Spelrecension: Spec Ops: The Line [PS3]

Ett skjutarspel som vill få dig att må dåligt.

Spec Ops: The Line är i grund och botten ett helt okej tredjepersonsskjutarspel. Kontrollerna kanske kan vara en gnutta klumpiga vid något tillfälle, men det är aldrig så att man stör sig på det. Fienderna kunde så klart ha varit smartare, och naturligtvis skulle man gärna ha sluppit känslan av att de kommer i våg efter våg bara för att förlänga den ändå korta kampanjen med någon minut.

Icke desto mindre så är det ändå just det – “helt okej”. Inget extraordinärt åt endera hållet. Man kan hitta skjutarspel som är bättre på det spelmekaniska, men man kan hitta sådana som är sämre på det med. Har man en begränsad spelbudget och vill ha en anledning att spela Spec Ops: The Line framför något annat spel så är det istället storyn, och de val man gör i den, som sticker ut från mängden.

Spelskaparna har nämligen försökt skapa en story som ska få dig att må lite dåligt över det du gör i spelet. Krig, våld och död är inte vackert och här vill de att du ska påminnas om det. Jag kan tänka mig att många spelare inte gillar det som koncept, det förtar ju en del av den eskapism som jag misstänker att vissa vill ha. För mig är det dock något bra. Det är roligare att spela spel som framkallar något slags känslor, annars blir spelandet mest bara ett sätt att döda tid – och sådana har jag redan nog av.

Tyvärr är även historieberättandet inte mycket mer än just det – “helt okej”. Jämför man med majoriteten av de spel som finns att köpa idag så är storyn i och för sig ett smärre mirakel, och kanske ännu mer om man jämför med andra spel som satsar på att vara någorlunda realistiska krigsskjutarspel. Å andra sidan så är ju allt bra om man jämför med storyn i Battlefield 3 eller vilket som helst av Call of Duty-spelen typ…

Jämför man å andra sidan med förväntningar i stil med de jag hade, efter att ha läst om spelmakarnas ambitioner, så blir man lätt lite besviken. Visst finns det ett och annat ögonblick i spelet som skiner, och som jag säkert kommer minnas ett tag, men de moraliska val man ställs inför är rätt få, och har ingen direkt inverkan på spelet. Andra scener som ska få en att känna något blir man som spelare intvingad i, och när man agerar helt utan några alternativ så biter det inte lika kraftigt helt enkelt.

Jag avskyr spoilers, så jag ska inte diskutera slutet här. Men jag tänker åtminstone nämna att jag inte gillade det. Jag tycker att de kunde ha gjort något mycket bättre av det helt enkelt. Det finns säkerligen massvis av folk som inte håller med mig så klart, så låt inte det hindra dig från att testa spelet, men jag var bara tvungen att få det ur mig. Hur som helst är jag inte särskilt förtjust i slutet på Mass Effect 3 heller, men det är ändå ett av mina absoluta favoritspel ska kanske nämnas.

Slutomdömet blir, som ni kanske redan räknat ut, “helt okej”. Försöket till en annan inställning till story i krigsspel gör det klart spelvärt om man har tiden och pengarna till det, men jag ser det inte som det givna förstahandsvalet i alla lägen. Kampanjen är i och för sig så pass kort att Spec Ops: The Line är en prima kandidat för att hyra och klara ut på en dag eller två, kan vara värt att påpeka.

Det får gärna komma fler spel som tar storyn på lite mer allvar, men jag hoppas att det här kommer ses som “en bra början” snarare än som en höjdpunkt.

Lite reklam

Låter det lockande att spela ett krigsspel som åtminstone försöker problematisera massmördandet en aning? Det finns att köpa hos CDON, Discshop, och Spelbutiken.se.

Spec Ops: The Line
Betyg
Helt okej skjutarspel med helt okej mekanik och en handling som försöker avsevärt mycket mer än många spel, men som ändå inte blir mycket mer än helt okej i slutändan.