Dynamic Man

Jag skrev nyligen om konstig censur i låtsaslandet USA. Nu har de gjort det igen: ett skoldistrikt i Virginia förbjuder Anne Franks dagbok i skolbiblioteken. Varför? På grund av det här stycket:

There are little folds of skin all over the place, you can hardly find it. The little hole underneath is so terribly small that I simply can’t imagine how a man can get in there, let alone how a whole baby can get out!

Jag kanske bara var ett konstigt barn, men jag minns inte att jag tog någon skada av  det stycket när vi fick läsa den boken i mellanstadiet…

Snacka om moralpanik av det skadligare slaget.

Samtidigt, i låtsaslandet Australien, förbjuder man nu pornografi med småbröstade kvinnor. Bilder som föreställer (eller kan tolkas som att föreställa) minderåriga är nämligen att betrakta som barnporr – oavsett hur gammal modellen är i verkligheten. (Som om inte det var bisarrt nog så gäller det även tecknade bilder av till exempel familjen Simpsons.)

Att sedan en rätt stor del av den vuxna kvinnliga befolkningen har små bröst verkar inte vara något som bekymrar lagstiftarna “down there”…

Som grädde på moset så har de tydligen också ett förbud mot pornografi som innehåller fontänorgasmer. För att det kan innehålla urin, vilket tydligen inte är okej i Australien.

Jag förstår verkligen inte den här hetsen att förbjuda andra från allting som man själv ogillar. Jag gillar inte kiss i samband med sex (eller alls när jag tänker efter) men om det finns folk som gör det så är det väl inte mitt problem? Så länge det är samtyckande vuxna som inte skadar vare sig själva eller andra så kan de väl få syssla med vad sjutton de vill?

Officiellt hemlig men superhypad sedan långt tillbaka offentliggjordes den slutligen, Apples nya produkt: iPad. Det handlar om en så kallad “tablet”-dator, alltså en dator som ser ut som en tunn skärm utan tangentbord. Du kan tänka på iPaden som en förstorad iPhone utan möjlighet att ringa och skicka sms.

Reaktionerna har varit blandade. Vissa menar att det är en jäkligt tuff pryl, andra ser betydligt många fler fel än rätt.

Själv har jag inte hunnit testa den än, men ser redan ett gigantiskt problem: avsaknaden av öppenhet.

Precis som på iPhone kommer man vara bunden till Apples egna App Store. Du kan alltså bara installera program som passerat Apples censurfilter.

“Vad då censur?” kanske du tänker nu. Tja, ett känt exempel är Baby Shaker – ett rätt smaklöst och i mångas ögon provocerande program, om än fullständigt harmlöst. Ett annat är Hottest Girls, ett program som visade halvnakna kvinnor. Ett tredje är Nine Inch Nails-sångaren Trent Reznors program som blev nekat för att man kunde använda det till att lyssna på låten Downward Spiral vars text ansågs för stötande. Eller e-boksläsare som blir förbjudna för att man kan ladda ner Kama Sutra, eller spel vars namn – med en god dos fantasi – kan tolkas som en sexuell anspelning. Exemplen på anledningar att ogilla App Store är många.

Grundpoängen är att den som äger en pryl ska själv ha rätten att bestämma vad han eller hon vill installera på den. Inte några moralkärringar från Apple.

Apple verkar dessutom ha anammat Microsofts strategi att låsa in sina användare så att man inte har något annat val än att stanna kvar som kund.

Bara en sån sak som att den saknar USB-portar. Man kan till exempel köpa till ett vanligt datortangentbord  – men då måste man köpa ett särskilt sådant från Apple. Vanliga tangentbord med USB-kablar duger inte. Det finns ingen rimlig anledning att konstruera en tablet på det viset mer än att man vill ta bort sina användares valfrihet. De vill tvinga oss att köpa deras prylar och ingen annans.

Ägna sedan en tanke åt iBook Store, där man ska kunna köpa e-böcker. Det verkar nu som om dessa e-böcker kommer vara lika låsta till en specifik plattform som när man köper böcker till Amazons “Kindle” – du kan alltså inte läsa en bok som du köpt för dina surt förvärvade slantar om du råkar bestämma dig för att prova en tablet-dator eller e-boksläsare från en annan tillverkare.

Är det en utveckling som du känner dig bekväm med? Känns det inte som ett rätt stort steg bakåt när man jämför med hur en pappersbok fungerar?

Holmes Wilson från Free Software Foundation uttalar sig på följande sätt:

This is a huge step backward in the history of computing. If the first personal computers required permission from the manufacturer for each new program or new feature, the history of computing would be as dismally totalitarian as the milieu in Apple’s famous Super Bowl ad. The iPad has DRM writ large: you can only install what Apple says you may, and ‘computing’ goes consumer mainstream — no more twiddling, just sit back, spend your money, and watch the show — while we allow you to.

Som jämförelse till inlåsningsstrategin kan nämnas att Google driver ett särskilt projekt – Data Liberation Front – för att underlätta för sina användare att byta till en annan tjänsteleverantör om de så vill. De tycker att användare ska stanna kvar för att de själva vill. Visst låter det betydligt mycket trevligare?

Som tur är verkar det i alla fall finnas alternativ på väg. MSI till exempel planerar att lansera en tablet-dator som är baserad på det öppna mobil-operativsystemet Android:

That means the MSI will multitask of course, and Flash support in Android should be a given by launch time (though that isn’t certain). It has a camera. It’s running on an Nvidia Tegra2 chip which Ars Technica suggests puts it on par with the iPad’s A4 as far as computing horsepower. And of course Android doesn’t live in a walled garden.

Det ryktas om fler tablet-datorer med Android som bas också. Jag håller tummarna…

Carl Johan Rehbinder visar skillnaden mellan Piratpartiet och Sverigedemokraterna:

I Italien finns det politiker som vill att folk ska behöva ansöka om tillstånd från myndigheterna för att få ladda upp videoklipp på Internet. Ryktet säger att även Frankrikes politiker har liknande idéer.

Om samma regler ska gälla på Internet som i resten av världen, vilket jag tycker, så skulle den logiska konsekvensen bli att man måste söka tillstånd hos myndigheterna för att, säg, sprida flygblad med politiska åsikter.

Låter det som ett sunt samhälle? Finns det kanske inte en liten risk för att hela den demokratiska grundtanken liksom går förlorad?

Nu är förslag som de ovan nämnda, om de går igenom, visserligen ett brott mot ett EU-direktiv. Men det betyder inte att vi ska känna oss trygga – här hemma i Sverige avskaffas ju privatlivet på löpande band av de gamla partierna trots att värnandet om den enskildes privatliv är grundlagsfäst…

Piratpartiet behövs som en internationellt inflytelserik  rörelse. Att ta steget in i den svenska riksdagen vore ett stort och viktigt steg på den vägen.

1. Fredrik Lindström skriver på Aftonbladet om kopiors värde.

Han tar bland annat upp det faktum att ingen “kreatör” jobbar i ett vakum, vi är alla beroende av arvet från våra föregångare för att kunna skapa:

Metallica har dessutom inte skapat sin musik själva.

De står, liksom alla andra i deras genre, i ett enormt beroendeförhållande till en lång musikalisk tradition av blues, rock, hårdrock och metall – utan den vore de inte ett smack.

De stora intäkterna i den traditionen har ingen rätt att roffa åt sig, precis som andra traditioner jämte språk och kultur aldrig kan vara annat än allmän egendom.

2. Det spanska EU-ordförandeskapet förklarar krig mot verkligheten.

Spanjorerna vill ge Internet “förmågan att glömma”. Falkvinge kommenterar träffsäkert:

Nätet är infrastruktur. Nätet är inte mer än det som dess invånare, alltså människorna på nätet, kommunicerar mellan varandra.

Översatt från byråkratiska betyder Spaniens utspel alltså antingen “människor ska kunna tvingas att glömma” eller att “vi ska kunna hindra människor från att utbyta vissa tankar och idéer”.

Det är förmodligen det mest skrämmande utspelet hittills, och helt oförenligt med Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

3. Anna Troberg skriver om varför en röst på Piratpartiet är mindre bortkastad för henne än en röst på något av riksdagspartierna.

Traditionella partier försöker att täcka in allt i sina program. Problemet är att de sedan väljer att fokusera på vissa saker och glatt förhandlar bort andra aspekter. Det handlade alltså inte om vad jag personligen var beredd att offra. Det valet togs åt mig, lång ovanför mitt huvud. I värsta fall innebar det att man förhandlade bort mina hjärtefrågor till förmån för de frågor jag inte alls sympatiserade med. I min värld är det ett lotteri med en alldeles för hög insats och jag ville inte vara med och spela det spelet.

Det ska inte handla om att jag som sympatisör ska sitta och hålla tummarna för att min röst ska göra det jag ville att den skulle göra och inte det helt motsatta. Jag vill veta var min röst hamnar.Jag anser att jag har en rätt att veta det.

Piratpartiets lösning på detta problem är att inte bre sig för tunt. Vi fokuserar på några huvudfrågor och kör stenhårt på dem. Det betyder att man aldrig köper grisen i säcken. Man vet vad man får. Hela vår existens bygger på det. Sjabblar vi, så kommer vi inte att få, och förtjänar inte heller, folk som röstar på oss igen.

4. Sammy Nordström förklarar lite kortfattat vad som är skillnaden mellan Sverigedemokraterna och Piratpartiet.

Till exempel:

När det gäller Sverigedemokraterna kan vi konstatera att de är Piratpartiets ideologiska motsats. Där de vill ha enkelriktning och enfald vill vi ha variation och mångfald. Vad de vill konservera vill vi utveckla. Medans de bygger murar försöker vi riva dem. Där de ser hot ser vi möjligheter. Men framförallt, vi ser ett uppenbart samband mellan isolation och stagnation.

Rent sakfrågepolitiskt ställer vi oss undrande till deras ambitioner att inrätta jourhavande dygnetrunt-domstolar, arbetsläger för straffångar och återgå till hur Sverige såg ut under andra världskriget rent allmänt. De står nämligen för väldigt mycket mer än bara begränsad invandring, något som ofta kommer i skymundan i media.

5. Henrik Alexandersson skriver om att minst en socialdemokrat i riksdagen vill förbjuda anonyma kontantkort till mobiltelefoner.

Falkvinge (igen) kommenterar:

Som Hax skriver: anonymitet är inte ett brott. Tvärtom är det en förutsättning för en fungerande demokrati.

6. Storbritannien planerar totalitär övervakning av Internet.

I den föreslagna Digital Economy Bill finns bland annat att läsa:

“Ministern kan när som helst genom ett beslut kräva att en ISP inför tekniska begränsningar [inklusive stänga av abbonemanget] baserat på
(a) en utvärdering av OFCOM eller
(b) vilket skäl som helst.”

(Fast originaltexten är på engelska så klart.)

Smaka på den ni – ministern kan ge order om mycket allvarliga ingrepp av vilket skäl som helst.

Den som är bekant med begrepp som “rättssäkerhet” och “demokratisk process” bör få andnöd vid blotta tanken…

Den stora datorspelstillverkaren Ubisoft tänker börja göra sina spel på så vis att du måste ha en internetuppkoppling för att kunna spela dem. Även single player-spel alltså. Som du köpt ärligt och installerat på din egen dator.

Varje gång du slår på spelet kommer det att kontakta Ubisofts server, vilket bara det är värt att fundera en gång extra över. Dels ur rent integritetsperspektiv – känner du dig verkligen bekväm med att det här företaget har möjlighet att kartlägga dina spelvanor exakt i minsta detalj? Det kanske inte låter så farligt just nu, men om något år, när folk börjar tvångsomhändertas enligt en uppdaterad LVM och skickas på rehab för “datorspelsberoende” så kanske du får anledning att bry dig desto mer.

Ett mer omedelbart problem för dagens gamers är så klart att spelet inte går igång överhuvudtaget om du inte har tillgång till internet. Så glöm det där med att spela på laptopen när du sitter på tåget eller är på semester långt ifrån bredbandet hemmavid. Eller när din uppkoppling hemma strular för den delen.

Om din uppkoppling är lite ojämn så kan du få problem även efter att spelet gått igång. Tappar du kontakten med Ubisofts servrar så pausar spelet nämligen sig själv. Så om din internetuppkoppling är som de flesta uppkopplingar jag har haft så kan du räkna med att det blir mindre spelat än du antagligen hade tänkt…

Men det kanske är lika bra att spelet låser sig själv vid internetbrist i och för sig. Alla sparade spel hamnar ju ändå på företagets servrar, och inte på din egen dator, så du skulle inte ha mycket för att fortsätta spela om uppkopplingen dog i vilket fall.

Man kan gissa att den här idén är ett sätt att försöka förhindra piratkopiering. Det är i så fall den sämsta idén till kopieringsskydd som jag hört talas om hittills. För vad kommer hända med det spel som fungerar på det här viset? Jo, någon upprörd  gamer kommer att bygga en patch som gör att spelet går att spela i offline-läge. Men det är ju olagligt, så de som i slutändan verkligen förlorar något på systemet är de betalande kunderna.

För att citera en av kommentarerna på Slashdot.org:

Pay to be treated like a criminal

OR

Become a criminal to be treated like a human being.

Det lär sluta som det gjorde med Spore, ett efterlängtat spel som hade så restriktivt kopieringsskydd att till och med de betalande kunderna valde att ladda ner och installera en piratversion av spelet för att kunna använda det.

Spore är till dags dato det mest piratkopierade spelet någonsin.

Måste bara tipsa er om att läsa Thomas Tvivlarens senaste: 80 + 64 + 4 = 0. Det är en ganska lång bloggpost som handlar om att det där med upphovsrätt bara verkar gälla för vissa artister – de med stora skivbolag i ryggen.

Läs texten och tänk på den nästa gång någon skivbolagshöjdare pratar om att det är “för artisternas skull” de försöker avskaffa grundläggande demokratiska rättigheter och ge privata ekonomiska särintressen större befogenheter än vad polisen har.

1. Fångar på ett fängelse i Wisconsin, USA får inte spela Dungeons & Dragons för att det “påminner om gängstruktur“.

De ansvariga för förbudet menar att spelet uppmuntrar till gängkultur eftersom en “spelledare” (på engelska “Dungeon Master”) tar “makten” i spelet och ger direktiv till de övriga spelarna.

Japp, mycket riktigt är det för dumt för att ens bevärdiga med en kommentar.

2. Elever på en skola i Kalifornien, USA har fått sin tillgång till vanliga ordböcker strypt på grund av att ordet “oralsex” finns med.

En förälder upptäckte ordet och blev upprörd. Föräldern klagade till skolan. Skolan tar bort böckerna ur biblioteket.

Japp, mycket riktigt är det för dumt för att ens bevärdiga med en kommentar. Egentligen. Men PZ Meyers får sista ordet i den här bloggposten ändå:

Stupid mothers are a problem. Craven administrators are a bigger problem.

Angående Umeå-historien som jag skrivit om de senaste dagarna kommenterar Rick Falkvinge polisens rätt(?) att beslagta datorer utan bevis eller ens brottsmisstanke:

Att beslagta någons privata dator är ett långt större ingrepp i privatsfären än att öppna någons privata post. Ändå betraktas det bara som att konfiskera en skiftnyckel.

Han citerar Caspian:

Det får en att fundera: om de kan ta datorer tillhörande en politiker medan han utför ideellt arbete, helt utan brottsmisstanke – finns det någonting de inte kan göra?

Oscar Swartz skriver också på samma tema, i samband med Carl Bildts hjärnsläpp på SvD Brännpunkt:

På kort tid har man gjort två helt omotiverade tillslag mot piratpartistiska riksdagskandidater och plockat med sig en mängd datorer. Utan relevanta brottsmisstankar alls.

Jag ogillar konspirationsteorier – om man inte ser dem som ren underhållning så klart – men ibland måste man ändå erkänna att man förstår hur de uppstår…

Den kände säkerhetsexperten Bruce Schneier skriver på CNN om Kinas Google-hackande. Kortfattat går det ut på att alla system som skapas för övervakning och kontroll – även om det är för goda syften – ökar möjligheterna till övervakning och kontroll även för helt andra syften, och av helt andra parter.

China’s hackers subverted the access system Google put in place to comply with U.S. intercept orders. Why does anyone think criminals won’t be able to use the same system to steal bank account and credit card information, use it to launch other attacks or turn it into a massive spam-sending network? Why does anyone think that only authorized law enforcement can mine collected Internet data or eavesdrop on phone and IM conversations?

I det här fallet så använde sig till exempel de kinesiska hackarna tydligen av en “bakdörr” som Google varit tvungen att bygga in i sitt system på grund av krav från den amerikanska regeringen.

In order to comply with government search warrants on user data, Google created a backdoor access system into Gmail accounts. This feature is what the Chinese hackers exploited to gain access.

Schneier påtalar andra exempel, som när över 100 mobiltelefoner tillhörande den grekiska regeringen avlyssnades av någon ännu okänd grupp eller person. I det fallet var det Ericsson som för Vodafones räkning hade byggt in den avlyssningsfunktion som missbrukades.

Han påpekar även att anonymiteten som är möjlig på Twitter har räddat många liv i Iran, och han nämner i förbigående FRA-lagen och datalagring som stora säkerhetsproblem.

The problem is that such control makes us all less safe. Whether the eavesdroppers are the good guys or the bad guys, these systems put us all at greater risk. Communications systems that have no inherent eavesdropping capabilities are more secure than systems with those capabilities built in. And it’s bad civic hygiene to build technologies that could someday be used to facilitate a police state.

Hela det där stycket är värt att läsas en gång till, men vi tar särskilt det där sista igen, i fetstil och på svenska: det är dålig samhällshygien att skapa teknologier som kan användas för att upprätthålla en polisstat.

Bruce Schneier är en av världens främsta säkerhetsexperter och hans åsikter bör tas på allvar.

(Jag har förresten citerat Schneier tidigare också, då gällde det FRA och varför data mining inte är ett effektivt vapen i kampen mot terrorism.)