Ingrid Sahlin, forskare säger: ”Jag påvisade redan för tio år sedan att i kommuner som använder boendetrappor är helt hemlösa avsevärt fler än i kommuner som inte gör det”.
Cecilia Löfstrand, forskare säger så här: ”På den sekundära bostadsmarknaden har andrahandskontraktet konstruerats enbart för att begränsa den boendes rättigheter. De boendelösningar som kommunerna erbjuder hemlösa är vanligtvis andrahandsupplåtelser som är kombinerade med specialvillkor som innebär betydande begränsningar i hyresgästens möjligheter att disponera och förfoga över bostaden. Dessa går ofta långt utöver dem som gäller för övriga, ”vanliga”, hyresgäster och är inte så sällan integritetskränkande, i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). De kan bl.a. innebära förbud mot att ha övernattande gäster eller sällskapsdjur i bostaden. Bostaden är för socialtjänsten ett medel för att uppnå en viss målsättning som formulerats i en s.k. arbetsplan. För att få ett andrahandskontrakt måste klienten underkasta sig tillsyn och kontroll, ett uttryckligt villkor från socialtjänsten och fastighetsägaren, vilket bland annat innebär oanmälda hembesök med hjälp av en extranyckel ”.
Vad säger Socialstyrelsen och Boverket? Jo, ”Socialstyrelsen och Boverket menar att det till och med kan vara en belastning att ha en bostad genom socialtjänsten, eftersom risken finns att man efter det aldrig blir godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt. Dessa kommunala boendelösningar för hemlösa blir därför ofta en separat bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar”.
Maria Larsson (kd), ansvarig minister i hemlöshetsfrågor tycker så här: Det behövs mer evidens, då jag anser det finns för lite forskning på området?? ”Jag tycker socialtjänsten och våra frivilligorganisationer samarbetar mycket bra och gör ett ovärderligt jobb för att hjälpa våra hemlösa”.
Vad Maria Larsson verkar söka efter i sin desperation, är snarare ett sätt att försöka köpa tid för att förhala sanningen och samtidigt utnyttja och cementera hemlösheten ytterligare i hjälplösa organisationer på grund av deras bidragsbehov. Vidare handlar det kanske även lite om att för hennes egen trovärdighets skull fortast möjligt försöka hitta en forskare som är villig att stödja denna vidriga människosyn mot våra hemlösa och fattiga medborgare med en ”evidens”. Men skulle det funnits någon mening med alla hyllmeter av evidens som finns och åter efterfrågas i den här frågan, varför har vi då inte agerat tidigare utifrån de forskningsresultat som redan presenterats?
Om denna egoistiska och giriga samhällsuppbyggnad ska gälla i framtiden så kommer även kostnaderna för fler väktare och ytterligare poliser att skjuta i höjden, då vi istället för att bygga de bostäder som efterfrågas arbetar utifrån någon tro om att fler och fler batonger ska kunna lösa hemlösheten genom segregation.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

De stora kolosserna Stadsmissionen och Frälsningsarmén, dock gäller detta generellt organisationerna som är (o)verksamma i hemlöshetsfrågans lösning. De godtrogna människor som tror någon av alla ca 900 organisationer i Sverige inriktade på hemlöshet skulle hjälpa hemlösa ur sitt tillstånd(läs definitionen av hemlös på http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2000/3367/2000-15-1+Sammanfattning.htm) är detta en sedan uppkomsten av ”fattigvården” en förljugen bild av sanningen.

För hur ”goda” och ”ärligt” det än kan låta i olika sammanhang är självbevarelsedriften och det monetära systemet det huvudsakliga syftet, då det är pengarna som ger organisationerna medel för makten över andra människor och för sin egen överlevnad. Precis som en fattig/hemlös utan andra alternativ kan behöva tigga eller tvingas stjäla för sin överlevnad, måste organisationerna också göra vad som krävs för att fortsätta sin lönsamhet.

Detta försvårar avsevärt eller kanske till och med omöjliggör en förändring inom dessa vinstbaserade organisationer. Det är ju inte bara deras egen överlevnad som sätts på spel, utan också den materialistiska livsstilen som förknippas med rikedom och makt.

När nu ”hjälpa-hemlösa-organisationer” byggt sin grund på att det finns hemlösa människor blir i sin förlängning den oroande framtiden att bevara dessa institutioner, att vidmakthålla människor i detta tillstånd. Så det organisationerna gör istället för att hitta en lösning, är att erbjuda allt de kan utan att hemlösa kommer ur hemlösheten. Detta är till största del förankrat i ett pengabehov och/eller vinstsyfte.

”Vad kan jag tjäna på detta” är vad folk tänker. Om förtjänsten ligger i att sköta en verksamhet i samhällets tjänst, kommer man bekämpa tillkomsten av nytillkomna med ännu mer “svindyr” reklam och tigga ännu mer pengar till sin organisation. Detta är en av orsakerna till varför folk inte är rättvisa mot eller kan lita på varandra.

När någon presenterar samma lösning för hemlösa som övrig befolkning har för att på ett någorlunda sätt klara av sina privatliv, vilket hemlösa också fråntagits. Då försvarar sig organisationerna med att problematisera och kategorisera hemlösa individer som “grupp” och påtalar olika generella symtom vi alla skulle få efter ett tag i hemlöshet.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86

Sedan länge förekommer avancerad mobbning /pennalism i Sverige. Sådan smygfascism är farlig och antidemokratisk. Ex. många hemlösa har inte alls misskött sig och straffat ut sig ur sina lägenheter. Nej, i många fall handlar det om den Svenska extrema pennalismen. Läs mer nu! …t.ex här:
Länkstation: http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=11929

M.v.h
Morgan Ohlson (morgan.o@passagen.se)
# Berövad alla former av inkomster /bidrag sedan 2006-08
# Hemlös sedan 2008-07-01