Dynamic Man

Islänningarna alltså.

(Eller hörde jag någon säga ändamålsglidning kanske?)

After a UK government-led commission said that the current 50-year term for musical copyrights was fine, and the government last year publicly agreed that there was no need to extend the term, culture minister Andy Burnham yesterday made the logical follow-up announcement that yes, the government would now push for a 20-year extension on copyright.

Saxat från Slashdot. Följ gärna länken i citatet för att läsa artikeln på Ars Technica också.

Jag har kanske en miljard olästa poster i min RSS-läsare, och ungefär lika många flyttkartonger kvar att packa upp, men eftersom jag vet att jag har en och annan läsare som inte följer Rick Falkvinges blogg så vill jag ändå rekommendera hans inlägg Privatpolislagen IPRED: Kafka var en optimist.

Om du inte förstått vad problemet med IPRED-förslaget är innan du läst den bloggposten, så kommer du förstå det efteråt. Och det är inte ens långt eller krångligt. Bara läs det.

(I ärlighetens namn så insåg jag just att jag ljög lite nyss. För det finns fler aspekter av det där helvetet till lagförslag som är allvarligt problematiska. Men läs Falkvinges text ändå. Om inte annat så får meningen “Kafka var en optimist som får det att spritta i hela kroppen av glädje, rättssäkerhet och värme.”)

(Jag läser ikapp mig på mina nyhetsbrev från Slashdot, ifall ni undrar.)

♦ I Storbritannien jagas oskyldiga för upphovsrättsintrång. Men i Sverige har vi ju inte den kulturen, så det kommer inte att bli några problem här så klart. (Hoppas min ironiska läggning framgår tydligt…)

♦ I USA säger en domare åt upphovsrättslobbyn att skärpa sig:

Judge Nancy Gertner said to them that they ‘have an ethical obligation to fully understand that they are fighting people without lawyers … to understand that the formalities of this are basically bankrupting people, and it’s terribly critical that you stop it …’ She also acknowledged that ‘there is a huge imbalance in these cases. The record companies are represented by large law firms with substantial resources,’ while it is futile for self-represented defendants to resist.

Jag undrar hur det är ställt med den typen av kultur i svenska domstolar?

♦ Ytterligare ett bevis på hur “rättsäkerheten” kommer fungera med IPRED-lagen:

This time they’ve sued an innocent, 19-year-old transplant patient, hospitalized with pancreatitis and needing islet cell transplants. Although the young Pittsburgh lady claims that she did not infringe any copyrights, she failed to answer the complaint in time, and a default judgment was taken against her.

Först lite raljerande…

Jag har inte hängt med i RSS-läsaren på ett tag nu, dels beror det på en segdragen förkylning som får hjärnan att kännas som potatismos (köpepulver, inte hemgjord) och dels beror det på att jag var tvungen att installera Windows XP igen så jag kunde prova Fallout 3 (sjukt bra spel BTW, inte perfekt men betyget 9 av 10 känns givet).

Först igår installerade jag Ubuntu igen, och det var en riktig befrielse. Windows känns på fullaste allvar så tråkigt, oflexibelt och frustrerande jobbigt att använda att jag inte kände någon lust eller inspiration till att göra någonting alls på datorn – trots att både bloggskrivande och att läsa RSS-flöden i Google Reader är webbaserat och följaktligen går att göra i vilket operativsystem som helst.

(Om jag verkar svamlig och ogrammatisk så skyller jag på den där förkylningen igen. Den gör mig tjock i huvudet.)

Hur som helst, jag tänkte att jag skulle försöka beta av de där hundratals och åter hundratals blogginläggen jag har i läsaren efter bästa förmåga. Och eftersom jag vet att en del av mina läsare inte följer många av de bloggarna jag följer, så tänkte jag skriva några korta rader här om sådant som jag tycker är intressant för allmänheten att veta. Ett slags länktipsdumpande alltså. Håll till godo.

…och så till det intressanta

♦ Anna Troberg förklarar varför film är bättre hemma, och inte på bio. En rolig bit av texten:

Så, var är film bäst år 2008? Självklart hemma i soffan. Alla som påstår något annat ljuger. Det förvånar mig faktiskt lite att filmbranschen ännu inte gått ut och försökt förbjuda projektorer och surroundsystem för hemmabruk och sköna soffor, varma täcken, trevliga husdjur och flickvänner. De är nämligen ett långt mycket större hot mot biografnäringen än vad fildelningen någonsin kommer att bli.

En mindre humoristisk, men klart intressantare bit av texten:

Den blödande filmbranschen har ökat sin dvd-försäljning från ca 10,5 miljoner till 38,5 miljoner från 2003 till 2007. Vilken annan bransch som helst skulle känna sig ganska nöjd med en sådan ökning.

Antalet biobesök ligger på ungefär samma antal som för tio år sedan, trots att priset för en biobiljett gått upp en hel del. Det är inte heller fy skam.

Antalet biografer har sjunkit ganska kraftigt, antalet biostolar har inte sjunkit lika mycket. Av det kan man anta att de stora biografpalatsen brer ut sig och konkurrerar ut de små biograferna. Något att tänka på för de små biografägare som skyller all sin olycka på fildelare.

Antalet biobesök är ungefär detsamma som för tio år sedan, medan folk tittar långt mycket mer på dvd, vilket stödjer min lilla teori om att film, trots filmbranschens urgamla slogan, faktiskt är bäst hemma.

Både hyr och köpmarknaden för dvd:er har bokstavligen exploderat de senaste tio åren.

Hon tar i princip orden ur munnen på mig, vilket är rätt praktiskt för nu kan jag bara länka till henne istället för att skriva ett eget inlägg om det.

♦ Anna Troberg igen. Den här gången vill hon understryka att 2008 ser ut att bli ett riktigt skitår.

Om vi inte agerar fort, så ser det faktiskt inte bättre ut än att vi alla kommer att se tillbaka på annus horribili 2008 och konstatera att detta var året när allt barkade åt helvete.

Vad hon syftar på är så klart sådant som FRA-lagen, Piratjägarlagen (IPRED1), och det faktum att det finns en verklig risk att EU inom en inte alltför avlägsen framtid kommer börja stänga av internettillgången för folk som ertappas med att fildela upphovsrättsskyddat material.

♦ Rumptroll skriver om att komvuxstudenter ska få det svårare. Hon är inte överförtjust. Inte jag heller.

- Det ska vara lite bättre och prioriterat för dem som ansträngde sig i skolan framför dem som inte gjorde det. Aktiviteten att höja sina gymnasiebetyg är ett enormt samhällsekonomiskt slöseri, säger Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet.

[...]

Vi skiter i om dina föräldrar dött, om du blir handikappad eller råkar ut för en livsförändring eller sorg. För du har fått din chans. Life is tough – get use to it!

[...]

från och med nu får du en god chans i livet. En chans att välja rätt. En chans att veta vad du vill. En chans att påverka ditt vuxenliv. En chans att se in i framtiden och spå vad som blir bäst för dig just då. Och den får du när du är 15 till 18 år. Sedan får du en chans att ge dina barn rätt möjligheter och förutsättningar. Så att de tar sin enda chans och använder den rätt. Sabbar du den, då räknas du som “enormt samhällsekonomiskt slöseri” och vi kan lika gärna stoppa undan dig i en källare någonstans och glömma bort dig.

Med Vänliga Hälsningar
Staten

Jag gick själv på komvux, efter att ha hamnat snett under gymnasietiden i samband med att min mamma dog. Ännu ett inlägg jag slipper skriva alltså, eftersom jag skriver under på varje ord som redan sagts.

♦ Enligt min humla kommenterar en metroblogg angående FRA-lagen, där författaren visar sig tillräckligt IQ-befriad för att gå på det smått debila “Jag har ingenting att dölja”-argumentet.

Hennes krönika innehåller i stort sett alla närsynta, egocentriska skitargument som gång på gång sågats under sommaren. Inget nytt under solen alltså. Till exempel försöker hon kamma hem en poäng på att folk gladeligen bloggar om personliga saker och pratar högt i mobiltelefon på bussen, men när staten vill övervaka oss blir vi plötsligt upprörda. Wallin har uppenbarligen helt missat att det är skillnad på att knulla och att bli våldtagen.

Till sist: Avrundning

Nu är jag trött och tänker avbryta det här. De resterande 316 olästa bloggposterna ska jag försöka beta av de kommande dagarna – det borde finnas åtminstone några som är värda att skriva en rad eller två om.

(Ska kanske nämna att det är under förutsättning att orken och schemat tillåter, så klart. Jag måste ju bland annat även börja flyttpaketera alla mina saker, mindre än tre veckor kvar till flytten nu…)

I mitt förra inlägg skrev jag om att gammelmedia verkar ha dödförklarat FRA-frågan. Men vare sig de skriver om det eller ej så har det ju hänt en del på massövervakningsfronten på sistone.

Från oppositionen i riksdagen har det lämnats in två motioner om upprivning av FRA-lagen, varav den ena tyvärr verkar otillräcklig. Man får väl utgå ifrån att V, Mp och S ska kunna samsas tillräckligt mycket för att kunna välja ut en av dem (peppar peppar, ta i trä) men den stora frågan är hur mycket ryggrad de där sex folkpartisterna kommer ha. Även om de är nöjda med de små förbättringarna de drivit igenom, är det bästa för dem ändå att rösta med oppositionen för ett upprivande av det gamla beslutet.

Att det fortfarande handlar om massavlyssning är solklart – vår privata kommunikation ska fortfarande överföras till en statlig myndighet. Det som kritiserades mest i det gamla förslaget kvarstår i det nya, och de förbättringar som utlovats ger upphov till nya frågor.

Jag tror inte att det var så de tänkte när de stod på Sergels Torg. Jag vill gärna tro att det finns någon slags ärlighet kvar inom politiken, någonstans. Jag tror helt enkelt att de blivit grundlurade.

Om de sex folkpartisterna har någon som helst heder i kroppen så fäller de alltså det gamla förslaget först, och samarbetar sedan öppet med kritikerna för att hitta en lösning som faktiskt fungerar.

Jag skulle vilja rikta en uppmaning till de sex:

Inga fler hemliga avtal på slutna partimöten – ni är inte lämpade att avgöra de här frågorna på egen hand. Vill ni bli hjältar på riktigt? Ta initiativet till att demokratisera den politiska processen – låt oss medborgare delta i samtalet på allvar. Sedan kan era maktfullkomliga partikamrater gnälla bäst de vill.

Det är nämligen så man skapar historia. Inte genom att huka sig för partipiskan och låtsas att man kan se kejsarens nya kläder.

FRA-lagen v2.0 debatteras ju ganska flitigt just nu, även om det inte märks särskilt mycket i de gamla envägskommunikationsmedierna ännu. En kort sammanfattning för de som inte har tid/ork/lust att sätta sig in i detalj står surgubben för. Ni andra kan fortsätta läsa…

Det där med vad “trafikstråk” egentligen är för något verkar klarna mer och mer. Conjoiner har mailat riksdagens Ja-sägare och fått lite olika svar. Leif Nixon frågade Ingvar Åkesson rakt ut:

Vad han svarade? “Ja, det där är nånting som politikerna hittat på, så jag vet inte riktigt. Jag tror att de menar de här trafikströmmarna.” sa han (ungefär) och pekade på utdataströmmarna från en samverkanspunkt [...]

Och det låter ju väldigt betryggande. Inte.

Fler frågor skriver Opassande om, men den här gången i form av ett läxförhör för riksdagspolitikerna.

Till sist så vill jag på ett övertydligt sätt visa varför jag fortfarande är långt ifrån nöjd med det nya förslaget. Diagrammet nedan är kopierat från StoppaFRALagen.nu.

Tidigare idag, när rapporter om en potentiell “lösning” på FRA-konflikten började komma ut, skrev jag ett argt inlägg. Läsaren Anton skrev en kommentar, som jag tyckte förtjänade ett svar. Sedan dess har det dock framkommit mer information om vad förslaget egentligen går ut på, så för att slippa skriva samma saker två gånger så väljer jag att besvara kommentaren i form av ett helt nytt inlägg.

(Förresten så ber jag redan i förväg om ursäkt ifall inlägget verkar rörigt, yttre omständigheter begränsar min tid för närvarande. Det är också anledningen till att jag inte tar upp hälften ens av det jag hade tänkt. Kanske i nästa inlägg…)

Anton skrev så här:

Mitt svar:

1) Problemet har aldrig varit att just FRA ska få tillgång till vår kommunikation, utan att kommunikationen överhuvudtaget finns tillgänglig för staten. Om staten sedan representeras av FRA eller av en specialdomstol är mindre relevant (även om det så klart finns grader i helvetet). Webhackandes inlägg som jag länkade till påpekar detta.

Den stora frågan i mitt huvud just nu är huruvida kablarna kommer kopplas in eller inte. Det verkar inte vara avgjort än. Som det har påpekats massor av gånger tidigare så är det näst intill ointressant vad staten får göra, det intressanta är vad den kan göra.

Om kablarna kopplas in och det bara är en domstol/myndighet som står i vägen för det totala övervakningssamhället så finns inga garantier för att inte någon framtida regering, kanske betydligt otrevligare än vad vi kan tänka oss idag, avskaffar kontrollinstansen och börjar utnyttja sina möjligheter på betydligt värre sätt än vad som var avsett.

2) Det är ju bättre än förrut, så klart. Men det känns fortfarande lite som att legalisera misshandel, bara man kan få en ursäkt efteråt så borde det ju vara lugnt… Eller?

Problemet är väl snarare att man, som i 1984-exemplet som Falkvinge reciterar, vet om att man kan vara avlyssnad precis när som helst. Redan där börjar medborgarna ändra sina vanor, Falkvinge skrev för ett tag sedan om en tysk undersökning som visade just detta:

I Tyskland har det nyligen konstaterats att införseln av datalagringsdirektivet gör att 11% redan har avstått från känsliga kontakter, och över hälften (52%) kommer inte att ringa till personer som psykologer, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer eftersom de vet att det registreras.

3) Vid en omedelbar anblick ser det, precis som de andra punkterna, ut som en förbättring. Men jag vill gärna se hur det är tänkt att lösas tekniskt innan jag kommenterar den punkten. Hur ska de miltära yttre hoten skiljas från mina privata kommunikationer till exempel?

4) Det tyder ju på något slags förbättringar, trots allt. Men jag tänker vänta med att jubla tills vi vet mer om exakt hur allt ska genomföras. Det finns för många frågetecken för att jag ska börja jubla ännu.

Det ska för övrigt påpekas att när jag skrev det där inlägget så fanns nästan ingen information om vad förslaget innehöll, och med tanke på vad vi sett tidigare inom ramen för FRA-historien så är fulspel, svek och rena lögner inget chockerande längre. Därav den hårda tonen.

Skulle det visa sig att det nya förslaget är ett godtagbart sådant, så äter jag mer än gärna upp de elaka ord jag skrivit och uttalat, och kommer istället vara stolt över att ha varit en liten bidragande orsak till förbättringen.

Tills vidare är jag dock mycket skeptisk. Visst är det många förbättringar som presenterats, men om kablarna kopplas in så handlar det fortfarande om grader i helvetet.

Att Mark Klamberg är missnöjd är för mig ett viktigt tecken på att det nya förslaget inte håller måttet. Han är en betydligt större auktoritet på området i mina ögon än de sex andra folkpartisterna som varit i fokus.

Snabb sammanfattning i punktform:

- Förslaget verkar helt klart vara mycket bättre än de tidigare.

- Om kablarna kopplas in så handlar det ändå bara om grader i helvetet.

- Ingen skulle bli gladare än jag om det visade sig att jag kan sluta skriva om allt det här med gott samvete.

Det har börjat komma fram uppgifter om att de sex tilltänkta folkhjältarna från Folkpartiet kanske kommer svänga i FRA-frågan igen. Aftonbladet kallar det för en “lösning“. Lösning my ass, säger jag. Andra säger det något mer välformulerat. SvD säger att det föreslås “stora förändringar“, men om de menar den där specialdomstolen som det pratats om så är det en grov överdrift.

Rick Falkvinge förklarar varför genom att leverera ett alldeles autentiskt citat från boken 1984:

There was no way of knowing whether you were being watched at any given moment. How often, or on what system, the Thought Police plugged in on any individual wire was guesswork. It was even conceivable that they watched everybody all the time. But at any rate they could plug in your wire whenever they wanted to. You had to live – did live, from habit that became instinct – in the assumption that every sound you made was overheard, and, except in darkness every movement scrutinized.

Sedan svär han.

Det är det här jag menar. Nu använder jag äkta citat ur 1984 för att förklara vad staten håller på att göra. Så jävla illa är det.

Webhackande plockar också fram svordomarna:

NEJ! VI VILL INTE HA FRA-LAGEN. Vi, som VALT ER för att göra som VI VILL vill inte ha de jävla kablarna kopplade till någonting. Inte till FRA, inte till någon FRA-liknande domstol, inte till Tolgfors personligen, inte till Statens Byrå för Planerade Framtida Övergrepp. Kablarna ska inte kopiera någonting någonstans. PLATS för helvete, hundjävlar!

För att sedan konstatera att FRA-lagens förespråkare är våldtäktsmän (och -kvinnor), att ett nej betyder nej, och att han inte skulle pissa på dem om de brann.

Christian Engström, vice ordförande för Piratpartiet, är betydligt trevligare:

Men så här illa hoppas jag verkligen att det inte går. Jag är övertygad om att de riksdagsmän som har lovat att riva upp lagen i höst har förstått att de måste leverera för att inte förlora allt sitt politiska kapital för all framtid. Jag är säker på att de (till skillnad från regeringen) har en så pass god bild av det politiska landskapet att de inte väljer att göra bort sig i den här frågan.

Någon jävla form av hederlighet måste det ändå finnas även i politiken.

Men kan som synes inte låta bli att svära lite ändå.

Jag klandrar honom inte.

Det har argumenterats sakligt – av motståndarsidan alltså – sedan någon gång strax efter tidernas begynnelse ungefär. Det är inte så konstigt att artigheten tryter när ingen på förespråkarsidan ens försöker lyssna på argumenten, utan hela tiden bara uppvisar samma folkförakt, samma odemokratiska förhållningssätt, samma tekniska inkompetens, samma oförmåga att begripa de enklaste logiska resonemang. Om kabeljävlarna kopplas in så spelar det ingen roll hur många kontrollinstanser ni inför – nästa mandatperiod kanske sossarna (för inte kommer ni sitta kvar vid makten i alla fall) plockar bort dem. Eller kanske Sverigedemokraterna gör det om 20 år? Hur fan kan ni veta vad som händer om 10, 20, 50 år?

Jag brukar alltid prata om att nyansera debatter, om att det finns gråskalor mellan det svarta och vita. Men så är inte fallet här. Antingen kan staten avlyssna oss allihopa, eller så kan den inte det. Antingen är du för människors rätt till ett privatliv, eller så är du emot. Den här gången är det faktiskt inte svårare än så.

Välj rätt nu.

Man ska så klart aldrig ta något för givet, men om vi nu utgår ifrån att FRA-lagen kommer att rivas upp innan den träder i kraft – är kriget om integriteten, demokratin, och de mänskliga rättigheterna över då?

Tyvärr inte. Några av de mest obehagliga striderna som syns till just nu:

Telekompaketet

Röstades om i EU-parlamentet igår. Jag har inte skrivit en rad om det, vilket jag skäms för, men andra har skrivit desto mer. Resultatet från omröstningen verkar, såvitt jag förstått, vara övervägande positivt. Inte perfekt, men mindre dåligt än det var från början åtminstone. Oscar Swartz har skrivit det i skrivande stund mest utförliga inlägget sedan omröstningen. Fler bloggare lär analysera mer och djupare rätt snart.

Datalagringen (“loggningslagen”)

IDG varnar: “Värre än FRA-lagen“. Copyriot sammanfattar bakgrunden. Rick Falkvinge menar att det i praktiken är att jämställa med fängelsestraff för alla svenskar över tolv år. Christian Engström påpekar att det går alldeles utmärkt att strunta i EU-direktiv, om bara den politiska viljan finns.

ACTA

Hax har skrivit en snabb introduktion till detta monster. Hela inlägget borde vara obligatorisk läsning så det bara skriker om det, men för säkerhets skull cutnpastar jag in den viktigaste delen här:

I det så kallade ACTA-avtalet finns ett antal uppseeneväckande punkter, som att skanna resenärers mp3-spelare och laptops vid gränskontroller, konfiskera teknisk utrustning, förbjuda regionsfria dvd-spelare och kriminalisera även de fildelningsnätverk där laglig fildelning sker.

Förhandlingarna om ACTA sköts av EU-kommissionen. Den svenska regeringen har gett EU sitt klartecken till detta. Så väl allmänheten som media och större delen av den svenska politiska sfären har hållits ovetande om beslutet. Det fattades – utan diskussion eller föredragning – på EU:s ministerrådsmöte om jordbruks- och fiskefrågor (!) den 14 maj.

Fascistoida kontrollmetoder som den grövsta av polisstater skulle ha varit stolt över, politiker som försöker smussla igenom frihetsberövande åtgärder utan befolkningens vetskap… Känns det igen? Det är som FRA all over again, fast i hela EU. Dags att ta fighten till nästa nivå med andra ord.

Q6/17 (Förslag på smek-/öknamn någon?)

Kina vill ha hjälp med att spåra dissidenter, och FN vill gärna hjälpa till. Tanken är tydligen att avanonymisera Internet. Jag läste först om det hos Hax, som hade hittat det hos Scaber Nestor och Jens O. Låter riktigt obehagligt utifrån det lilla som sluppit iväg från de hemliga mötena…

Bloggregleringen

En strid vi verkar ha vunnit, tillfälligt åtminstone, även om omröstningen inte är förrän imorgon.

Det tar liksom aldrig slut…

… men vi har inga andra val än att fortsätta jobba mot galenskapen. Annars ser framtiden ut att bli mycket, mycket mörk.

Till sist vill jag tipsa alla om Henrik Alexanderssons viktiga inlägg “Vi måste skärpa oss“, ifall någon skulle ha råkat missa det.