Jag fick igår en kort debattartikel publicerad i Sundsvalls Tidning, tänkt som ett svar på en Nöjeskrönika som publicerats några dagar tidigare. Min förhoppning är att jag fått med det absolut viktigaste på det lilla antal tecken som tillåts i papperspressen, och att den (förhoppningsvis) efterföljande diskussionen blir konstruktiv.
Uppmärksamma läsare kanske noterar att jag länkade till båda dessa artiklar även i mitt förra inlägg. Det stämmer, jag tyckte bara att det kunde vara värt att påpeka lite mer uttryckligt i en egen postning nu när jag ändå engagerat mig och skrivit in till pappersmedia och allt. :)
Uppdatering: Eftersom ST tidigare har möblerat om på sin site så att saker försvinner och/eller blir jättesvåra att hitta, så lägger jag ut min text även här, för säkerhets skull, i arkiveringssyfte. Så här skrev jag:
Onsdagen den 10 juni publicerade ST en krönika av Thomas Björling med rubriken “Musiken måste få kosta”. I den första delen angriper han Piratpartiet på rätt lösa grunder, men jag undviker att plocka upp den handsken. Jag har nämligen tröttnat på sandlådenivån i debatten, och tycker det är hög tid att vi tar oss framåt i stället.
Därför vill jag hellre göra tre påståenden för att se om vi kan finna en gemensam grund att diskutera utifrån.
1. Fildelningen har positiva effekter.
Fler människor har tillgång till mer kultur än någonsin förr. Det kan få lika positiv inverkan på musiklivet som biblioteken hade för litteraturen.
Dessutom utjämnar fildelningen klassklyftor och låter även mindre välbeställda tillgodogöra sig kultur på ett sätt som de annars aldrig haft möjlighet till.
2. Fildelningen går inte att stoppa utan att införa en kontrollapparat som är oacceptabel i en demokrati.
Hittills har ingen kommit med en trovärdig lösning på hur man ska stoppa fildelningen utan att avskaffa källskydd, brevhemlighet, personlig integritet och rätten till ett privatliv.
Sedan är det av mindre intresse om det nu skulle vara så att vissa bryr sig mer om gratis musik än om demokratins grundfundament. Argumentet blir inte mindre giltigt för det.
3. Vad som gör fildelningen problematisk är att det finns kulturarbetare som förlorar inkomster.
Det är här diskussionen borde ta sin utgångspunkt. Inte i pajkastning mellan folk som upplever för- eller nackdelarna.
Björling nämner Spotify som ett positivt exempel på ett trevande försök framåt. Det gör jag med. Alternativet till dagens upphovsrätt är inte svältande musiker, utan nya affärsmodeller. Det har vi i Piratpartiet hävdat hela tiden.
Den nuvarande lagstiftningen skapades för att hantera tryckpressen, men modern teknik har radikalt förändrat förutsättningarna för både juridik och musikbransch. Klart att musiken får kosta – men den får inte kosta oss våra demokratiska rättigheter.
Det behöver den inte heller göra, om vi bara kan föra en konstruktiv diskussion utan osakliga påhopp.
Det blev en sen kväll igår, men efter många om och men så lyckades jag vakna till liv och hasa mig ner på stan för att bli intervjuad av diverse lokalmedier.
Dels blev det en artikel i Sundsvalls Tidning och dels ett inslag i SVTs Mittnytt. I texten som beskriver filmen så är jag felciterad, trots att de sannolikt har tittat på filmen för att hämta citaten någonstans ifrån. Märkligt. Här är den iaf:
Redan i natt publicerade förresten ST en annan kort artikel med bild från vår lokala valvaka i Sundsvall. Den bilden är för övrigt uppslagen stor över hela förstasidan på pappersutgåvan idag, med tillhörande rubrik:
“Piratpartiet den stora vinnaren”
Härligt. Men vi ska inte glömma bort att det bara är en delseger, ett steg på vägen. Det är snarare så att det är nu som det verkliga arbetet börjar.
Nu bygger vi partiet och räddar världen, hugg i allihopa!
Har varken tid eller ork att skriva så mycket på sistone, som eventuella trogna läsare antagligen märkt, men helt inaktiv är jag inte. Jag jobbar som sjutton inför EU-valet nu, om jag får säga det själv, och försöker dessutom hinna med ett och annat åtagande inom bland annat korpfotboll, togaparty-arrangerande, samt (sedan igår) filmskapande.
För en stund sedan skrev en kompis till mig och frågade vad jag gjorde. Jag svarade att jag mailade ut piratpropaganda till några hundra medlemmar i Sundsvalls kommun. Hon svarade med ett något ironiskt “Det låter jättekul. Verkligen.”
Och nej, visst, jättekul är det kanske inte alla gånger. Man kan visserligen ha mycket roligt när man engagerar sig politiskt – man lär känna en massa bra människor och har intressanta diskussioner och känner att man gör något vettigt med sitt liv bland annat – men ibland är det bra tungt att sitta och harva sig igenom allt man måste göra (om man är typen som tar på sig mycket).
Men – och det här är viktigt – det är ändå fasen så mycket roligare än alternativet, att stå där om 20 år framför sina barn och skämmas ögonen ur sig när de frågar “Pappa, vart var du när de avskaffade demokratin i Sverige?”
Jag hade en flickvän för inte så väldigt länge sedan. Hon går just nu andra året på Sundsvalls Konstskola, och Sundsvalls Museum ställer för närvarande ut några av de verk hon och de andra eleverna skapat. Temat är parafraser på kända konstnärers målningar, och hon har valt att måla det här:
Parafraser på kända konstverk är ett bra sätt att utvecklas med hjälp av skickliga förebilder, och innehållsligt effektfullt om man lyckas flika in en samtidskommentar. Så har till exempel Linnea Nyström parafraserat William Turner med ett havsmotiv som känns som ett av utställningens mest välgjorda verk. Skönt och säkert har hon lagt havet på plats, liksom sol- och ljusgatan in mot evigheten – men skeppet bär piratpartiets flagga.
Vi seglar vidare mot framtiden, och vi skäms inte ens för det.
(Tur att William Turner har varit död typ skitlänge förresten, annars hade den här målningen varit olaglig…)
Jag har varit utan Internetuppkoppling ett tag. Jag flyttade ju till Svenstavik för att “jobba med data” första December i fjol, som vissa kanske minns att jag nämnde. Det var trevligt, om än lite ödsligt när man inte kände någon annan än sin närmaste chef, vilken förvisso var och är en trevlig typ med Piratpartistisk läggning och god potential att utveckla en bra filmsmak.
Men sedan gick jag och fick sparken. Inte på grund av min inkompetens (det hade säkert tagit dem flera månader till att upptäcka den ;) utan för att det skulle sparas, och då tyckte de att jag var överflödig. Sist in – först ut, ungefär. Mitt IT-jobb blev väl kanske inte exakt som jag förutsåg i videoklippet jag visade på bloggen då (se länken ovan), men det blev inte heller riktigt så här:
…och det får man ju vara glad för.
Som tur var så hade jag i alla fall varit förutseende nog att ta tjänstledigt från min anställning som lagerarbetare, istället för att säga upp mig, så jag är inte arbetslös och det går med andra ord inte mer nöd på mig än vanligt. :)
Hur som helst så har jag alltså inte haft någon uppkoppling på ett bra tag, men nu när jag är inflyttad någorlunda ordentligt i min nya lägenhet i Sundsvall så har jag spenderat de senaste dagarna med att försöka hinna ikapp det jag halkat efter i RSS-läsare och epost. I skrivande stund har jag just kommit ner till under 1000+ på Google Reader, och någonstans under 50 olästa epostmeddelanden. Hurra för mig! Snart kanske jag hinner och orkar skriva riktiga inlägg här igen…
Först idag fick jag tummen ur arslet och anmälde mig som organdonator. Jag har tänkt att jag skulle göra det sedan jag gick i högstadiet ungefär, men det har aldrig blivit av förrän nu.
Om du som läser det här har samma problem så kan jag rekommendera en snabbtur till Donationsrådets webplats. Det tar inte många sekunder att anmäla sig och det kommer att rädda liv någon dag.
Jag beställde mig en internetuppkoppling häromdagen, så jag ska slippa surfa på min grannes trådlösa hela tiden. (Oroa er inte, jag har naturligtvis frågat om lov först…)
Min blivande internetoperatör heter så klart Bahnhof, eftersom de är den enda internetoperatören jag sett hittills som klart och tydligt står upp för sina kunders integritet.
Först motsatte de sig FRA-lagen och hävdade att de tänker flytta runt sin utrustning för att undvika FRA:s samverkanspunkter, och nu tar de tydligt ställning mot IPRED1.
Inlägg (RSS)