Dynamic Man

Först lite raljerande…

Jag har inte hängt med i RSS-läsaren på ett tag nu, dels beror det på en segdragen förkylning som får hjärnan att kännas som potatismos (köpepulver, inte hemgjord) och dels beror det på att jag var tvungen att installera Windows XP igen så jag kunde prova Fallout 3 (sjukt bra spel BTW, inte perfekt men betyget 9 av 10 känns givet).

Först igår installerade jag Ubuntu igen, och det var en riktig befrielse. Windows känns på fullaste allvar så tråkigt, oflexibelt och frustrerande jobbigt att använda att jag inte kände någon lust eller inspiration till att göra någonting alls på datorn – trots att både bloggskrivande och att läsa RSS-flöden i Google Reader är webbaserat och följaktligen går att göra i vilket operativsystem som helst.

(Om jag verkar svamlig och ogrammatisk så skyller jag på den där förkylningen igen. Den gör mig tjock i huvudet.)

Hur som helst, jag tänkte att jag skulle försöka beta av de där hundratals och åter hundratals blogginläggen jag har i läsaren efter bästa förmåga. Och eftersom jag vet att en del av mina läsare inte följer många av de bloggarna jag följer, så tänkte jag skriva några korta rader här om sådant som jag tycker är intressant för allmänheten att veta. Ett slags länktipsdumpande alltså. Håll till godo.

…och så till det intressanta

♦ Anna Troberg förklarar varför film är bättre hemma, och inte på bio. En rolig bit av texten:

Så, var är film bäst år 2008? Självklart hemma i soffan. Alla som påstår något annat ljuger. Det förvånar mig faktiskt lite att filmbranschen ännu inte gått ut och försökt förbjuda projektorer och surroundsystem för hemmabruk och sköna soffor, varma täcken, trevliga husdjur och flickvänner. De är nämligen ett långt mycket större hot mot biografnäringen än vad fildelningen någonsin kommer att bli.

En mindre humoristisk, men klart intressantare bit av texten:

Den blödande filmbranschen har ökat sin dvd-försäljning från ca 10,5 miljoner till 38,5 miljoner från 2003 till 2007. Vilken annan bransch som helst skulle känna sig ganska nöjd med en sådan ökning.

Antalet biobesök ligger på ungefär samma antal som för tio år sedan, trots att priset för en biobiljett gått upp en hel del. Det är inte heller fy skam.

Antalet biografer har sjunkit ganska kraftigt, antalet biostolar har inte sjunkit lika mycket. Av det kan man anta att de stora biografpalatsen brer ut sig och konkurrerar ut de små biograferna. Något att tänka på för de små biografägare som skyller all sin olycka på fildelare.

Antalet biobesök är ungefär detsamma som för tio år sedan, medan folk tittar långt mycket mer på dvd, vilket stödjer min lilla teori om att film, trots filmbranschens urgamla slogan, faktiskt är bäst hemma.

Både hyr och köpmarknaden för dvd:er har bokstavligen exploderat de senaste tio åren.

Hon tar i princip orden ur munnen på mig, vilket är rätt praktiskt för nu kan jag bara länka till henne istället för att skriva ett eget inlägg om det.

♦ Anna Troberg igen. Den här gången vill hon understryka att 2008 ser ut att bli ett riktigt skitår.

Om vi inte agerar fort, så ser det faktiskt inte bättre ut än att vi alla kommer att se tillbaka på annus horribili 2008 och konstatera att detta var året när allt barkade åt helvete.

Vad hon syftar på är så klart sådant som FRA-lagen, Piratjägarlagen (IPRED1), och det faktum att det finns en verklig risk att EU inom en inte alltför avlägsen framtid kommer börja stänga av internettillgången för folk som ertappas med att fildela upphovsrättsskyddat material.

♦ Rumptroll skriver om att komvuxstudenter ska få det svårare. Hon är inte överförtjust. Inte jag heller.

- Det ska vara lite bättre och prioriterat för dem som ansträngde sig i skolan framför dem som inte gjorde det. Aktiviteten att höja sina gymnasiebetyg är ett enormt samhällsekonomiskt slöseri, säger Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet.

[...]

Vi skiter i om dina föräldrar dött, om du blir handikappad eller råkar ut för en livsförändring eller sorg. För du har fått din chans. Life is tough – get use to it!

[...]

från och med nu får du en god chans i livet. En chans att välja rätt. En chans att veta vad du vill. En chans att påverka ditt vuxenliv. En chans att se in i framtiden och spå vad som blir bäst för dig just då. Och den får du när du är 15 till 18 år. Sedan får du en chans att ge dina barn rätt möjligheter och förutsättningar. Så att de tar sin enda chans och använder den rätt. Sabbar du den, då räknas du som “enormt samhällsekonomiskt slöseri” och vi kan lika gärna stoppa undan dig i en källare någonstans och glömma bort dig.

Med Vänliga Hälsningar
Staten

Jag gick själv på komvux, efter att ha hamnat snett under gymnasietiden i samband med att min mamma dog. Ännu ett inlägg jag slipper skriva alltså, eftersom jag skriver under på varje ord som redan sagts.

♦ Enligt min humla kommenterar en metroblogg angående FRA-lagen, där författaren visar sig tillräckligt IQ-befriad för att gå på det smått debila “Jag har ingenting att dölja”-argumentet.

Hennes krönika innehåller i stort sett alla närsynta, egocentriska skitargument som gång på gång sågats under sommaren. Inget nytt under solen alltså. Till exempel försöker hon kamma hem en poäng på att folk gladeligen bloggar om personliga saker och pratar högt i mobiltelefon på bussen, men när staten vill övervaka oss blir vi plötsligt upprörda. Wallin har uppenbarligen helt missat att det är skillnad på att knulla och att bli våldtagen.

Till sist: Avrundning

Nu är jag trött och tänker avbryta det här. De resterande 316 olästa bloggposterna ska jag försöka beta av de kommande dagarna – det borde finnas åtminstone några som är värda att skriva en rad eller två om.

(Ska kanske nämna att det är under förutsättning att orken och schemat tillåter, så klart. Jag måste ju bland annat även börja flyttpaketera alla mina saker, mindre än tre veckor kvar till flytten nu…)

Ok, jag fattar att kommersiella mediaföretag som Aftonbladet ibland kan behöva sätta lite smaskigare rubriker än nödvändigt för att locka läsare. Och visst, det är klart att vinstintresset gör att nyhetsurvalet vrids mer åt det spektakulära och det lättsamma, snarare än åt det allvarliga och det viktiga. Så när man rapporterar från ett upplopp på ett svenskt fängelse blir jag inte alls förvånad över att de skriver om våldet – att en person skadats lindrigt och att anstaltens insatsstyrka lyckades övermanna internerna utan hjälp av poliser.

Men ska det verkligen vara så förbaskat svårt att skriva en enda liten kort rad om vad upploppet berodde på?

Vad ville de intagna egentligen? Var kanske maten för dålig? Fanns det för lite porr i biblioteket? För mycket? Blev interner utsatta för systematiska trakasserier från anstaltens personal? Eller hade de bara tråkigt och ville liva upp stämningen lite?

Den enda anledningen till att jag fortfarande läser Aftonbladet och dylika tidningar är för att jag vill hänga med i det som folk i allmänhet pratar om. Det är ju trots allt från dessa källor som stora delar av befolkningen får i princip allt vad nyheter och samhällsinformation heter.

(Det sistnämnda är för övrigt en riktigt obehaglig tanke.)

Min blivande chef (om ingenting går i baklås så flyttar jag snart från lagret i Timrå och börjar “jobba med IT” i Svenstavik) tipsade mig om en intressant artikel, förutsatt att man är intresserad av programmering.

Making Wrong Code Look Wrong heter den. Han säger också att hela den siten, Joel on Software, är rätt intressant läsning stundtals.

Tänkte bara föra tipset vidare. Ni behöver inte tacka. :)

Jag har länge stört mig på Handelsbanken.

Jag använder ett Linuxbaserat operativsystem och kan därför inte installera programvara som är anpassad för de olika Windows-varianterna. Eftersom Handelsbanken inte tillhandahåller mjukvara för andra operativsystem än just dessa så har jag varit begränsad till att logga in med engångskoder som postas hem till mig på ett skrapkort.

På sätt och vis är det att föredra framför att installera det där säkerhetsprogrammet hur som helst, dels för att ligger i aktivitetsfältet och är i vägen konstant vare sig man använder det eller inte, och dels för att engångskoder är mycket mer portabla. Problemet är bara att inloggningen med engångskoder inte betraktas som fullvärdig – vissa tjänster kan man bara utföra om man loggar in med hjälp av säkerhetsprogrammet. Hur det kan komma sig att engångskoder anses tillräckligt säkert för att spendera alla mina pengar, men t.ex. inte för att beställa nya koder, är för mig en gåta.

Handelsbanken har visserligen gått framåt, för några år sedan var deras IT-avdelning så inkompetenta att det inte ens gick att se deras hemsida – alls – i en webläsare som följer allmänt erkända webstandarder. Men trots detta fortsätter de ge mig intrycket av en konstant efterbliven bank. När jag till exempel nämnde att jag behövde engångskoder eftersom jag inte använde Windows, fick jag ett hånfullt “ja, vissa ska ju vara så speciella” till svar. Jag mumlade någonting om den fria marknaden och gick därifrån…

Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag för någon månad sedan bestämt mig för att bli Guldpirat. Jag loggade in på Internetbanken och hittade rätt snabbt vart man kunde skapa stående överföringar mellan bankkonton. Men man kunde bara föra över pengar till konton i samma bank. Jag misstänkte att det berodde på att jag inte använde det där förbannade säkerhetsprogrammet, och ringde supporten. Det visade sig att jag hade fel.

Om man vill skapa en stående överföring från sitt konto i Handelsbanken till ett konto i en annan bank, så måste man gå in på bankkontoret. Fysiskt. Ni vet, så där som man var tvungen att göra före sekelskiftet.

Handelsbanken är så efter sin tid att jag nu har bytt bank helt och hållet.

En gång i tiden hade jag någonting emot bloggfenomenet. Eller åtminstone mot hypen kring det. Som jag såg det så var det ju bara vanliga hemsidor av ett visst format.

Det tog dock inte många sekunder efter att jag uttalat min skepsis innan en bekant hade fått mig att inse att det inte var riktigt hela sanningen. Poängen med att skriva i en blogg jämfört med att skriva samma saker på samma sätt på en mer ordinär websida är ju framför allt att det är enkelt, och att det därigenom demokratiserar kommunikationen. Och det är ju någonting jag gjort mig känd för att förespråka.

(Inte för att det är så där fruktansvärt svårt att lära sig hur man gör hemsidor själv, i och för sig.)

Efter att ha skämts i någon minut så var jag i princip helt mentalt redo att tro på hypen. Men den där punkiga DIY-andan sitter djupt rotad i mig, så jag bestämde mig för att koda ihop min egen blogg. (Jag fuskar lite med PHP+MySQL ibland när jag hinner).

Det gick väl rätt hyfsat. Jag fick ihop någonting som fungerade dugligt men som saknade de flesta mer avancerade funktioner som bloggar oftast är utrustade med. Tanken var att jag skulle utöka bloggen med dessa allteftersom – i mån av tid.

Men sedan fick jag ett jobb – så då sket det sig. :)

Men nu har jag till slut fallit till föga och skaffat mig en standardiserad färdigförpackad blogg. Att det blev på just Blogger är mest för att jag redan hade en Google-inloggning klar, på grund av att Gmail är en sjuhelsikes bra webmailtjänst.

Edit: Som du kan se så använder jag inte Blogger längre. Wordpress på eget serverutrymme är ju så klart en mycket bättre lösning i längden.