Angående Umeå-historien som jag skrivit om de senastedagarna kommenterar Rick Falkvinge polisens rätt(?) att beslagta datorer utan bevis eller ens brottsmisstanke:
Att beslagta någons privata dator är ett långt större ingrepp i privatsfären än att öppna någons privata post. Ändå betraktas det bara som att konfiskera en skiftnyckel.
Det får en att fundera: om de kan ta datorer tillhörande en politiker medan han utför ideellt arbete, helt utan brottsmisstanke – finns det någonting de inte kan göra?
På kort tid har man gjort två helt omotiverade tillslag mot piratpartistiska riksdagskandidater och plockat med sig en mängd datorer. Utan relevanta brottsmisstankar alls.
Jag ogillar konspirationsteorier – om man inte ser dem som ren underhållning så klart – men ibland måste man ändå erkänna att man förstår hur de uppstår…
Den kände säkerhetsexperten Bruce Schneier skriver på CNN om Kinas Google-hackande. Kortfattat går det ut på att alla system som skapas för övervakning och kontroll – även om det är för goda syften – ökar möjligheterna till övervakning och kontroll även för helt andra syften, och av helt andra parter.
China’s hackers subverted the access system Google put in place to comply with U.S. intercept orders. Why does anyone think criminals won’t be able to use the same system to steal bank account and credit card information, use it to launch other attacks or turn it into a massive spam-sending network? Why does anyone think that only authorized law enforcement can mine collected Internet data or eavesdrop on phone and IM conversations?
I det här fallet så använde sig till exempel de kinesiska hackarna tydligen av en “bakdörr” som Google varit tvungen att bygga in i sitt system på grund av krav från den amerikanska regeringen.
In order to comply with government search warrants on user data, Google created a backdoor access system into Gmail accounts. This feature is what the Chinese hackers exploited to gain access.
Schneier påtalar andra exempel, som när över 100 mobiltelefoner tillhörande den grekiska regeringen avlyssnades av någon ännu okänd grupp eller person. I det fallet var det Ericsson som för Vodafones räkning hade byggt in den avlyssningsfunktion som missbrukades.
Han påpekar även att anonymiteten som är möjlig på Twitter har räddat många liv i Iran, och han nämner i förbigående FRA-lagen och datalagring som stora säkerhetsproblem.
The problem is that such control makes us all less safe. Whether the eavesdroppers are the good guys or the bad guys, these systems put us all at greater risk. Communications systems that have no inherent eavesdropping capabilities are more secure than systems with those capabilities built in. And it’s bad civic hygiene to build technologies that could someday be used to facilitate a police state.
Hela det där stycket är värt att läsas en gång till, men vi tar särskilt det där sista igen, i fetstil och på svenska: det är dålig samhällshygien att skapa teknologier som kan användas för att upprätthålla en polisstat.
Men okej. Det som IT-kontoret har hakat upp sig på var att jag inte hade ett skrivet avtal har jag fått veta. Det är väl inte undra på dock, när jag aldrig blivit ombedd att skriva under något sådant. Särskilt när jag i projektbeskrivningen för Livestation Hamnmagasinet, dvs vad föreningen hethane gjorde i kontoret, skrev att det skulle sändas livevideo över internet till UmeTV. Kopplar man därefter in en kabel i väggen på sitt kontor, vilket ger omedelbar internetanslutning, så förutsätter man att det är tänkt att det ska fungera så.
Som jag sa igår, hela historien verkar jättekonstig.
I det större perspektivet bör man frågta sig om det är så lämpligt att den styrande politiska klassens väpnade gren – på lösa boliner – går in och beslagtar datorer hos en riksdagskandidat för ett uppstickarparti.
Mikael själv påpekar dock:
Jag vill förövrigt påpeka att jag inte stöder konspirationsteorierna om att detta skulle vara med anledning av att jag är medlem i Piratpartiet. Jag förstår att man kan tänka sig det, samt att många pirater gärna läser in mer i medlemskapet (fuck the etablissemang-retoriken etc.) än bara principerna. Men gör man det och tror att man blir utsatt för sådant här pga partitillhörighet är man dum i huvudet.
…vilket jag håller med om fullständigt.
Även den som har så lågt förtroende för våra styrande politiker att den tror så illa om dem måste inse att det här vore ett fruktansvärt märkligt och rent ut sagt jättekorkat sätt att få tag på någonting av värde från en meningsmotståndare.
Däremot kan jag väl hålla med om att det verkar jävligt osnyggt. Från alla möjliga synvinklar.
Polisen raidade mitt kontor på Hamnmagasinet imorse. Ingen har kontaktat mig. Anledningen? Umeå kommuns IT-kontor polisanmälde “pga mycket trafik mot ett IP-nummer” (krypterad VPN-tunnel).
Mikael Nordfeldths Facebookstatus tidigare idag. Han skriver mer utförligt om händelsen på sin blogg under rubriken Polisen raidade mitt kontor.
Några snabba reflektioner:
På vilket sätt är mycket trafik ett skäl att göra en polisanmälan?
På vilket sätt är en anmälan om mycket trafik viktig nog för polisen att göra en utryckning?
Hela händelsen känns ytterst skev, från början till slut. Jag skulle nu kunna raljera lite över det där med rättssäkerhet, privatliv, den annalkande polisstaten och så vidare. Men jag har ont i huvudet och känner mig mest bara uppgiven och trött, så jag tror jag går och sover istället. Vi får se hur historien utvecklas den närmaste tiden.
Vi har visat att det finns hopp om framtiden. Vi kan påverka. Och ju fler vi är som engagerar oss, desto större är chansen att vi kan ta med oss de medborgerliga fri- och rättigheterna vi tillkämpat oss under industrisamhället in i det begynnande informationssamhället.
Rubriken är klippt från Lisa Magnussons debattartikel “Talibanlag hotar Internet“. Där beskriver hon hur Internet kan komma att se ut i framtiden. Läs den. Läget är allvarligt. Tillräckligt allvarligt för att hon ska yttra orden:
Varför brinner det inte bilar utanför Rosenbad?
Tillräckligt allvarligt, med andra ord, för att jag ska uppdatera min Facebook-status med en mening skriven i all-caps (BARA STORA BOKSTÄVER). Den som känner mig vet hur jävla allvarligt läget är innan jag begår ett sådant flagrant brott mot netiketten.
Avstängning från nätet är en barock bestraffningsmodell alldeles oavsett, föreställ er tanken att politiker skulle kräva att en person som döms för ett i sammanhanget mycket litet brott inte ska få skriva i tidningar, inte få prata med journalister, inte få använda telefon. Att dessutom kunna göra det helt utan rättslig prövning skakar om demokratins grundvalar.
Våra medborgerliga rättigheter slaktas som vore de grässtrån för vinden. Det kommer inte att ta lång tid innan justitieministern aviserar ytterligare lagskärpningar. Inom två månader kommer ett lagförslag om att våra mobiltelefoner ska göras till statliga spårsändare. Skivlobbyn har redan krävt att få självständig extrajuridisk tillgång till övervakningsdatat.
Kreativitet, kultur, företagande, utveckling, teknik, forskning, samhällsdebatt och hela vår demokrati drar nytta av ett fritt och öppet internet. De dynamiska effekterna är fantastiska!
“Där står de inte bara mot tekniken. De måste också kämpa ner miljontals människors kärlek till den revolution som internet innebär. Domen i dag är bara bränsle för elden i våra hjärtan. Det är en strid de aldrig kan vinna.”
Själv är jag en konservativ medelålders man som aldrig någonsin har “fildelat”. (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu för avsikt att gå med i piratpartiet, rösta på dem i EU-valet och ge dem ett penningbidrag till deras valkampanj.
…
Till sist en fråga: Är det någon på listan (utom riksdagsmän och andra i uppenbar lojalitetskonflikt) som _inte_ har för avsikt att rösta på piratpartiet i EU-valet? Och i så fall: Varför i helvete inte?
Internet har skapat en värld där de stora skivbolagen inte behövs. Alla som vill kan själva till en rimlig kostnad marknadsföra och sälja sina produkter på nätet. Nu har denna industri lyckats genom dumma politiker få vansinniga lagar till sin hjälp att styra konsumtionen. Tacka fan för att det blir uppror, tacka fan för att folk rusar till Piratpartiet.
Lyssna nu riktigt noga, Björnponken. Du talar inte för mig. Du talar inte heller för någon i den uppsjö av kreatörer som har omfamnat internet och ser det som en möjlighet och inte ett hot.
Jag är väl mellangammal som förstår båda två. Men igår bestämde jag mig för att det ändå handlar om framtiden. Vilket samhälle mina barn ska leva i. Ska de lyssna på musik från upphovsmän som söker sina lyssnare själva eller på samma gamla skåpmat från de stora bolagen. Ska de titta på teve som produceras av någon som inte kan låta bli att berätta en historia eller av ett stort amerikanskt bolag som vill tjäna mer pengar. Vilka böcker ska de läsa. Hur fria ska de vara att lära sig saker och hitta information de själva söker.
Om jag kan vill jag ge dem ett fritt internet och därför har jag gått med i Piratpartiet!
Så om man ska fundera på vad man skickar för signaler internationellt så bör man flytta fokus från Hollywood, dollarvädrande affärsjurister och sönderlobbade EU-politiker, och istället fråga sig hur detta upplevs på världens alla universitet och forskningsinstitut.
För på många håll lär den internationella analysen istället vara att Sverige nu gravt sumpat sin chans att ta täten mot framtiden och bli ett upplyst föregångsland som inte räds blicka en ny verklighet an. Pinsamt Sverige!
…
Ja, vad säger man? Nästa Google lär ju inte komma från Sverige de närmaste åren. Det har Stockholms tingsrätt sett till.
Idag, den 17 April 2009 har jag, Thomas Selig, XXXXXX-XXXX, spelat in två musikstycken som utsändes av Sveriges Radios kanal P3. Dessa musikstycken är upphovsrättsligt skyddade. Jag har därefter kopierat upptagningen och spridit till en vän. Detta torde förvisso inte vara olagligt, men enligt nyaste rättspraxis krävs ju inga huvudbrott för att dömas för medverkansansvar.
Jag anmäler därför Sveriges Radio AB, Organisationsnummer 556413-3232, för medhjälp till upphovsrättsintrång och utgår ifrån att följande personer inom Sveriges Radios direktion kommer att dömas till fängelsestraff för deras agerande i likhet med personerna bakom The Pirate Bay:
We either need global regulation and action or else the music and film industry needs to change its business model to adapt to this new reality.
As we’ll show tonight, big artists believe the latter is the case and the Minister for Communications, Technology and Broadcasting, Lord Carter, echoed these views.
Daniel Breitholtz – Intervjuad i Expressen av Behrang Behdjou
Jämför med Google
De dömda i målet är inte ensamma om att ha reflekterat över att sökmotorer som Google tillhandahåller exakt samma information om finns på The Pirate Bays hemsida. Även Daniel Breitholtz tar upp problematiken: ”Detta borde rimligtvis betyda att personerna bakom Google (!) och Yahoo (osv) nu kan vänta sig att åtalas också, samt att fällas för samma brott. De har ju gjort EXAKT samma sak. Medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.” Risken att Google råkar ut för en stämning bedömer Breitholtz dock som liten: ”Nånting säger mig att ingen kommer ge sig på Google. I så fall köper väl Google Sverige och bygger om hela vårt avlånga land till ett serverrum…”
De som förespråkar reglering av nätet utifrån är de som saknar tillit till nätanvändaren och tror att människans otyglade lustar bara skapar elände. De som idag kallas “pirater” är de som förfäktar nätets arkitektur som den är idag: till synes anarkistisk och baserad på självreglering. Deras inställning till nätet baseras snarare på tillit till nätanvändaren och en stark tvekan inför att tygla massorna.
Det vore synd om den förra gruppens misstro mot människan återigen skulle få övertaget. Det har hänt alltför många gånger tidigare i historien.
- Jag trodde inte att det skulle bli fängelse och mångmiljonbelopp, säger hon. Jansson tycker det är för tidigt att uttala sig om vilka konsekvenser domen får. – Jag såg att Roger Wallis (professor vid KTH) sagt att det kan leda till stämningar mot bredbandsoperatörer. Vart är vi då på väg och vad händer med internet, frågar hon.
Fredrik Söderling (DN) – Pirate Bay-straffet hårt
Fildelningen upphör förstås inte med Pirate Bay-domen. Varken i tingsrätten, hovrätten eller i Högsta domstolen. Författaren Paulo Coelho påpekar att människan i alla tider har delat med sig av information. Något av en naturlig drift, omöjlig att stoppa. Så är det nog, i längden blir det svårt att begränsa internet till en betal-tv-kanal.
Sett till antalet medlemmar så är Piratpartiet nu större än Kristdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ett annat sätt att se det är att Piratpartiet fått fler medlemmar de senaste dygnen än Miljöpartiet har totalt. Eller varför inte ägna en tanke åt det faktum att om man lägger ihop två riksdagspartiers medlemantal, V och MP, så har Piratpartiet ungefär 25% fler medlemmar ändå. Servrarna glöder. De mest optimistiska jämför det med Summer of Love 1967.
Jag satt på Max i Sundsvall en sväng igår med några pirater som skulle på Ung Pirats distriktskongress i Umeå. Medan vi satt där var det folk som dök på oss och ville bli medlemmar, både familjemödrar och medelålders motorcyklister.
Dagen TPB-domen föll fick jag flera telefonsamtal och sms från personer som ville bli medlemmar i Piratpartiet, som frågade mig “vad kan vi göra?”. Min facebook-newsfeed fylldes under kvällen av statusuppdateringar i stil med “Pirat 7 Juni!” och “Nu finns det bara ett alternativ i EU-valet: Piratpartiet”. I några fall från personer som mig veterligen inte varit särskilt intresserade av politik tidigare, i andra fall av folk som läser statsvetenskap på universitet.
“Summer of love” eller inte, någonting är det som händer just nu. Folk är förbannade. I vissa fall för att de helt enkelt känner att deras sätt att leva är under attack, i andra fall för att de inser att den pågående framväxten av en korporativistisk polisstat (ordboksdefinitionen av fascism, för övrigt) måste hejdas innan det är för sent – historien lär oss att sådana aldrig leder till något bra.
Jag pratade häromdagen med en bekant som är medlem i Folkpartiet. Det var när vi just hade passerat hans parti sett till medlemsantal. Han höll inte alls med om att vi nu var större än dem – och han har visserligen en liten poäng. Just Folkpartiet är ju det enda av riksdagspartierna där man inte har möjligheten att bli medlem med “ett klick på hemsidan”, om man ska tro på Rick Falkvinges undersökning.
Dessutom har Folkpartiet, liksom de flesta av riksdagspartierna såvitt jag vet, en medlemsavgift som man måste betala. Det är naturligtvis så att det blir en liten extra tröskel att ta sig över, och jag håller därför med om att man egentligen inte kan jämföra medlemssiffrorna med en 1:1-ratio, eftersom förutsättningarna för medlemskap skiljer sig. Å andra sidan så kan man enligt samma logik inte heller jämföra riktigt 1 till 1 mellan de etablerade riksdagspartierna heller.
Däremot håller jag verkligen inte med om att “Piratpartiets medlemsantal väger lika lätt som en läsarundersökning på aftonbladet”. Att bli medlem i ett politiskt parti är ett klart större steg att ta än att klicka i en anonym Ja- eller Nej-knapp. Dels rent psykologiskt, men även för att man är tvungen att uppge vissa personuppgifter för medlemsregistrets skull.
Det är ändå strax under 25000 människor (and counting…) som gjort ett aktivt val att ta ställning för Piratpartiet. Det går inte att vifta bort hur som helst.
För övrigt är det väl bara bra om tröskeln för att engagera sig politiskt blir lägre? Särskilt i tider när de etablerade partierna tappar medlemmar i en rasande takt, och det ständigt klagas på att det är så svårt att få ungdomar att engagera sig.
I riksdagsvalet 2006 hade Piratpartiet 9156 medlemmar och fick 34918 röster. Med allt som hänt på sistone så är det fullt tänkbart att de proportionerna kommer att ruckas till vår fördel, och med det större medlemsantalet som bas så innebär det en reell chans för oss att komma in i europaparlamentet.
Jag hade en flickvän för inte så väldigt länge sedan. Hon går just nu andra året på Sundsvalls Konstskola, och Sundsvalls Museum ställer för närvarande ut några av de verk hon och de andra eleverna skapat. Temat är parafraser på kända konstnärers målningar, och hon har valt att måla det här:
Parafraser på kända konstverk är ett bra sätt att utvecklas med hjälp av skickliga förebilder, och innehållsligt effektfullt om man lyckas flika in en samtidskommentar. Så har till exempel Linnea Nyström parafraserat William Turner med ett havsmotiv som känns som ett av utställningens mest välgjorda verk. Skönt och säkert har hon lagt havet på plats, liksom sol- och ljusgatan in mot evigheten – men skeppet bär piratpartiets flagga.
Vi seglar vidare mot framtiden, och vi skäms inte ens för det.
(Tur att William Turner har varit död typ skitlänge förresten, annars hade den här målningen varit olaglig…)
Imorgon faller tingsrättens dom mot (eller för) The Pirate Bay. Den kommer så klart att överklagas oavsett utfall, men den är principiellt viktig och kommer att sätta tonen för debatten på ett högst påtagligt sätt. Vad som står på spel är i praktiken Internets själ och bärande grundprincip: rätten och möjligheten att länka, att peka på information och säga “här kan du hitta det här”.
Tänk dig ett bibliotek som fälls för “medhjälp till hets mot folkgrupp” för att de har Mein Kampf till utlåning. Eller ett universitet som döms för medhjälp till mord efter att en av deras kemiststudenter giftmördat någon. Tänk dig en värld där din hemkommun blir åtalad och fälld för att de tillhandahåller anslagstavlor på vilka en hälare annonserat ut stöldgods.
Om det är ett brott att indexera torrentfiler så är det en sådan situation vi står inför. Och dessutom, i hur många led ska det vara olagligt att länka? Om jag länkar till en kompis blogg, och kompisen i sin tur länkar TPB – är jag straffbar då? Är han?
Anders Rydell skriver med en annan vinkel i Aftonbladet:
The Pirate Bay är inte ”morgondagens industri”, men den ligger närmre lösningen än problemet. Utan tjänster som the Pirate Bay hade förmodligen inte den nya generationens digitala tjänster som Spotify existerat. Morgondagens vinnare är de som inser att de inte tävlar om gratis utan om service.
Men vem lyssnar på sådant i morgon ifall de fälls? Några kommer att jubla, andra kommer säga som den äldre, upprörda motorjournalist jag träffade härom månaden:
– Först tar de Saab och sedan The Pirate Bay. Fan, ingenting ska vi få vara världsbäst på längre.
Notera orden Morgondagens vinnare är de som inser att de inte tävlar om gratis utan om service. Exakt så är det.
Det lustiga är att för oss som hängde med på SO-lektionerna i högstadiet kring mitten av nittiotalet så var det egentligen rätt uppenbart att framtiden skulle se ut så, redan då. Att vi redan då hade gått mot en värld som var betydligt mer serviceorienterad än tidigare, och att den tjänstebaserade ekonomin stadigt åt sig in på den traditionellt varubaserade. Det stod mer eller mindre i klartext i våra läroböcker.
Modern informationsteknologi tar den utvecklingen ännu ett steg. Det är inte någonting dåligt. Konflikterna vi nu ser mellan upphovsrättslobbyn och (nästan) alla andra är inget annat än samhällelig växtvärk.
Det som gör mig rädd på riktigt är att det finns människor som verkar ha fått för sig att det bästa botemedlet mot växtvärk är amputation.
Inlägg (RSS)