Dynamic Man

Tidigare idag, när rapporter om en potentiell “lösning” på FRA-konflikten började komma ut, skrev jag ett argt inlägg. Läsaren Anton skrev en kommentar, som jag tyckte förtjänade ett svar. Sedan dess har det dock framkommit mer information om vad förslaget egentligen går ut på, så för att slippa skriva samma saker två gånger så väljer jag att besvara kommentaren i form av ett helt nytt inlägg.

(Förresten så ber jag redan i förväg om ursäkt ifall inlägget verkar rörigt, yttre omständigheter begränsar min tid för närvarande. Det är också anledningen till att jag inte tar upp hälften ens av det jag hade tänkt. Kanske i nästa inlägg…)

Anton skrev så här:

Mitt svar:

1) Problemet har aldrig varit att just FRA ska få tillgång till vår kommunikation, utan att kommunikationen överhuvudtaget finns tillgänglig för staten. Om staten sedan representeras av FRA eller av en specialdomstol är mindre relevant (även om det så klart finns grader i helvetet). Webhackandes inlägg som jag länkade till påpekar detta.

Den stora frågan i mitt huvud just nu är huruvida kablarna kommer kopplas in eller inte. Det verkar inte vara avgjort än. Som det har påpekats massor av gånger tidigare så är det näst intill ointressant vad staten får göra, det intressanta är vad den kan göra.

Om kablarna kopplas in och det bara är en domstol/myndighet som står i vägen för det totala övervakningssamhället så finns inga garantier för att inte någon framtida regering, kanske betydligt otrevligare än vad vi kan tänka oss idag, avskaffar kontrollinstansen och börjar utnyttja sina möjligheter på betydligt värre sätt än vad som var avsett.

2) Det är ju bättre än förrut, så klart. Men det känns fortfarande lite som att legalisera misshandel, bara man kan få en ursäkt efteråt så borde det ju vara lugnt… Eller?

Problemet är väl snarare att man, som i 1984-exemplet som Falkvinge reciterar, vet om att man kan vara avlyssnad precis när som helst. Redan där börjar medborgarna ändra sina vanor, Falkvinge skrev för ett tag sedan om en tysk undersökning som visade just detta:

I Tyskland har det nyligen konstaterats att införseln av datalagringsdirektivet gör att 11% redan har avstått från känsliga kontakter, och över hälften (52%) kommer inte att ringa till personer som psykologer, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer eftersom de vet att det registreras.

3) Vid en omedelbar anblick ser det, precis som de andra punkterna, ut som en förbättring. Men jag vill gärna se hur det är tänkt att lösas tekniskt innan jag kommenterar den punkten. Hur ska de miltära yttre hoten skiljas från mina privata kommunikationer till exempel?

4) Det tyder ju på något slags förbättringar, trots allt. Men jag tänker vänta med att jubla tills vi vet mer om exakt hur allt ska genomföras. Det finns för många frågetecken för att jag ska börja jubla ännu.

Det ska för övrigt påpekas att när jag skrev det där inlägget så fanns nästan ingen information om vad förslaget innehöll, och med tanke på vad vi sett tidigare inom ramen för FRA-historien så är fulspel, svek och rena lögner inget chockerande längre. Därav den hårda tonen.

Skulle det visa sig att det nya förslaget är ett godtagbart sådant, så äter jag mer än gärna upp de elaka ord jag skrivit och uttalat, och kommer istället vara stolt över att ha varit en liten bidragande orsak till förbättringen.

Tills vidare är jag dock mycket skeptisk. Visst är det många förbättringar som presenterats, men om kablarna kopplas in så handlar det fortfarande om grader i helvetet.

Att Mark Klamberg är missnöjd är för mig ett viktigt tecken på att det nya förslaget inte håller måttet. Han är en betydligt större auktoritet på området i mina ögon än de sex andra folkpartisterna som varit i fokus.

Snabb sammanfattning i punktform:

- Förslaget verkar helt klart vara mycket bättre än de tidigare.

- Om kablarna kopplas in så handlar det ändå bara om grader i helvetet.

- Ingen skulle bli gladare än jag om det visade sig att jag kan sluta skriva om allt det här med gott samvete.

Inlägget postades torsdag 25 september 2008 klockan 21:21 och finns under Politik, integritet. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.