantal väger lika lätt som en läsarundersökning på aftonbladet”. Att bli medlem i ett politiskt parti är ett klart större steg att ta än att klicka i en anonym Ja- eller Nej-knapp. Dels rent psykologiskt, men även för att man är tvungen att uppge vissa personuppgifter för medlemsregistrets skull.
Det är ändå strax under 25000 människor (and counting…) som gjort ett aktivt val att ta ställning för Piratpartiet. Det går inte att vifta bort hur som helst.
För övrigt är det väl bara bra om tröskeln för att engagera sig politiskt blir lägre? Särskilt i tider när de etablerade partierna tappar medlemmar i en rasande takt, och det ständigt klagas på att det är så svårt att få ungdomar att engagera sig.
I riksdagsvalet 2006 hade Piratpartiet 9156 medlemmar och fick 34918 röster. Med allt som hänt på sistone så är det fullt tänkbart att de proportionerna kommer att ruckas till vår fördel, och med det större medlemsantalet som bas så innebär det en reell chans för oss att komma in i europaparlamentet.
♦ Hittar hos Opassande en länk till det kanske bästa jag läst idag. Kjell Häglund på filmnyheterna.se skriver en krönika med titeln “Tvångssterilisering av filmintresset“, med anledning av en annons från en mängd småbiografer som fått för sig att privatpolislagen är en bra idé. Hela artikeln är så läsvärd att det bara skriker om det, särskilt för den som fått för sig att filmindustrin förlorar pengar på piratkopiering. Ett utdrag:
När en av de ansvariga, Lars Gillegård på Våra Gårdar, här på Filmnyheterna.se i tisdags försökte motivera aktionen var han plågsamt självmotsägande. Det är ju egentligen helt omöjligt att hävda att man drabbats av just negativa fildelningenseffekter när i själva verket biobesöken inte gått ner alls sedan 1997, trots långt färre antal biostolar i dag, och trots att konkurrensen från hemmabiofenomenet och andra underhållningsgenrer exploderat de senaste åren.
Men inte nog med det. Numera är ju ämnet så genomforskat att man börjat tala om en vetenskaplig konsensus när det gäller sambanden mellan fildelning och biobesök och annan filmkonsumtion – nämligen att omfånget av fildelning står i direkt proportion till omfånget av kultursektor och omsättning, i positiva tal. De flitigaste fildelarna går mest på bio och köper mest dvd-filmer. Energin i filmindustrin har blivit fullständigt självalstrande.
En typisk sådan effekt syns tydligt i den färska SOM-undersökningen, som inte bara visar att svenskarna går på bio lika mycket i dag som för 15 år sedan, utan också att siffrorna peakade under ”Sagan om ringen”-åren – tack vare de tre filmer som är världens överlägset mest fildelade.
All upptänklig statistik och alla tillgängliga studier talar alltså skarpt emot annonsbudskapet, både ur fildelnings- och biobesöksperspektiv. Det vore faktiskt riktigare att konstatera att biograferna är beroende av fildelningen, i så måtto att de rider på global filmtrend vars marknadsföring till stor del bygger på fildelning.
Läs hela artikeln. Det är en order!
♦ Webhackande ondgör sig över den argumentationsteknik som privatpolislagens förespråkare använder. (Om det nu kan kallas argumentationsteknik att hålla för öronen och skrika “lalalalala BINGO!”)
♦ Henrik Alexandersson oroar sig över utvecklingen inom EU, som verkar gå mot mindre fri rörlighet. Det var väl inte så det lät inför EU-omröstningen vill jag minnas? PNR är den nya förkortningen vi lär bli tvungna att lägga på minnet.
♦ Elin Grelsson heter en bloggare som jag länkar alldeles för sällan. Nu har hon i alla fall skrivit (ännu) en bloggpost som fick mig att skratta högt.
Idag har jag hittat min hittills största favorit av de antifeministiska författarna, nämligen K.A. Wieth-Knudsen; en liten förbittad dansk som i sin bok Feminismen från 1924 gör upp med den feministiska teoribildning som då kommit att få alltmer inflytande.
Det handlar alltså om en skogstokig gubbe som … eller äh, “en liten förbittrad dansk” är ungefär så bra formulering som det kan bli. Han verkar hur som helst ha rätt dålig koll på vetenskaplig metodik och dylikt:
Han har också en liten statistik över hur många moraliska kvinnor som kan tänkas finnas: “Det finns många heroiska och ädla kvinnonaturer. Med ”många” menar jag emellertid statistiskt uttryckt 1 på 10 000, motsvarande heroiska och geniala män, alltså i Danmark bara omkring 150 st. sådana kvinnor. Jag har dock bara träffat ett enda exemplar av dessa teoretiska 150 kvinnor.” Återigen kan lite källkritik vara på sin plats här.
[...]
Och precis som jag skrattar högt åt Wieth-Knudsens argumentationer för kvinnors bristande intellekt, känsloliv och moral, lär man om 90 år himla med ögonen åt Heliga familjen-debatten, regeringsbråk över frågan kring könsneutrala äktenskap och använda Pär Ströms bok som exemplifierande referenslitteratur gällande mindre lyckad antifeministisk kritik.
Humor på högsta nivå alltså. Varför gavs all genuint bra facklitteratur ut före 1930? ;)
♦ En mall för den typ av utpressningsbrev som kommer bli aktuella om privatpolislagen blir verklighet har läckt ut från Antipiratbyråns danska motsvarighet. Rick och Emma passade på att spara dokumentet, ifall skammen skulle bli för mycket och brevet skulle försvinna från webplatsen. Tur var väl det, för nu har de ersatt dokumentet med ett propagandabrev istället.
♦ Rick skriver också om att “stofilpartierna” inte förstår nätet. De etablerade partierna vill gärna använda Internet som kommunikationsmedel, men verkar ha missat att flervägskommunikation är normen här. Istället för dialog och öppenhet så tänker man överlag satsa på reklamfilmer på Youtube, verkar det som. Lycka till. Själv tror jag att den effektivaste nätstrategin vore att på ett respektfullt sätt delta i nätsamvaron, inte att försöka styra den med ett uppifrån-perspektiv.
♦ Till sist: Christian Engström skriver om Piratpartiets alternativ till privatpolislagen. Han passar samtidigt på att visa hur mycket kulturbranscherna egentligen lider av fildelningen, med hjälp av statistik från en rapport framtagen av forskare vid Lunds universitet.
Jag vill nog påstå att Margot Wallström missuppfattat ordet “demokrati” en smula.
TV-värd: “[...]they said no, and yet the process still goes on. So therefore, that is absolutely what people mean by the democratic deficit.” Margot Wallström: “But let’s leave it to the leaders to discuss what to do in a situation like this.”
Man ska så klart aldrig ta något för givet, men om vi nu utgår ifrån att FRA-lagen kommer att rivas upp innan den träder i kraft – är kriget om integriteten, demokratin, och de mänskliga rättigheterna över då?
Tyvärr inte. Några av de mest obehagliga striderna som syns till just nu:
Telekompaketet
Röstades om i EU-parlamentet igår. Jag har inte skrivit en rad om det, vilket jag skäms för, menandra har skrivitdestomer. Resultatet från omröstningen verkar, såvitt jag förstått, vara övervägande positivt. Inte perfekt, men mindre dåligt än det var från början åtminstone. Oscar Swartz har skrivit det i skrivande stund mest utförliga inlägget sedan omröstningen. Fler bloggare lär analysera mer och djupare rätt snart.
Hax har skrivit en snabb introduktion till detta monster. Hela inlägget borde vara obligatorisk läsning så det bara skriker om det, men för säkerhets skull cutnpastar jag in den viktigaste delen här:
I det så kallade ACTA-avtalet finns ett antal uppseeneväckande punkter, som att skanna resenärers mp3-spelare och laptops vid gränskontroller, konfiskera teknisk utrustning, förbjuda regionsfria dvd-spelare och kriminalisera även de fildelningsnätverk där laglig fildelning sker.
Förhandlingarna om ACTA sköts av EU-kommissionen. Den svenska regeringen har gett EU sitt klartecken till detta. Så väl allmänheten som media och större delen av den svenska politiska sfären har hållits ovetande om beslutet. Det fattades – utan diskussion eller föredragning – på EU:s ministerrådsmöte om jordbruks- och fiskefrågor (!) den 14 maj.
Fascistoida kontrollmetoder som den grövsta av polisstater skulle ha varit stolt över, politiker som försöker smussla igenom frihetsberövande åtgärder utan befolkningens vetskap… Känns det igen? Det är som FRA all over again, fast i hela EU. Dags att ta fighten till nästa nivå med andra ord.
Q6/17 (Förslag på smek-/öknamn någon?)
Kina vill ha hjälp med att spåra dissidenter, och FN vill gärna hjälpa till. Tanken är tydligen att avanonymisera Internet. Jag läste först om det hos Hax, som hade hittat det hos Scaber Nestor och Jens O. Låter riktigt obehagligt utifrån det lilla som sluppit iväg från de hemliga mötena…
Inlägg (RSS)