Det här är ett snabbinlägg. Jag råkade läsa ett av Rick Falkvinges nyhetsbrev från slutet av oktober där han bland annat citerar George Orwells 1984, och kände mig tvungen att dela med mig:
There was of course no way of knowing whether you were being watched at any given moment. How often, or on what system, the FRA plugged in on any individual carrier was guesswork. It was even conceivable that they watched everybody all the time. But at any rate they could plug in to your communications whenever they wanted to. You had to live — did live, from habit that became instinct — in the assumption that every article read, every mail sent, every date agreed to was monitored by the Government.
Han har som synes bytt ut ett av orden mot “FRA”. Att det passar in så bra är läskigt på riktigt. Han fortsätter med att påpeka:
Citatet kommer från boken 1984. Vi har ofta använt den som skräckexempel och påpekat att den faktiskt är avsedd att vara en skräckvision av framtiden, och inte en instruktionsbok.
(Den som vill läsa hela boken kan göra det här, från Australien, där upphovsrätten på boken löpt ut. Ger förresten inte just det upphov till en hel del funderingar i sig självt?)
Understrykningen är min. För att bokstavligt talat understryka allvaret i situationen.
Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.
Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.
Flera juridiska experter uttrycker sig dessutom mycket tveksamt till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.
–
Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera, förbättra och publicera på din blogg.
Jag fick igår en kort debattartikel publicerad i Sundsvalls Tidning, tänkt som ett svar på en Nöjeskrönika som publicerats några dagar tidigare. Min förhoppning är att jag fått med det absolut viktigaste på det lilla antal tecken som tillåts i papperspressen, och att den (förhoppningsvis) efterföljande diskussionen blir konstruktiv.
Uppmärksamma läsare kanske noterar att jag länkade till båda dessa artiklar även i mitt förra inlägg. Det stämmer, jag tyckte bara att det kunde vara värt att påpeka lite mer uttryckligt i en egen postning nu när jag ändå engagerat mig och skrivit in till pappersmedia och allt. :)
Uppdatering: Eftersom ST tidigare har möblerat om på sin site så att saker försvinner och/eller blir jättesvåra att hitta, så lägger jag ut min text även här, för säkerhets skull, i arkiveringssyfte. Så här skrev jag:
Onsdagen den 10 juni publicerade ST en krönika av Thomas Björling med rubriken “Musiken måste få kosta”. I den första delen angriper han Piratpartiet på rätt lösa grunder, men jag undviker att plocka upp den handsken. Jag har nämligen tröttnat på sandlådenivån i debatten, och tycker det är hög tid att vi tar oss framåt i stället.
Därför vill jag hellre göra tre påståenden för att se om vi kan finna en gemensam grund att diskutera utifrån.
1. Fildelningen har positiva effekter.
Fler människor har tillgång till mer kultur än någonsin förr. Det kan få lika positiv inverkan på musiklivet som biblioteken hade för litteraturen.
Dessutom utjämnar fildelningen klassklyftor och låter även mindre välbeställda tillgodogöra sig kultur på ett sätt som de annars aldrig haft möjlighet till.
2. Fildelningen går inte att stoppa utan att införa en kontrollapparat som är oacceptabel i en demokrati.
Hittills har ingen kommit med en trovärdig lösning på hur man ska stoppa fildelningen utan att avskaffa källskydd, brevhemlighet, personlig integritet och rätten till ett privatliv.
Sedan är det av mindre intresse om det nu skulle vara så att vissa bryr sig mer om gratis musik än om demokratins grundfundament. Argumentet blir inte mindre giltigt för det.
3. Vad som gör fildelningen problematisk är att det finns kulturarbetare som förlorar inkomster.
Det är här diskussionen borde ta sin utgångspunkt. Inte i pajkastning mellan folk som upplever för- eller nackdelarna.
Björling nämner Spotify som ett positivt exempel på ett trevande försök framåt. Det gör jag med. Alternativet till dagens upphovsrätt är inte svältande musiker, utan nya affärsmodeller. Det har vi i Piratpartiet hävdat hela tiden.
Den nuvarande lagstiftningen skapades för att hantera tryckpressen, men modern teknik har radikalt förändrat förutsättningarna för både juridik och musikbransch. Klart att musiken får kosta – men den får inte kosta oss våra demokratiska rättigheter.
Det behöver den inte heller göra, om vi bara kan föra en konstruktiv diskussion utan osakliga påhopp.
Vi har visat att det finns hopp om framtiden. Vi kan påverka. Och ju fler vi är som engagerar oss, desto större är chansen att vi kan ta med oss de medborgerliga fri- och rättigheterna vi tillkämpat oss under industrisamhället in i det begynnande informationssamhället.
Rubriken är klippt från Lisa Magnussons debattartikel “Talibanlag hotar Internet“. Där beskriver hon hur Internet kan komma att se ut i framtiden. Läs den. Läget är allvarligt. Tillräckligt allvarligt för att hon ska yttra orden:
Varför brinner det inte bilar utanför Rosenbad?
Tillräckligt allvarligt, med andra ord, för att jag ska uppdatera min Facebook-status med en mening skriven i all-caps (BARA STORA BOKSTÄVER). Den som känner mig vet hur jävla allvarligt läget är innan jag begår ett sådant flagrant brott mot netiketten.
Avstängning från nätet är en barock bestraffningsmodell alldeles oavsett, föreställ er tanken att politiker skulle kräva att en person som döms för ett i sammanhanget mycket litet brott inte ska få skriva i tidningar, inte få prata med journalister, inte få använda telefon. Att dessutom kunna göra det helt utan rättslig prövning skakar om demokratins grundvalar.
♦ Spelsajten PAF har tydligen sänkt oddsen för att Piratpartiet ska komma in i EU-parlamentet från 8 till 6 till 3,5 gånger pengarna. Man ska minnas att sådana här spelföretag lever på att analysera sannolikheter.
♦ Tidningar har börjat referera till skeendet som “striden om upphovsrätten“, och ger det därmed legitimitet som en allvarlig politisk fråga, istället för att reducera det till att bara handla om “fildelning”.
Våra medborgerliga rättigheter slaktas som vore de grässtrån för vinden. Det kommer inte att ta lång tid innan justitieministern aviserar ytterligare lagskärpningar. Inom två månader kommer ett lagförslag om att våra mobiltelefoner ska göras till statliga spårsändare. Skivlobbyn har redan krävt att få självständig extrajuridisk tillgång till övervakningsdatat.
Kreativitet, kultur, företagande, utveckling, teknik, forskning, samhällsdebatt och hela vår demokrati drar nytta av ett fritt och öppet internet. De dynamiska effekterna är fantastiska!
“Där står de inte bara mot tekniken. De måste också kämpa ner miljontals människors kärlek till den revolution som internet innebär. Domen i dag är bara bränsle för elden i våra hjärtan. Det är en strid de aldrig kan vinna.”
Själv är jag en konservativ medelålders man som aldrig någonsin har “fildelat”. (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu för avsikt att gå med i piratpartiet, rösta på dem i EU-valet och ge dem ett penningbidrag till deras valkampanj.
…
Till sist en fråga: Är det någon på listan (utom riksdagsmän och andra i uppenbar lojalitetskonflikt) som _inte_ har för avsikt att rösta på piratpartiet i EU-valet? Och i så fall: Varför i helvete inte?
Internet har skapat en värld där de stora skivbolagen inte behövs. Alla som vill kan själva till en rimlig kostnad marknadsföra och sälja sina produkter på nätet. Nu har denna industri lyckats genom dumma politiker få vansinniga lagar till sin hjälp att styra konsumtionen. Tacka fan för att det blir uppror, tacka fan för att folk rusar till Piratpartiet.
Lyssna nu riktigt noga, Björnponken. Du talar inte för mig. Du talar inte heller för någon i den uppsjö av kreatörer som har omfamnat internet och ser det som en möjlighet och inte ett hot.
Jag är väl mellangammal som förstår båda två. Men igår bestämde jag mig för att det ändå handlar om framtiden. Vilket samhälle mina barn ska leva i. Ska de lyssna på musik från upphovsmän som söker sina lyssnare själva eller på samma gamla skåpmat från de stora bolagen. Ska de titta på teve som produceras av någon som inte kan låta bli att berätta en historia eller av ett stort amerikanskt bolag som vill tjäna mer pengar. Vilka böcker ska de läsa. Hur fria ska de vara att lära sig saker och hitta information de själva söker.
Om jag kan vill jag ge dem ett fritt internet och därför har jag gått med i Piratpartiet!
Så om man ska fundera på vad man skickar för signaler internationellt så bör man flytta fokus från Hollywood, dollarvädrande affärsjurister och sönderlobbade EU-politiker, och istället fråga sig hur detta upplevs på världens alla universitet och forskningsinstitut.
För på många håll lär den internationella analysen istället vara att Sverige nu gravt sumpat sin chans att ta täten mot framtiden och bli ett upplyst föregångsland som inte räds blicka en ny verklighet an. Pinsamt Sverige!
…
Ja, vad säger man? Nästa Google lär ju inte komma från Sverige de närmaste åren. Det har Stockholms tingsrätt sett till.
Idag, den 17 April 2009 har jag, Thomas Selig, XXXXXX-XXXX, spelat in två musikstycken som utsändes av Sveriges Radios kanal P3. Dessa musikstycken är upphovsrättsligt skyddade. Jag har därefter kopierat upptagningen och spridit till en vän. Detta torde förvisso inte vara olagligt, men enligt nyaste rättspraxis krävs ju inga huvudbrott för att dömas för medverkansansvar.
Jag anmäler därför Sveriges Radio AB, Organisationsnummer 556413-3232, för medhjälp till upphovsrättsintrång och utgår ifrån att följande personer inom Sveriges Radios direktion kommer att dömas till fängelsestraff för deras agerande i likhet med personerna bakom The Pirate Bay:
We either need global regulation and action or else the music and film industry needs to change its business model to adapt to this new reality.
As we’ll show tonight, big artists believe the latter is the case and the Minister for Communications, Technology and Broadcasting, Lord Carter, echoed these views.
Daniel Breitholtz – Intervjuad i Expressen av Behrang Behdjou
Jämför med Google
De dömda i målet är inte ensamma om att ha reflekterat över att sökmotorer som Google tillhandahåller exakt samma information om finns på The Pirate Bays hemsida. Även Daniel Breitholtz tar upp problematiken: ”Detta borde rimligtvis betyda att personerna bakom Google (!) och Yahoo (osv) nu kan vänta sig att åtalas också, samt att fällas för samma brott. De har ju gjort EXAKT samma sak. Medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.” Risken att Google råkar ut för en stämning bedömer Breitholtz dock som liten: ”Nånting säger mig att ingen kommer ge sig på Google. I så fall köper väl Google Sverige och bygger om hela vårt avlånga land till ett serverrum…”
De som förespråkar reglering av nätet utifrån är de som saknar tillit till nätanvändaren och tror att människans otyglade lustar bara skapar elände. De som idag kallas “pirater” är de som förfäktar nätets arkitektur som den är idag: till synes anarkistisk och baserad på självreglering. Deras inställning till nätet baseras snarare på tillit till nätanvändaren och en stark tvekan inför att tygla massorna.
Det vore synd om den förra gruppens misstro mot människan återigen skulle få övertaget. Det har hänt alltför många gånger tidigare i historien.
- Jag trodde inte att det skulle bli fängelse och mångmiljonbelopp, säger hon. Jansson tycker det är för tidigt att uttala sig om vilka konsekvenser domen får. – Jag såg att Roger Wallis (professor vid KTH) sagt att det kan leda till stämningar mot bredbandsoperatörer. Vart är vi då på väg och vad händer med internet, frågar hon.
Fredrik Söderling (DN) – Pirate Bay-straffet hårt
Fildelningen upphör förstås inte med Pirate Bay-domen. Varken i tingsrätten, hovrätten eller i Högsta domstolen. Författaren Paulo Coelho påpekar att människan i alla tider har delat med sig av information. Något av en naturlig drift, omöjlig att stoppa. Så är det nog, i längden blir det svårt att begränsa internet till en betal-tv-kanal.
Sett till antalet medlemmar så är Piratpartiet nu större än Kristdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ett annat sätt att se det är att Piratpartiet fått fler medlemmar de senaste dygnen än Miljöpartiet har totalt. Eller varför inte ägna en tanke åt det faktum att om man lägger ihop två riksdagspartiers medlemantal, V och MP, så har Piratpartiet ungefär 25% fler medlemmar ändå. Servrarna glöder. De mest optimistiska jämför det med Summer of Love 1967.
Jag satt på Max i Sundsvall en sväng igår med några pirater som skulle på Ung Pirats distriktskongress i Umeå. Medan vi satt där var det folk som dök på oss och ville bli medlemmar, både familjemödrar och medelålders motorcyklister.
Dagen TPB-domen föll fick jag flera telefonsamtal och sms från personer som ville bli medlemmar i Piratpartiet, som frågade mig “vad kan vi göra?”. Min facebook-newsfeed fylldes under kvällen av statusuppdateringar i stil med “Pirat 7 Juni!” och “Nu finns det bara ett alternativ i EU-valet: Piratpartiet”. I några fall från personer som mig veterligen inte varit särskilt intresserade av politik tidigare, i andra fall av folk som läser statsvetenskap på universitet.
“Summer of love” eller inte, någonting är det som händer just nu. Folk är förbannade. I vissa fall för att de helt enkelt känner att deras sätt att leva är under attack, i andra fall för att de inser att den pågående framväxten av en korporativistisk polisstat (ordboksdefinitionen av fascism, för övrigt) måste hejdas innan det är för sent – historien lär oss att sådana aldrig leder till något bra.
Jag pratade häromdagen med en bekant som är medlem i Folkpartiet. Det var när vi just hade passerat hans parti sett till medlemsantal. Han höll inte alls med om att vi nu var större än dem – och han har visserligen en liten poäng. Just Folkpartiet är ju det enda av riksdagspartierna där man inte har möjligheten att bli medlem med “ett klick på hemsidan”, om man ska tro på Rick Falkvinges undersökning.
Dessutom har Folkpartiet, liksom de flesta av riksdagspartierna såvitt jag vet, en medlemsavgift som man måste betala. Det är naturligtvis så att det blir en liten extra tröskel att ta sig över, och jag håller därför med om att man egentligen inte kan jämföra medlemssiffrorna med en 1:1-ratio, eftersom förutsättningarna för medlemskap skiljer sig. Å andra sidan så kan man enligt samma logik inte heller jämföra riktigt 1 till 1 mellan de etablerade riksdagspartierna heller.
Däremot håller jag verkligen inte med om att “Piratpartiets medlemsantal väger lika lätt som en läsarundersökning på aftonbladet”. Att bli medlem i ett politiskt parti är ett klart större steg att ta än att klicka i en anonym Ja- eller Nej-knapp. Dels rent psykologiskt, men även för att man är tvungen att uppge vissa personuppgifter för medlemsregistrets skull.
Det är ändå strax under 25000 människor (and counting…) som gjort ett aktivt val att ta ställning för Piratpartiet. Det går inte att vifta bort hur som helst.
För övrigt är det väl bara bra om tröskeln för att engagera sig politiskt blir lägre? Särskilt i tider när de etablerade partierna tappar medlemmar i en rasande takt, och det ständigt klagas på att det är så svårt att få ungdomar att engagera sig.
I riksdagsvalet 2006 hade Piratpartiet 9156 medlemmar och fick 34918 röster. Med allt som hänt på sistone så är det fullt tänkbart att de proportionerna kommer att ruckas till vår fördel, och med det större medlemsantalet som bas så innebär det en reell chans för oss att komma in i europaparlamentet.
Jag hade en flickvän för inte så väldigt länge sedan. Hon går just nu andra året på Sundsvalls Konstskola, och Sundsvalls Museum ställer för närvarande ut några av de verk hon och de andra eleverna skapat. Temat är parafraser på kända konstnärers målningar, och hon har valt att måla det här:
Parafraser på kända konstverk är ett bra sätt att utvecklas med hjälp av skickliga förebilder, och innehållsligt effektfullt om man lyckas flika in en samtidskommentar. Så har till exempel Linnea Nyström parafraserat William Turner med ett havsmotiv som känns som ett av utställningens mest välgjorda verk. Skönt och säkert har hon lagt havet på plats, liksom sol- och ljusgatan in mot evigheten – men skeppet bär piratpartiets flagga.
Vi seglar vidare mot framtiden, och vi skäms inte ens för det.
(Tur att William Turner har varit död typ skitlänge förresten, annars hade den här målningen varit olaglig…)
Privatpolislagen Ipred1 röstades i onsdags igenom av riksdagen. Någon dag tidigare pratade jag med en kompis om exakt vad lagen innebär, och han trodde mig knappt. Och då är han ändå en rätt insatt person överlag.
Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att förklara hur illa ställt det är i den svenska riksdagen, för den som inte riktigt förstått det ännu. Rick Falkvinge förklarar i sitt senaste nyhetsbrev vad det är riksdagen sagt ja till:
Till att börja med får Lobbyn – och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn – göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.
Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.
Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat “kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom detabonnemang som har använts.
Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.
Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.
Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån “industrins intresse att det inte upprepas” — i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.
I “vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet “rättssäkerhet” existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.
Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. “Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.
Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.
Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.
Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.
Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.
Piratpartiet har nu fler medlemmar än Vänsterpartiet, och ställer upp i EU-parlamentsvalet 7 juni 2009.
Inlägg (RSS)