Dynamic Man

Nicklas Lundblad skriver på Svenska Dagbladet en väldigt läsvärd text med rubriken “Slaget om fildelningen är bara början“.

Jag rekommenderar den starkt till alla, men särskilt till de som tror att piratrörelsens idéer bara handlar om att få fildela gratis.

(Och då syftar jag på både anhängare och motståndare.)

Läste en notis hos SVTs Mittnytt om en videouthyrare i Sundsvall som hoppas att The Pirate Bay fälls i den pågående rättegången:

- Jag hoppas att dom sätter stopp för det här för nedladdningen har inneburit rena katastrofen för oss. Om ingen betalar för film hur ska vi då överleva?

Eftersom jag gillar Videoteket i Sundsvall (fast det heter väl Hemmakväll numera? Bakläxa, Mittnytt!) så tänker jag försöka svara på frågan så pedagogiskt det bara någonsin går:

Det ska ni inte. Inte som filmuthyrare åtminstone.

Jag lider med er, men faktum är att det är mer eller mindre irrelevant för er hur det går i den här rättegången. Om så all fildelning skulle upphöra imorgon så är er affärsmodell ändå förlegad. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk föredrar att göra sig besväret att ta sig ut i regn och rusk en fredag kväll och ta bussen/bilen/cykeln hela vägen till er bara för att tvingas trängas och köa för att få tag på en film, när det är så enkelt att ladda ner en film direkt till datorn.

För ni tror väl inte på allvar att fildelningen är det enda sättet att få film på Internet? Redan idag finns det fullständigt lagliga filmtjänster, och de lär inte bli färre. Tvärtom. Internet är ett överlägset sätt att transportera information, och de plastskivor ni använder er av är totalt meningslösa i uthyrningssammanhang. (Annat är det vid försäljning, där vill jag påstå att plastskivan inte är helt ointressant, men det är ett ämne för en annan text.)

Även om folk betalar för film så kommer er affärsmodell att gå under. Den är ungefär lika intressant att bevara som de där företagen som körde ut is innan det fanns elektriska kylskåp. Inom några år kommer ingen ha någon användning för er längre.

Inte som filmuthyrare.

Min rekommendation till er är att fortsätta på den inslagna banan. Fortsätt satsa mer på kringförsäljningen: godis, filmaffischer, t-shirts, specialutgåvor för samlare… “Endast fantasin sätter gränserna” som det brukar heta.

Med eller utan fildelning så är det er enda chans. Fysisk uthyrning av film är ett döende koncept och det kommer ingen rättegång i världen att kunna ändra på.

Läs om konstgjord andning hos Josh:

Jag har noterat några skivreklamer som går om och om igen i tv-rutan. Det är Enrique Iglesias samlingsskiva. Gammalt skit i ny förpackning. Det är Magnus Carlssons samlingsskiva. Gammalt skit i ny förpackning, som de dessutom har mage att kalla för musikskatt. Jag vet inte om jag ska skratta eller kräkas. Och så är det musiken från Bonde söker fru! Vilket också är gammalt skit i ny förpackning, men ärligt talat; musiken från Bonde söker fru!? Men det är fildelning som kommer att bli musikindustrins undergång va? Joråserrusåatte…

[...]

Det går att konkurrera med gratis. Det går att sälja buteljerat vatten i ett land som har fantastiskt kranvatten, det går att driva restauranger trots att recepten på typ all mat går att hitta gratis på nätet, och det går förresten att sälja kokböcker trots samma konkurrens, det går att sälja svamp och blåbär trots att det är gratis att hämta i skogen, och så vidare. Det går! Fjolårets mest sålda mp3-album var tydligen Nine Inch Nails Ghost I-IV, som är släppt under CC-licens och fritt att sprida. Varför betalar folk för något som de kan hämta hem gratis, och dessutom lagligt? Man kan ju tänka sig att folk köper fysiska exemplar för att de vill ha fysiska exemplar (jag vill gärna ha det till exempel, det är samlaren i mig), men i NiN-fallet handlar det om digitala filer. Så varför? Antagligen för att fansen vill betala. De vill att deras favoriter ska få betalt. De röstar med plånboken.

Gör det. Läs alltså.

After a UK government-led commission said that the current 50-year term for musical copyrights was fine, and the government last year publicly agreed that there was no need to extend the term, culture minister Andy Burnham yesterday made the logical follow-up announcement that yes, the government would now push for a 20-year extension on copyright.

Saxat från Slashdot. Följ gärna länken i citatet för att läsa artikeln på Ars Technica också.

(Jag läser ikapp mig på mina nyhetsbrev från Slashdot, ifall ni undrar.)

♦ I Storbritannien jagas oskyldiga för upphovsrättsintrång. Men i Sverige har vi ju inte den kulturen, så det kommer inte att bli några problem här så klart. (Hoppas min ironiska läggning framgår tydligt…)

♦ I USA säger en domare åt upphovsrättslobbyn att skärpa sig:

Judge Nancy Gertner said to them that they ‘have an ethical obligation to fully understand that they are fighting people without lawyers … to understand that the formalities of this are basically bankrupting people, and it’s terribly critical that you stop it …’ She also acknowledged that ‘there is a huge imbalance in these cases. The record companies are represented by large law firms with substantial resources,’ while it is futile for self-represented defendants to resist.

Jag undrar hur det är ställt med den typen av kultur i svenska domstolar?

♦ Ytterligare ett bevis på hur “rättsäkerheten” kommer fungera med IPRED-lagen:

This time they’ve sued an innocent, 19-year-old transplant patient, hospitalized with pancreatitis and needing islet cell transplants. Although the young Pittsburgh lady claims that she did not infringe any copyrights, she failed to answer the complaint in time, and a default judgment was taken against her.

♦ Aftonbladet är tjuvar, men det är ok.

♦ Beatrice Ask leker låtsasleken.

♦ Filmproducenter har tagit fildelningsdebatten från Internet till byxfickan.

♦ Nästa steg i kampen mot piratkopieringen: Beslagta symaskiner och stäng av elen.

♦ Till sist: Jan Guillou har föga oväntat fått rejält med mothugg i bloggosfären. Jag tänkte skriva något om hans Aftonbladet-chat här, och bemöta hans uttalanden ett och ett, men jag låter bli. Det finns tre anledningar till det:

1. Han är så pinsam. Inte det att hans argument är pinsamma (vilket de i och för sig är) men hans argumentationsteknik är superduperpinsam. Hade han varit min pappa när jag gick i skolan så hade jag rymt hemifrån, flytt från stan och levt resten av mitt liv under antaget namn.

Fråga från tidningsankan: I japan har internet blivit mer och mer anonymt pga av de de hårda fildelningslagarna. Detta gör det omöjligt att kontrollera även grov brottsligthet som ex barnporrbrott. Hur ställer du dig till det?

Jan: Jag är emot barnporr.

[...]

Fråga från Jeppe: Begåvat svar Jan, “jag är emot barnporr”, är det avsiktligt du missar poänger?

Jan: Självklart! Jag är emot poänger också.

Sällan har väl debattnivån varit så genomuselt dunderlåg.

2. Jag är mitt i en flytt och har egentligen inte tid att slänga ihop ens det här inlägget.

3. Andra har redan skrivit om det. Särskilt Thomas Tvivlarens inlägg tycker jag är läsvärt, då det bemöter ett av de få argument som hade någon som helst substans. Anna Troberg ger kortare kommentarer på ett sätt som påminner om hur jag hade gjort om jag hade haft tid, så läs henne och tänk på mig. :)

Jan, det är sannerligen inte bara ungdomar som fildelar. Det är drygt 2 miljoner svenskar som gör det. Det juridiska problemet är att vi har en lag som är föråldrad och det pedagogiska problemet är att det tycks vara fullkomligt omöjligt för dig att slå in väl belagda fakta i huvudet.

– Anna Troberg

En kort notis på Slashdot fångade min uppmärksamhet:

Wired has an interview with Matt Mason, author of The Pirate’s Dilemma: How Youth Culture Is Reinventing Capitalism, which discusses how businesses could make money off of piracy, rather than attacking people in a futile attempt to suppress it.

Kanske något läsvärt? Var på väg till Bokus för att se om den fanns där, men tror jag tar och laddar ner den först och kollar om den är värd pengarna. Helt lagligt naturligtvis, från den officiella hemsidan.

På gymnasiet fanns det en kurs som hette Datorkunskap. Den gick ut på att man skulle lära sig att man kunde högerklicka på saker för att få fram fler alternativ, och att om man vänsterklickade på ord som såg annorlunda ut än de andra orden så kom man någon annanstans.

Ingen jag kände eller pratade med förstod någonsin vilken typ av elever den här kursen riktade sig till. Men nu vet jag.

Observera att det här inlägget inte på något sätt är avsett som “näthat”, utan mest bara som ett konstaterande av fakta.

(Det här inlägget har, titeln till trots, ingenting att göra med min förra postning.)

♦ Mattias Bjärnemalm är förbundsordförande i Piratpartiets ungdomsförbund, Ung Pirat, och har så klart en blogg. På den skriver han förståndiga saker. I förrgår skrev han om Uppsala Nya Tidning, som också verkar ha förstått en del. Det är skönt att se att det finns människor som kan först lyssna på argument och sedan begripa det de hör:

Invändingarna måste tas på allvar. Integritet, myndighetsutövning och bevisbörda är frågor som inte bara kan sopas åt sidan. För regeringen gäller det att verkligen lyssna, och inse att det här inte är en fråga man kan lösa med några enkla formuleringar. För faktum är att IPRED vilar på i grunden felaktiga föreställningar.

♦ Madeleine Sjöstedt (fp) skriver i Aftonbladet att framtiden tillhör fildelarna. Jag misstänker att just den formuleringen är mer rubriksättarens än hennes egen i och för sig, men debattinlägget är ändå full av sund inställning:

Utgångspunkten ska inte vara hur man kan förhindra fildelning, utan hur man kan skapa en lagstiftning som både gynnar den kulturexplosion som fildelningen innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intressen. Även med ett kort historiskt perspektiv är det svårt att förstå varför det skulle vara omöjligt.

♦ Som jag skrev om häromdagen så finns det numera fler artister som uttalar sig positivt om fildelningens möjligheter än vad jag kan hålla reda på. En av dem är Jonas Almquist, vars band The Leather Nun var stora under 80-talet. Han skriver att de aldrig hade tjänat en spänn på IPRED:

Jag törs påstå att majoriteten av alla svenska band som idag turnerar i Europa och USA, gör det inte för att skivorna säljer utan för att fildelning, olaglig nedladdning och Internet-communities som MySpace och Soundclick fungerar som gigantiska marknadsföringsmotorer. Måhända förlorar vi ören i STIM-pengar, men vi vinner kronor på turnéinkomster.

♦ Rick Falkvinge, ordförande för Piratpartiet om någon missat det, uttalar sig i SvD angående det så kallade “förmildrandet” av IPRED-förslaget. Han tycker det är självklart att lagstiftning inte ska kunna gälla retroaktivt:

– Du går mot röd gubbe idag, och du vet att det är olagligt, sedan kommer det en lag om tre år som säger att alla som gått mot röd gubbe ska straffas med 100 000 kronor. Man kan inte göra så, säger han.

♦ Expressens ledarsida är inne på samma linje:

Den som laddar ner upphovsrättsskyddat material innan lagen träder i kraft ska inte omfattas av den. Det borde vara en självklarhet. Retroaktiv lagstiftning hör inte hemma i ett rättssamhälle. Det är förstås bra att justitieministern nåtts av den insikten.

Men det räcker inte. Den föreslagna lagen borde inte gälla alls.

[...]

Upphovsrätten måste värnas men inte på bekostnad av rättssäkerheten. Skivbolagen väljer helt fel väg när de försöker stävja illegal fildelning genom jaga nätanvändarna. I stället borde de utveckla attraktiva, legala fildelningstjänster. Bara så kommer upphovsrättsbrotten att kunna minska.

Det enda rimliga sättet att “mildra” lagförslaget är att skivbolagen inte ges rätt att agera privatpoliser.

♦ Niklas Wykman är ordförande i Moderata Ungdomsförbundet (skulle inte han avgå om Moderaterna inte backade i FRA-frågan förresten?) och uttalar sig i SvD:

- Det här ju en halvmessyr, och snömos i jämförelse med vad som skulle behövas. Det som är positivt är att man kan tänka sig en reträtt, men att tro att det här är tillräckligt är att grovt underskatta oss som inte tycker att den här lagen är bra.

♦ Monty Python har förstått vad som krävs för att möta framtiden:

To all the fans who’ve for some unknown reason have sat, progressively losing their eyesight, squinting at their computer screens, watching The Dead Parrot Sketch, or missing the climax of The Fish Slapping Dance all because you’re too damned cheap to buy the shiny new DVD box set, you who have gawped at grainy bootlegged Python snippets only to be left unfulfilled by the ripped-off rubbish posted on YouTube… Well loyal Python fan, strain no longer! Now you can save your eyesight and join the Monty Python YouTube Channel, where you can enjoy high quality Python lounging in your knickers. Yes, that’s right, you don’t even have to leave the comfort of your laptop to join the Flying Circus.

♦ Webhackande skriver om en juridikprofessor vid Harvard:

Professor Charles Nesson på Harvard ger sig in i fildelningsstriden genom att förklara att skivbolagens skadeståndskrav bryter mot den amerikanska konstitutionen. Jag gör ett försök att fritt översätta hans argument nedan:

Tänk er en lag som, för att avskräcka, kräver böter på 750 dollar för varje kilometer-per-timme som föraren överskrider hastighetsbegränsningen, och att böterna ökar till 150,000 per kilometer för fort om föraren visste att han eller hon körde för fort. Tänk dig att de här böterna inte offentliggörs, och att de flesta förare inte vet att de finns. Tänk dig att indrivandet av de här böterna hanteras av en privat poliskår med egenintresse, som inte kan hållas ansvarig, som kan välja sina mål efter eget gottfinnande, som kan ta emot eller avvisa mutor för att inte dra ärenden till åtal, och som stoppar alla böter i egen ficka. Tänk er att en stor andel av de här böterna aldrig bestrids, oavsett om de är korrekta eller inte, eftersom de personer som stämts har begränsade resurser och inte vet om de har en chans inför en objektiv jury.

Min översättning är inte exakt, läs gärna hans egna ord genom att följa länken ovan.

Det här är alltså en beskrivning av situationen från en person som är professor i juridik vid Harvard. Det är svårt att ha bättre renommé än så. Det här är vad skivbolagen gör i USA, och som regeringen tycker att de ska få göra här, för att hålla de 37 samt en skröplig och otidsenlig bransch vid liv. I artikeln i GP erkänner Fru Justitia, Beatrice Ask, att hon inte kan garantera att bolagen kommer att låta bli det här beteendet i Sverige. Med andra ord kan vi vara rätt säkra på att det kommer att bli så. Företrädare för skivbranschen har redan sagt att de inte tänker ge sig efter enbart de “stora fildelarna”, vad de nu menar med stora. Ask påpekar också att vi inte har så våldsamma skadeståndssummor i det här landet, eftersom vi har en annan juridisk tradition, men hon tiger om att det är just den traditionen som den här lagen vänder upp och ned på.

Artikeln om Harvard-professorn är bra. Läs den.

♦ Som avslutning: Fredrik Strage är tydligen också någon som förstått åt vilket håll vindarna blåser. Han fick just Stora Journalistpriset som “årets förnyare” tack vare sin topplista över internethistoriens bästa rockrelaterade upphovsrättsintrång.

Det rör på sig i folkhemmet. Metros läsare rasar mot gnälliga artister, de gnälliga artisterna uppmanas i landets största dagstidning att klippa sig och skaffa riktiga jobb, delar av musikbranschen förstår framtiden, och antalet artister som uttalar sig positivt om fildelningens möjligheter har blivit långt fler än vad jag kan hålla reda på.

Och som om det inte vore nog så börjar till och med gamla maoister uttala sig verklighetsförankrat:

Förespråkarna för den nu föreslagna fildelningslagen beter sig som skråsystemets försvarare mot 1846 års näringsfrihetslag. För att använda ett ryskt ordspråk bygger de dammar av is om våren. Frågan kommer därför att lösa sig själv efter en relativt kort tid oavsett vilka lagar Sverige och EU stiftar och vilka bråkiga ungdomar som paragrafenligt kommer att bötfällas och/eller fängslas av musikindustrins handgångna.

[...]

Den kulturella allemansrätten (för att använda Edenman/Palmes uttryck) är överordnad. Ty den möjliggör människoblivandet.

Den ni.