Dynamic Man

Nicklas Lundblad skriver på Svenska Dagbladet en väldigt läsvärd text med rubriken “Slaget om fildelningen är bara början“.

Jag rekommenderar den starkt till alla, men särskilt till de som tror att piratrörelsens idéer bara handlar om att få fildela gratis.

(Och då syftar jag på både anhängare och motståndare.)

Från xkcd.

Jag beställde mig en internetuppkoppling häromdagen, så jag ska slippa surfa på min grannes trådlösa hela tiden. (Oroa er inte, jag har naturligtvis frågat om lov först…)

Min blivande internetoperatör heter så klart Bahnhof, eftersom de är den enda internetoperatören jag sett hittills som klart och tydligt står upp för sina kunders integritet.

Först motsatte de sig FRA-lagen och hävdade att de tänker flytta runt sin utrustning för att undvika FRA:s samverkanspunkter, och nu tar de tydligt ställning mot IPRED1.

Dessutom är det de som ligger bakom integritetsmärkningen för bredbandsleverantörer.

Att de dessutom är billiga, jag kommer betala 194 kr/mån för mina 8Mbit, är bara en bonus.

Så här i IPRED-tider får vi inte glömma bort alla andra hot mot våra demokratiska fri- och rättigheter…

“Describing a judgment that is likely to rein in the scope of the UK DNA database, where at present the DNA of those arrested by the police is kept permanently (even if the people concerned are never convicted, or even charged), the BBC reports that the European Court of Human Rights has ruled that keeping such people’s DNA in the database ‘could not be regarded as necessary in a democratic society.’”

Om det inte är okej för polisen att föra register över folk som misstänkts för brott men friats – hur i helskotta har våra svenska politiker tänkt sig att det ska vara ok för polisen att föra register över folk vars enda misstag var att bli födda?

“Kan inte ses som nödvändigt i ett demokratiskt samhälle” säger Europadomstolen.

“Fullständigt ovärdigt ett demokratiskt samhälle” säger jag.

En kvinna i Helsingborg övervakades av sin ex-make, han kan ha följt vartenda steg hon tagit genom ett spionprogram på hennes mobiltelefon.

Aftonbladet verkar göra en stor grej av det, men själv förstår jag inte vad problemet är? Om hon har rent mjöl i påsen så har hon ju inget att oroa sig för…

Ytterligare länktips från RSS-läsaren.

♦ Marcus Fridholm har visioner om en ljusnande framtid.

♦ Oscar Swartz skriver om att upproret mot IPRED1 sprider sig utanför “den lilla men högljudda piratgruppen” på liknande sätt som FRA-frågan gjorde det.

♦ Anna Troberg försöker överbrygga generationsklyftan genom att visa att det mesta egentligen är sig likt. Hon gör det dessutom med hjälp av Lill Lindfors, och andra moralens fiender. ;)

♦ TorrentFreak skriver om Tribler, ett intressant projekt som syftar till att skapa en bittorrentklient som är decentraliserad på riktigt. Dessutom ska den tydligen skapa rekommendationer för dig baserat på vad andra, vilkas smak liknar din, tycker om. Ungefär som Last.fm alltså. Det är inte otänkbart att jag kommer skriva något utförligare om Tribler när jag hunnit testa det ordentligt.

♦ På Groklaw förs just nu en väldigt intressant diskussion om mjukvarupatent. Varning utfärdas för den läsovillige dock; det är väldigt mycket text att ta in. I skrivande stund ger en utskrift inte mindre än 104 A4-sidor med spännande diskussion – och då har jag inte ens expanderat någon av undertrådarna… Jag har själv inte hunnit igenom mer än en bråkdel av det hela, och vet i ärlighetens namn inte när (om någonsin) jag kommer göra det heller.

♦ Emma uppmanar alla att spurta. Tydligen finns det IPRED1-förespråkare som är tillräckligt internetkunniga för att kunna hantera ett epostprogram trots allt.

♦ Rick Falkvinge bjuder på lite morgonhumor. Han skriver bland annat om den fejkade nyheten att MPAA (en amerikansk variant av Antipiratbyrån) har gått ut med att de kräver ersättning från folk som installerat hemmabiosystem, för att kompensera för biografernas inkomstbortfall:

Det här är satir, men flera nyhetsmedier rapporterade vidare nyheten som autentisk. Så märkligt beter sig upphovsrättslobbyn att de flesta helt enkelt anser att de har tappat kontakten med verkligheten, och inte längre står över några nya konstigheter. Om det inte hade varit för att det publicerades på en satirsite – BBSpot – så hade jag inte heller vetat säkert.

♦ Rick Falkvinge har även skrivit på SVT Opinion. Det mesta han skriver är viktiga saker att få fram i debatten, även om många av oss nog känner att vi redan kan argumenten utan och innan. Mitt favoritstycke från debattartikeln:

Man pratar om att “avlasta polisen”. Att avlasta staten i en process där staten står som garant för opartiskhet, och istället låta ett rent partsintresse ta hand om det, är vämjeligt. Anna Croneman kanske är förespråkare för att Marlboro ska ta över statens cancerforskning också, för att “avlasta universiteten”?

Hittat hos Emma.

♦ Christian Engström ger ett exempel på en artist (upphovsman, kreatör…) som vill använda nätet och fildelningen till sin fördel – men som motarbetas av upphovsrättsindustrin, i det här fallet representerade av STIM. Det är som vanligt rätt tydligt att antipiraterna slåss mer för att rädda sina egna döende affärsmodeller, snarare än för att värna om kulturlivet eller dess utövare.

♦ Christian skriver också om Mikael Wendt (fp), som menar att “den digitala personliga integritetens värde är bisarrt överdriven”. Får man lov att gissa så skulle jag säga att herr Wendt inte lever i samma verklighet som fler och fler av oss faktiskt gör – en verklighet där Internet används för en mycket stor del av våra sociala, yrkesmässiga och privata behov. Om integritetens värde här på nätet inte är lika hög som i andra sammanhang så är det något som är allvarligt fel.

Nu börjar det närma sig något som liknar att vara ikapp i bloggläsandet… Ett ikappkomningsinlägg till är att vänta, men sedan tror jag det får räcka. :)

I mitt förra inlägg skrev jag om att gammelmedia verkar ha dödförklarat FRA-frågan. Men vare sig de skriver om det eller ej så har det ju hänt en del på massövervakningsfronten på sistone.

Från oppositionen i riksdagen har det lämnats in två motioner om upprivning av FRA-lagen, varav den ena tyvärr verkar otillräcklig. Man får väl utgå ifrån att V, Mp och S ska kunna samsas tillräckligt mycket för att kunna välja ut en av dem (peppar peppar, ta i trä) men den stora frågan är hur mycket ryggrad de där sex folkpartisterna kommer ha. Även om de är nöjda med de små förbättringarna de drivit igenom, är det bästa för dem ändå att rösta med oppositionen för ett upprivande av det gamla beslutet.

Att det fortfarande handlar om massavlyssning är solklart – vår privata kommunikation ska fortfarande överföras till en statlig myndighet. Det som kritiserades mest i det gamla förslaget kvarstår i det nya, och de förbättringar som utlovats ger upphov till nya frågor.

Jag tror inte att det var så de tänkte när de stod på Sergels Torg. Jag vill gärna tro att det finns någon slags ärlighet kvar inom politiken, någonstans. Jag tror helt enkelt att de blivit grundlurade.

Om de sex folkpartisterna har någon som helst heder i kroppen så fäller de alltså det gamla förslaget först, och samarbetar sedan öppet med kritikerna för att hitta en lösning som faktiskt fungerar.

Jag skulle vilja rikta en uppmaning till de sex:

Inga fler hemliga avtal på slutna partimöten – ni är inte lämpade att avgöra de här frågorna på egen hand. Vill ni bli hjältar på riktigt? Ta initiativet till att demokratisera den politiska processen – låt oss medborgare delta i samtalet på allvar. Sedan kan era maktfullkomliga partikamrater gnälla bäst de vill.

Det är nämligen så man skapar historia. Inte genom att huka sig för partipiskan och låtsas att man kan se kejsarens nya kläder.

Det pratas inte lika mycket om FRA-lagen idag som det gjordes för ett tag sedan. Särskilt gammelmedia verkar ha köpt tanken på att det senaste förslaget löser alla problemen på ett acceptabelt sätt, och när de traditionella massmedierna resignerar så följer det stora flertalet av vanliga dödliga tätt efter. För många är det ju fortfarande den enda informationskanalen, eller åtminstone den enda som upplevs trovärdig. (Mest på grund av gammal vana i och för sig, gammelmedia känns liksom familjärt och man vill ju inte gärna tro att man gått runt och litat på opålitliga journalister i en massa år.)

Jag tror att orsakerna till gammelmedias misstag – för det är ett misstag att dödförklara en fråga av sådan vikt när den är i allra högsta grad levande – beror på flera saker. Två av dem tycker jag är lite extra intressanta.

1) För stort fokus på FRA.

Rent språkligt har frågan hela tiden handlat om FRA – alltså Försvarets Radioanstalt, myndigheten – och huruvida det var ok eller inte för dessa att avlyssna oss alla. Det har hela tiden pratats om “FRA-lagen”, och FRA har kritiserats som myndighet från alla möjliga synvinklar. Kritiken har nog ofta varit välförtjänt, men det gjorde det också möjligt för avlyssningsförespråkarna att finta bort stora delar av motståndet genom att (åtminstone på papperet) minska FRAs roll.

“Om FRA är dåligt så måste det ju göra FRA-lagen mindre dålig om man minskar deras inflytande” är den skenbart logiska slutsatsen som verkar ha fått fäste i journalisternas – och därmed svenssons – sinnen. Men grundproblemet har hela tiden varit att en statlig organisation kommer att ha möjlighet att övervaka allt vi gör – inte att det skulle vara just FRA som administrerade systemet. Det verkliga problemet kvarstår med andra ord.

Jag håller till fullo med om det Christian Engström skriver:

Vad som egentligen skulle behövas är en bred och öppen debatt om hur mycket staten egentligen ska få övervaka medborgare som inte alls är misstänkta för brott. Då kunde vi diskutera FRA-lagen och trafikdatalagringen och alla andra storebrorslagar i ett sammanhang, istället för att som nu tvingas springa runt och släcka bränder än här, än där.

2) För stort fokus på makten.

En positiv sak som FRA-debatten fört med sig – alldeles oavsett utfall i övrigt – är att medborgarjournalistiken i form av bloggande har blivit ordentligt erkänt. På sina håll har bloggosfären till och med utsetts till “den fjärde statsmakten”.

Det är så klart mycket positivt att den kunskap och det engagemang som finns utanför den politiska sfärens centrum lyfts fram. Men ändå fokuseras det så mycket på toppen av hierarkin att när de sex “rebellerna” i folkpartiet förklarar sig nöjda så är det slutet på debatten. Problemet anses löst, oavsett vad alla andra tycker. Medborgarnas kunskap och åsikter reduceras plötsligt till noll och intet, och det är bara de som sitter nära maktens centrum som har betydelse.

De sex folkpartisterna blev för gammelmedia motståndets ansikte, och när de gav vika så brydde man sig inte längre om att kontrollera saker med dem som faktiskt var motståndet från första början.

Det är inte lika intressant att skriva om vanligt folk som det är att skriva om de som är högre i hierarkin. Därför omintetgör “den tredje statsmakten” stora delar av det demokratiska arbete som “den fjärde statsmakten” utfört. Antagligen inte av illvilja, utan för att de helt enkelt inte förstår bättre.

Betyg till gammelmedia: IG

“Vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration” hette det inför valet 2006. Väl vid makten låter det likadant. Men allt är inte guld som glimmar – och att den tydligaste majoriteten i riksdagen är de lögnaktiga politikernas majoritet gentemot de hederliga börjar dessvärre te sig som en oomkullrunkelig sanning. (Jo då. Det är ett riktigt ord. Slå upp det.)

“Piratjägarlagen” kallas det nu i Sverige, det EU-direktiv (IPRED1) som vi enligt ett utslag i EG-domstolen faktiskt inte behöver implementera, men som Reinfeldt och hans fårskock tänker köra hårt på ändå. Kortfattat kan man säga att det ger upphovsrättinnehavare – med största sannolikhet företrädda av sina lobbyorganisationer – mer långtgående befogenheter än vad polisen har.

Rick Falkvinge har skrivit en mycket läsvärd artikel om bakgrunden. Om du är det minsta intresserad av den här frågan så är den ett måste. Hans slutsats om lagförslaget är:

Det här är skrivet av människor som helt enkelt saknar digital kompetens – vilket i praktiken är dagens skriv- och läskunnighet.

Och den slutsatsen är han knappast ensam om.

(Appropå det så är det kanske inte jättekonstigt att Piratpartiets ungdomsförbund, Ung Pirat, växer så det knakar. Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund nu.)

Den stora frågan vad gäller den föreslagna lagen är om Moderaterna är så duktiga på att lyssna och ta till sig av kritiken som de påstår att de ska vara. Karl Sigfrid utgår ifrån det. Själv är jag av lättförklarliga skäl inte helt övertygad – hans parti har ju tappat en del i trovärdighet på den fronten på sistone om man säger så…

Såvida de inte menar att de ska avlyssna kritkerna så klart. Då tvivlar jag inte en sekund på att de menar det de säger.

FRA-lagen v2.0 debatteras ju ganska flitigt just nu, även om det inte märks särskilt mycket i de gamla envägskommunikationsmedierna ännu. En kort sammanfattning för de som inte har tid/ork/lust att sätta sig in i detalj står surgubben för. Ni andra kan fortsätta läsa…

Det där med vad “trafikstråk” egentligen är för något verkar klarna mer och mer. Conjoiner har mailat riksdagens Ja-sägare och fått lite olika svar. Leif Nixon frågade Ingvar Åkesson rakt ut:

Vad han svarade? “Ja, det där är nånting som politikerna hittat på, så jag vet inte riktigt. Jag tror att de menar de här trafikströmmarna.” sa han (ungefär) och pekade på utdataströmmarna från en samverkanspunkt [...]

Och det låter ju väldigt betryggande. Inte.

Fler frågor skriver Opassande om, men den här gången i form av ett läxförhör för riksdagspolitikerna.

Till sist så vill jag på ett övertydligt sätt visa varför jag fortfarande är långt ifrån nöjd med det nya förslaget. Diagrammet nedan är kopierat från StoppaFRALagen.nu.