Dynamic Man

Privatpolislagen Ipred1 röstades i onsdags igenom av riksdagen. Någon dag tidigare pratade jag med en kompis om exakt vad lagen innebär, och han trodde mig knappt. Och då är han ändå en rätt insatt person överlag.

Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att förklara hur illa ställt det är i den svenska riksdagen, för den som inte riktigt förstått det ännu. Rick Falkvinge förklarar i sitt senaste nyhetsbrev vad det är riksdagen sagt ja till:

Till att börja med får Lobbyn – och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn – göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.

Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.

Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat “kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom det abonnemang som har använts.

Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.

Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.

Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån “industrins intresse att det inte upprepas” — i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.

I “vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet “rättssäkerhet” existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.

Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. “Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.

Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.

Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.

Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.

Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.

Piratpartiet har nu fler medlemmar än Vänsterpartiet, och ställer upp i EU-parlamentsvalet 7 juni 2009.

Så här strax innan sovdags orkar jag inte skriva något om TPB-rättegången, mer än att jag rekommenderar live.piratpartiet.se för den som vill hitta precis allt om den. Och så det som förorsakar rubriken då. Monique Wadstedt, juridiskt ombud för upphovsrättslobbyn, säger följande:

“Oavsett lagstiftningen så är det inte tillåtet att tjäna pengar på andras upphovsrättsskyddade verk utan att betala för sig.”

Hur menar hon nu, “oavsett lagstiftning”? Är det verkligen sådant som jurister ska säga?

Om du inte tror på citat i textform så kommer videolippet här:

(Nu blev det här inlägget näst intill en karbonkopia av projos, där jag hittade det här. Det känns ju inte särskilt nyskapande, men å andra sidan så vet jag att jag har en och annan kompis som läser min blogg som skulle gått miste om det här guldkornet om jag inte tagit upp det, så håll till godo.)

Islänningarna alltså.

(Eller hörde jag någon säga ändamålsglidning kanske?)

(Jag läser ikapp mig på mina nyhetsbrev från Slashdot, ifall ni undrar.)

♦ I Storbritannien jagas oskyldiga för upphovsrättsintrång. Men i Sverige har vi ju inte den kulturen, så det kommer inte att bli några problem här så klart. (Hoppas min ironiska läggning framgår tydligt…)

♦ I USA säger en domare åt upphovsrättslobbyn att skärpa sig:

Judge Nancy Gertner said to them that they ‘have an ethical obligation to fully understand that they are fighting people without lawyers … to understand that the formalities of this are basically bankrupting people, and it’s terribly critical that you stop it …’ She also acknowledged that ‘there is a huge imbalance in these cases. The record companies are represented by large law firms with substantial resources,’ while it is futile for self-represented defendants to resist.

Jag undrar hur det är ställt med den typen av kultur i svenska domstolar?

♦ Ytterligare ett bevis på hur “rättsäkerheten” kommer fungera med IPRED-lagen:

This time they’ve sued an innocent, 19-year-old transplant patient, hospitalized with pancreatitis and needing islet cell transplants. Although the young Pittsburgh lady claims that she did not infringe any copyrights, she failed to answer the complaint in time, and a default judgment was taken against her.