♦ Peter Sunde beskriver hur IPRED-lagen hade sett ut om den inte varit begränsad till Internet, och lovar samtidigt att The pirate Bay kommer att kämpa emot med allt de har. Att använda information från TPB för att sätta dit användarna innebär nämligen ett brott mot användaravtalet, och utgör därmed dataintrång - något som är straffbart med upp till två års fängelse.
Bevismaterialet är lätt — det måste den som utför dataintrånget ge till domstolen.
Jag håller tummarna för att det fungerar i praktiken, om IPRED-härket nu genomförs som regeringen hotar.
♦ Mary fildelar inte. Men hon kunde ha gjort det. På inte mindre än 10 olika IP-adresser faktiskt, bara på en kort promenad. Inget av IP-numren var hennes.
Nu är jag inte någon fildelare av rang precis. Men om jag hade velat så hade jag alltså kunnat stå utanför på gångvägen och fildelat på 10 andra personers IP-nummer! Enligt IPRED-lagen skulle då ifpi kunna skicka skadeståndsbrev hem till dessa helt oskyldiga personer. De betalar förvisso abonnemanget, men det går inte att säga vem som använt nätet. Det kan vara vem som helst. Tänk hyreshus.
Är det rätt? Vad tycker justitieministern? Blir IPRED en bra lag?
♦ IPRED-diskussionen borde inte handla om fildelning. Josh skriver om att fokus borde flyttas tillbaka till det som är det verkligt viktiga med IPRED:
Det enda relevanta är: Ska privata intressen få polisiära befogenheter? Där måste fokus ligga. Det är den frågan och ingen annan vi ska diskutera.
♦ Marcus är inne på samma linje:
De starkaste och mest genomtänkta invändningarna mot IPRED, är att staten ger upp en del av sitt våldsmonopol. Man tillåter ett särintresse att utföra uppgifter som är av polisiär karaktär, och öppnar upp för “rättsskipning” utanför de traditionella rättssystemen.
Han förklarar också varför ett civilrättsligt förfarande är olämpligt i fildelningsammanhang:
Dras du inför rätta i ett civilmål, så har du att göra troligt att du inte är skyldig till anklagelsen. Den kärande har i sin tur att göra troligt att du är skyldig och bevisa skada. Den som bedöms som mest trovärdig utifrån omständigheter och bevisning vinner målet, och kan inte bara tillräkna sig ekonomisk ersättning, utan även att få sina rättsliga kostnader ersatta av förloraren. Hela konceptet bygger alltså på att båda parter i grund har ungefär samma möjligheter inför domstolen, rubbas den balansen rubbas också hela grunden för ett rimligt utfall. Det är ett strålande koncept mellan privatpersoner, eller mellan företag, där man är förhållandevis jämnstark.
IPRED kommer i praktiken ställa enskilda människor med normal ekonomi inför situationen att hamna i tvist mot en branschorganisation. Det är alltså inte ens en person mot ett företag, utan en person mot en organisation som företräder en hel nisch av marknaden. Det är David mot Goliat, när David glömt sin slunga hemma.
De har så klart rätt båda två. Samtidigt tror jag att det kan föra med sig något positivt att fildelningsdebatten är på tapeten igen. Till exempel har Moderata Ungdomsförbundet nu officiellt tagit ställning för icke-kommersiell fildelning, och det borde väl bara vara en tidsfråga innan de andra ungdomsförbunden följer efter?
♦ En för mig helt ny kritik av privatpolislagen framkom idag: den gagnar nätpedofilerna.
Tags: fildelning, ipred1, the pirate bay
Inlägg (RSS)