Det har skrivit så löjligt mycket om FRA-uppgörelsen det senaste dygnet att det är lönlöst att ens försöka plöja igenom allt. Men av det jag hunnit och orkat sätta mig in i hittills så tycks vissa viktiga frågeställningar ha utkristalliserats:
Kommer kablarna kopplas in till en statlig organisation?
Om det blir till FRA eller till en “specialdomstol” spelar ingen större roll, då en sådan i så fall bara blir ett nytt FRA. Ett skugg-FRA om man så vill.
Om svaret på frågan är nej, hur ska överlämningen av datan gå till? Hur ska det lösas tekniskt för att kunna garantera att oskyldigas information inte överförs?
Vad sjutton är ett “trafikstråk”? Och hur undviker man att hamna i ett?
Det verkar inte finnas några IT-experter som är bekanta med uttrycket. Gissningar finns det, kanske handlar det om specifika kablar? Säg, till exempel, den som går mellan Stockholm och Umeå?
Det stinker hur som helst nyspråk lång väg.
Kommer det gamla, riktigt usla, förslaget att börja gälla innan det nya, något mindre usla, förslaget träder i kraft?
Det gamla förslaget måste under alla omständigheter sättas i karantän tills ett riktigt - öppet och demokratiskt - beslut är fattat. (Kom ihåg att det nya förslaget inte är klubbat ännu…)
Hur blir det med FRA:s specialversion av personuppgiftslagen (pul)?
Ni vet, den där som tillåter dem att registera sexuell läggning, medlemskap i fackliga organisationer, och annat som normalt sett inte är lagligt att föra register över…
Hur ska FRA kunna veta vilken trafik som har både avsändare och mottagare i Sverige?
“Tekniskt sett går det inte lösa. Därmed blir FRA alltid olagligt?” skriver Peter Sunde.
Till saken hör att även om det skulle gå att lösa så spelar det mindre roll. Det skulle fortfarande innebära att trafik från Sverige till (exempelvis) Facebook är legitimt att avlyssna. Facebook är ju en amerikansk tjänst, och jag gissar att deras servrar står på andra sidan Atlanten.
Det är knappast det enda exemplet heller. Youtube, Flickr, kommentera en brittisk blogg… Ska mina mänskliga rättigheter (art.12, art. 19) verkligen upphöra när jag kommunicerar över nationsgränsen?
Hur kommer det finstilta att se ut? Än så länge har vi bara sett regimens PR-version av förslaget. Men djävulen finns i detaljerna, brukar det ju heta.
En sak är i alla fall säker: debatten är inte över. (Martin Jönsson på Svenska Dagbladet förstår det också, men väljer att fokusera på det positiva som kommit ur hela den här historien. Och det skadar inte att ta till sig lite av det han skriver, trots allt.)
Tills vidare måste jag ändå hålla med Falkvinge: rätt väg framåt är fortfarande att riva upp den gamla lagen först. Med det gjort så kan beslutet om det nya förslaget fattas i lugn och ro, efter en saklig och öppen debatt.
Tills dess kommer jag betrakta glaset som halvtomt.
Tags: fra, övervakning
Inlägg (RSS)